Plötsligt stod jag där, som en vilsen sjuåring. På väg någonstans utan att veta var. Läget i Libanon hade förvärrats och det var inte längre någon bra plats för ett litet barn. Allt jag visste då var blod, misär och fattigdom. Ändå var vi inte ens särskilt fattiga.
Jag förstod till slut att jag och min bror skulle resa någonstans. Men varför bara vi? Tänk om man aldrig kommer fram? Och hur kändes det egentligen för en mor att släppa iväg sina söner till ett främmande land?
Så här, flera decennier senare, inser jag att just den resan inte ens var den läskigaste jag gjort. Den här boken beskriver inte bara hela min resa – den handlar om det jag konsekvent och utan tvekan kallar för mitt Sverige. Mitt hem.
