Det senegalesiska undantaget: Richard Myrenberg, Dakar

Utrikeskrönikan 26 januari 2022.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Dakar, onsdag.

I går kväll satt jag på en restaurang. Det var livligt och animerat. På storbild visades matchen Senegal – Kap Verde. Jublet steg när Senegal gick segrande ur matchen och vidare i Afrikanska kuppen som just nu spelas i Kamerun. När jag såg mig omkring så såg jag stolta och glada senegaleser. Just häromdagen avslutade landet sina lokalval till över 500 församlingar, ett öppet och fritt val utan större oroligheter.

Presidentens koalition fick en örfil när oppositionen vann i de större städerna i Senegal. En fotbollsseger och lyckade lokalval som speglar hur stark demokratin ändå är i detta land på randen till Atlanten, kunde det vara bättre?

Senegal är på många sätt ett rätt stökigt, fattigt och skräpigt kaotiskt land, men samtidigt ett som har bra förutsättningar. Folk kan tala fritt, det är lätt att jobba här, aldrig en massa strul med övernitiska poliser, folk är vänliga och ofta villiga att intervjuas. Landet är huvudsakligen muslimskt, men det finns stor tolerans mot andra religioner och den islam som dominerar här är inte särskilt konservativ.

Dessutom känns det i jämförelse med många andra länder som ett säkert land, man känner sig trygg här. Men orosmolnen tornar upp sig. En av mina senegalesiska kollegor fick nåt bekymrat i blicken när han fick höra talas om militärkuppen i Burkina Faso. Det är inte bra, sa han och skakade på huvudet. Burkina Faso är inte ett grannland, men ligger i samma Sahel-bälte som Senegal. Och i den här regionen är allt fler länder under press. Det har nämligen varit militärkupper i Mali och Guinea, bägge grannländer.

Pressen på Mali och Burkina Faso består i hårdföra islamistiska grupper som stöds av al-Qaida och Islamiska staten. Det har bara blivit värre, våldsammare och spridit sig mer. Även länder som Elfenbenskusten och Benin har drabbats av attacker i dess norra delar. Jag minns ett samtal jag hade i Ouagadougou, Burkina Fasos huvudstad, för många år sedan. Det var kort efter de första terrorattackerna mot ett hotell och en restaurang där, det som var starten på våldet.

Burkina Faso hade fram till dess besparats helt och ansågs vara en av de säkrare länderna att resa i, och dessutom med världens trevligaste människor. Faktiskt. Han jag pratade med sa att burkiniernas vänlighet nu straffat sig när man gett utrymme för hårdföra islamister. Men han sa också: Vi har koll. Folk här sympatiserar inte med islamisterna.

Men idag kan vi konstatera, det hjälpte inte. Burkina Faso är idag direkt farligt att resa i, och terrorn hotar själva statsbildningen. Det här vet folk i Senegal också. Jag frågade en kollega här om terrorhotet är något som Senegal oroas av. Ja, svarade han, men myndigheterna har koll. Det är i sådana stunder man önskade at han hade rätt. Att Senegal får fortsätta att vara det det i denna turbulenta region. Öppet, fritt och demokratiskt. Det senegalesiska undantaget.

Richard Myrenberg Dakar
richard.myrenberg@sverigesradio.se