Bandskatt

När Stig Svensson i Kode utanför Kungälv var 18 år i början av 1960-talet, gjorde han sin första bandinspelning av en gammal människa. Han har fortsatt alltsedan dess och har idag omkring 400 röster på band, ett helt unikt material.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

-Alltsammans började här hemma. Jag tyckte mycket om att lyssna på de gamla i min närhet och tänkte att det skulle vara bra att bevara deras berättelser, säger Stig Svensson till Släktband. Då, när han var ung tyckte hans jämnåriga att det var ett egendomligt fritidsintresse, men idag kommer samma kamrater ofta för att fråga efter band på deras egna släktingar, de som nu är borta.

I det allra första Släktband för hösten bjuder Stig på några exempel ur sitt arkiv; vi får bland annat höra historien om ”det rysliga havsvidundret” som kom simmande mot land och som de rädda men ändå tappra kustborna såg sig tvungna att slå ihjäl någon gång i slutet av 1800-talet. Att det bara var en älg hade de ingen aning om, ett sådant djur hade de aldrig sett tidigare.

Vi får också höra berättelsen om hur en familj under nödåret 1917 trodde att de måste slakta sin enda ko. Det var enda gången modern i familjen någonsin grät. En annan tapper mamma tvingades varje år sätta ut sina barn på auktion till lägstbjudande, men kunde varje år ropa hem dem genom att lägga det lägsta budet. På det sättet fick hon ändå lite hjälp från samhället.

- Det har hänt många gånger att de som berättat för mig har både gråtit och skrattat åt sina minnen, säger Stig Svensson, som gläds över den gamla generationens förmåga att berätta historier.

Efternamn
Till landsarkiven vänder sig idag en hel del människor som vill undersöka eller leta efter tidigare efternamn som släkten burit. På Landsarkivet i Härnösand arbetar Astrid Forsberg, Carina Strömberg och Louise Nyberg. De berättar att några söker sig till Landsarkivet för att hitta ett spännande och kul efternamn som släkten burit, medan andra vill byta bort sitt nuvarande efternamn och ta tillbaks ett vanligt son namn, till exempel Johansson. En ny trend verkar också vara att söka sig tillbaks och forska om den förste som hade sonnamnet i familjen för att se vem han var och vilket liv han levde.

År 1901 antogs en lag i Sverige som ändrade på efternamnsbruket. Det viktigaste med den lagen var att bruket av patronymikon, dvs sonnamn, förändrades. Från och med 1901 kunde man ansöka hos Kungl. Maj:t för att få bära ett nytt släktnamn som sedan ärvdes av barnen.

Innan namnlagen kom kunde man ta sig ett nytt namn utan att det reglerades. Och då var det vanligt att man skapade namn efter naturfenomen eller byarnas namn. Idag kan man härleda många av de här namnen till vissa landsändar. I Västerbotten är det till exempel vanligt med efternman som Marklund, Lundmark och Brännström medan det i Ångermanland var vanligt med namn som innehöll Ed och By, ex Edlund och Byström.

Stavning av efternamn är också en anledning att söka sig till arkiven. Fastän en familj alltid stavat ett namn med exemeplvi ”h” kan prästen ha stavat utan h, t ex Thörnlund- Törnlund. Det skapar bekymmer idag när papper från myndigheter stavar enligt prästernas anteckningar och inte som familjen sedan generationer brukat stava.

Vid förra sekelskiftet kom en stavningsreform som gjorde att en del präster, inte alla, bytte ut e mot ä, qv mot kv samt att h och fv försvann. Exempel på detta kan man bland annat se på stadsnamn, Hernösand blev Härnsöand och Gefle blev Gävle.