Göran satt 850 dagar i häkte - nu växer kritiken mot Sveriges rekordlånga häktningstider

Sverige ska ha en human kriminalvård, heter det. Men varför är vi då ett av de länder som kan hålla människor häktade i oändlighet, i extrem isolering? Och hur kommer det sig att många politiker håller med FN och andra organ om att systemet måste ändras - men att ingen driver på för en politisk förändring? Våra svenska häkten är inte utformade för de häktningstider som har utvecklats. (Nils Öberg, GD Kriminalvården) Det finns ju regler för när man har fulla restriktioner och följer man dom så är det rimligt. (Beatrice Ask, justitieminister) Jag skulle mycket hellre sitta bland råttor och ... dålig mat. (Göran, kokainsmugglare) Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Det är inget riktigt liv som är där uppe. Människor är inte skapade för att sitta isolerade.” Göran, som egentligen heter något annat, var en av åtta personer som i slutet av 2010 greps för inblandning i Sveriges hittills största narkotikamål. Enligt misstanken hade han försökt koordinera en stor last med kokain på Karibiska havet. Det skulle dröja 850 dagar - eller två år och fyra månader - innan han släpptes ut av Svea hovrätt, som ansåg att häktningstiden hade blivit oproportionerligt lång. Eftersom åklagarna menade att Göran riskerade att störa utredningen godkände domstolens att han ålades så kallade restriktioner. Det innebar att han inte fick träffa någon annan än häktespersonalen, sin advokat och poliserna som förhörde honom. TV, radio, tidningar och dator var inte heller tillåtet i cellen. Restriktioner är inget ovanligt - utan regel i majoriteten av fallen. Ungefär två av tre häktade, eller cirka 6 500 personer, åläggs någon form av restriktioner under kortare eller längre tid. Göran: ”Hade någon sagt till mig första dagen när jag sattes i cellen att ”‘okej, nu får du vara här i 100 dagar ... eller nu ska du vara här i 50 dagar. Visst, det hade ju varit jobbigt ... men då vet man ju. Alltså, när du kommer att passera 100, 200, 400, 800 dagar ... man undrar ... när ska det ta slut liksom. Man har ju ingen aning.” Men till skillnad från en del andra länder - däribland Frankrike, Spanien och Danmark - har Sverige valt att inte ha någon bortre gräns. Häktningsbesluten kan förlängas utan begränsning. Samma sak med isoleringen. Europarådets tortyrkommitté har sedan 1991 gjort fem besök i svenska häkten. Varje gång har Kriminalvården fått kritik. Och det är just de frekventa restriktionerna som stått i fokus. Även FN:s tortyrkommitté har kritiserat Sverige på liknande grunder och framfört krav på isoleringsbrytande åtgärder. Under Almedalsveckan på Gotland bjöd Kriminalvårdens högste chef, generaldirektör Nils Öberg, in till seminarium för att berätta hur han och hans kolleger satsar på att försöka hjälpa fängelsedömda tillbaka till ett bättre liv. Men när de gäller dom som sitter på häktena sker det inga satsningar - trots att det enligt Nils Öberg skulle behövas. ”Ja, om jag uttrycker det så här ... min uppfattning är att våra svenska häkten är inte utformade för dom häktningstider som har utvecklats över tid.” ”Alltså häktningstiderna har blivit längre och längre. Och det innebär mycket stora påfrestningar för de häktade ... men det utgör också en påfrestning på Kriminalvården för myndighet. Därför det är inte meningen att man i ett häkte ska sitta väldigt långa tider ... och framför allt inte med omfattande restriktioner. Det har vi väldigt svårt att hantera på ett bra sätt.” I lagens namn har talat med samtliga riksdagspartier och med justitieminister Beatrice Ask - hur vill de hantera kritiken mot långa häktningstider och utbredd isolering? Lyssna på lördag!