Oliver försöker att inte stirra på Maya, men nyfikenheten gör det svårt. När hon inte säger något frågar han igen: ”Varför är du orolig för min bror?” ”Så här”, säger hon. ”Om du häller något hett på det som är fruset, finns risk att det spricker.” ”Vad menar du?” ”Jag menar att det finns människor som är så ovana att bli omtyckta att de inte kan ta emot uppskattning. De går sönder av omtanke.” ”Tror du att min bror är en av dem?” frågar han. Hjärtat tar fart, så som det alltid gör inför en panikångestattack. ”Jag vet inte”, svarar Maya och tittar ut genom kaféfönstret. ”Det kan vara så.”
Kulenby är en döende bruksort som styrts av familjen Grahn i generationer. Alla känner alla, men när Maya, en främling flyttar in på Fingals gård visar det sig att ingen riktigt känner sig själv. I takt med att vinter går mot vår och snön smälter blottas det som länge legat dolt. Och när Maya hittas död kan ingen längre hindra sanningar från att tina.
I Tö vävs nutid och dåtid samman till en berättelse om ansvar och skuld, om längtan efter frihet och försoning.
