En huvudman = bättre beroendevård?

I april i år föreslog ett enigt socialutskott i riksdagen att uppmana regeringen att se över vården för dem som lider av psykisk ohälsa och beroende så att ansvaret ligger hos en huvudman. Detta har av många tolkats som att huvudmannen då skulle bli regionernas hälso- och sjukvård. Veckans gäst, Per Sternbeck från Equal Sthlm, menar att deras medlemmar skulle få ännu svårare att få vård om hälso- och sjukvården blev ensam huvudman. Equal Sthlm är en ideell förening som arbetar med personer som har beroende och/eller psykisk ohälsa och/eller annan social utsatthet. Föreningen driver ett boende och en kvinnoverksamhet men också något som de kallar 'socialt ombud' som hjälper medlemmarna att få sina rättigheter tillgodosedda inom olika myndigheter. Equal Sthlms perspektiv är främst Stockholmsbaserat eftersom föreningen bara finns i huvudstaden. Per berättar att de gjorde en brukarrevision av beroendemottagningarna i Stockholms län för några år sedan, och resultatet gjorde föreningen väldigt förvånad. 90 procent av de som deltog i undersökningen var mycket nöjda med de insatser de hade fått. Beroendevården fungerar alltså bra för de flesta, men de som har problem inom många olika områden - kanske fem till tio procent av dem som söker hjälp för sitt beroende - får inte sina behov tillgodosedda. De bollas mellan olika instanser, de släpps inte ens in eftersom det är höga trösklar både för att få hjälp av socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Per berättar att uppdelningen inom beroendevården i Stockholm är tydlig mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården, och det fungerar framförallt för att anställda inom socialtjänsten är så flexibla. Trots att de nationella riktlinjerna sedan tio år tillbaka säger att samsjuklighet med beroende och psykiatrisk problematik ska behandlas samtidigt och samordnat så tar psykiatrin inte emot personer förrän de är nyktra och drogfria och beroendevården tar inte emot den som har för allvarlig psykiatrisk problematik. Trots att det finns många förbättringsområden inom socialtjänsten så menar Per att det där finns en grundsyn som innebär att man ska arbeta med helheten. Motsvarande grundsyn saknas helt inom psykiatrin och beroendevården. Men beroende är ju en psykiatrisk diagnos, är det inte lämpligt att det är hälso- och sjukvården som ansvarar för vården? Per menar att vi måste utgå ifrån hur människor blir nyktra och drogfria. Det är oerhört svårt att bli drogfri när man är våldsutsatt eller saknar en bostad eller är uppvuxen i en dysfunktionell familj. Mediciner kan vara till stor hjälp för att bli nykter och drogfri, men de sociala behoven måste också vara uppfyllda för att nykterheten ska vara hållbar. Pers uppmaning till regeringen är att utreda en rätt till vård liknande det som finns inom socialtjänsten. En annan sak som han skulle vilja se är en lagstiftning som tvingar huvudmännen att samverka och ett ekonomistyrningssystem som premierar de enheter som vårdar personer med komplexa vårdbehov i samverkan. Han avslutar med att uppmana socialarbetare att vara stolta över det jobb de gör för att stödja människor att bli nyktra och drogfria. Ett välfungerande socialt arbete gör skillnad och räddar liv! Programledare: Josefine Johansson. Producent: Sanna Rundqvist.