Barn som auktioneras

Att barn utackorderades och inte växte upp hos de biologiska föräldrarna var en vanlig företeelse i hela nordvästeuropa under 1800- talet och början av 1900- talet.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Fattigdom, sociala problem och dödsfall kunde vara orsaker till att barn blev utauktionerade. Och det var den som bjöd lägst och var villig att ta emot minst ersättning från socknen som fick ta hand om barnet, en sk nedåtgående auktion.

Elisabeth Engberg som är historiker på Centrum för befolkningsstudier vid Umeå Universitet säger att det finns lite forskning gjord inom det här området och att det finns lite dokumet kvar i arkiven.

Att vi idag förfasar oss över hur man hanterade barnen är inte konstigt, säger Elisabeth Engberg. Det gjorde man även på 1800- talet. I tidningar från den tiden kan man se att det var en livlig debatt där man ifrågasatte förfarandet och påpekade att det fanns familjer som enbart tog barnen för den ekonomiska ersättningen och inte brydde sig om barnets väl och ve.

I brevet ovan ser vi ett bevis på den kontroll som socknen ville ha. Brevet skrevs av lärarinnan Amanda Marklund till Fattigvårdsstyrelsen för att intyga att fattigbarnet Fredrika Nordlund verkligen deltagit i skolundervisningen.

1918 förbjöds auktionering av barn i och med att Sverige fick en ny fattigvårdslag. Men på landsbygden var det nog troligt att förfarandet fortsatte en bit in på 1920- talet, säger Elisabeth Engberg.

Arkiv

I dag kan man hitta handlingar om utackorderingar i de kommunala arkiven. Genom att ringa till kommunens växel får man reda på var själva arkivet ligger.

Där ska man sen söka i fattigvårdsstyrelsens arkiv eller kommunalnämndens arkiv.

På landsarkiven finns sockenstämmoprotokollen som ibland också innehåller infomation om utackorderingar.

Dessutom kan äldre tidningar innehålla listor på de som skulle utacktionernas, oftast under rubriken Kunggörelser.

Nu vet jag att han är min far

Att söka sina rötter kan ibland handla om att gå utanför arkiv och äldre handlingar.

Charlotte Börjesson är släktforskare från Göteborg, och den kanske svåraste släktsökning hon gjort handlade om att få kontakt med hennes amerikanske far. Hela sin uppväxt visste Charlotte om att han fanns och vad han hette, men det var inte förrän hon som vuxen till slut lyckades få kontakt med honom.

På Släktforskardagarna i Göteborg i slutet av augusti berättade Charlotte om sitt sökande under rubriken ”Nu vet jag att han är min far”.