Dragsjuka, moderpassion och osot

I Lund pågår arbetet med att systematiskt gå igenom sydsvenska kyrkböcker och skriva in dem i moderna dataregister under rubriken Demografisk databas södra sverige. Det är ett drygt arbete som kommer att kräva ytterligare ett antal år innan alla socknar i Skåne och Blekinge är inskrivna i databasen. I de här databaserna finns samma uppgifter med som i kyrkböckerna, men när man lagt dem i en databas blir möjligheterna att söka snabbt och enkelt otroligt mycket större.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Solveig Fagerlund på Demografiska databasen i södra Sverige har gjort en sammanställning av sjukdomsnamn, samlade från dödböckerna i sydsvenska socknar. Med hjälp av den kan man bland annat förstå vad gamla sjukdomsnamn skulle översättas till idag. Och det register hon skapat går att använda för att bli lite klokare när det gäller att förstå hur människor levde och dog förr.

-Om man studerar hur människor dog förr så kan man få veta ganska mycket om det samhälle de levde i. Man kan ta det lilla barnet på 9 år som blev krossat av ett tröskverk – han lekte ju inte där utan han var säkert med och arbetade, säger hon.

-Det finns också flera fall där äldre människor har dött i bakugnar, och det kan man ju fundera på hur det gått till, men jag tror att det handlar om den gamla tidens stora bakugnar där gamla människor kunde krypa upp för att få del av eftervärmen.

-Och någon har framkastat teorin att de har dött av koloxidförgiftning därinne, säger Fagerlund.

Moraliteter

Men ibland innehåller också dödsorsakerna moraliska aspekter. Solveig Fagerlund har tagit fram en dödsattest som säger att kvinnan i fråga ”dödde av en sjukdom som var orsakad av hugg och ovänskap”.

-Ibland hänvisar man till levnadssättet på ett sätt som är lite svårtolkat, säger Fagerlund, och nämner några exempel på både kvinnor och män som sägs ha dött av ”liderlighet”

-Det här är ju ett moraliskt fördömande från prästen.

Men moraliska präster är bara ett av problemen när det gäller beskrivningar av vad folk dött av.

Okunskap är ett annat – det var ju inte alldeles självklart att prästerna behärskade medicinsk latinska termer.

Fram till mitten av 1700-talet fanns det inga särskilda regler om att dödsorsaken måste stå i dödböckerna. Det enda som måste noteras är olycksfall, självmord, barns dödsfall och smittsamma epidemiska sjukdomar.

Tabellverket

1749 tillkommer tabellverket, dåtidens statistiska centralbyrå, som kräver att prästerna ska notera alla dödsorsaker i dödböckerna.

-Detta sätter igång stora diskussioner, för många präster menar att de inte har kunskap nog till detta, berättar Fagerlund. Men statsmakten menade att prästerna trots allt hade tillräcklig kunskap, och kunde de inte precis vad sjukdomen heter så skulle de i alla fall skriva folknamnet.

Alla släktforskare vet att det kan vara svårt att förstå vad de olika sjukdomarna man finner i gamla dödböcker skulle kallas idag. Sättet att benämna sjukdomar har också förändrats över tiden, helt enkelt beroende på hur man såg på kroppen och dess sjukdomar i olika tider. Den allra äldsta läran har sitt ursprung i det antika Grekland. Den kallas humoralpatologin och faktiskt finns det en hel del avtryck av den också i vårt moderna språk.

-Det var ju läran om hur fyra kroppsvätskor, blod, gul galla, svart galla och slem, måste vara i balans. De fyra vätskorna hade sin motsvarighet i de fyra elementen luft, eld, jord och vatten.

För att få vätskorna i balans ordinerade man åt koppning, åderlåtning och kräkmedel.

Det är från Humoralpatoligin vi har sjukdomsuttryck som till exempel katarr och fluss, ord som båda antyder anhopningar av slem i kroppen.

Nosologi

Men i slutet av 1600-talet börjar man utveckla Nosologin, läran om hur man ska klassificera olika sjukdomar. Dessa båda system levde länge vid sidan av varandra, berätta Solveig Fagerlund. Nosologi brukar översättas med ”symptombeskrivning”.

-Om man har feber och samtidigt fläckar på kroppen, ja, då hade man fläckfeber, förklarar hon. Blir man omtöcknad av feber har man kanske tyfus, för tyfus betyder ”töcken”.

I den databas som nu finns över sjukdomsnamn i Skåne kan man söka på flera sätt. Man kan ta kända diagnoser enligt vårt språkbruk som utgångspunkt, man kan utgå från de latinska benämningarna, det går också att söka på enskilda kroppsdelar. Och givetvis kan man också starta sin sökning med de gamla sjukdomsnamnen. När Solveig Fagerlund visar mig hur det fungerar använder vi en vanlig sjukdomsbenämning, nämligen rödsot.

När hon söker på rödsot får hon träffar på både blåsot och blodsot, och samtidigt en förklaring av vad det kan röra sig om för sjukdom. Det kan röra sig om diarréer eller dysenteri, det senare betyder ”dålig tarm”.

”Osot”

Men alla sjukdomar som Solveig fagerlund funnit i de gamla dödböckerna går inte att förstå idag.

-”Sot” det vet vi är ”sjukdom”, men vad är då ”osot”? frågar hon sig. Och det finns fler sådana exempel: ”Skribbel”, är en annan sjukdomsbeteckning som hon inte lyckats dechiffrera, och som hon gärna vill ha hjälp att förstå.

Det finns också exempel på sjukdomar som i hög grad avspeglar sin egen tid. Moderpassion är ett sådant ord till exempel, ett ord som Solveig Fagerlund funnit ganska ofta bland dödsorsakerna. Moder i det här faller ska läsas som livmoder, och passion betyder sjukdom. Men kan man dö av det? Ja, förmodligen har den här benämningen använts på allt från cancersjukdomar till mer ofarliga underlivsproblem och själsliga problem.

-Jag har hittat 250 fall där man använder beteckningen moderpassion berättar hon. Det verkar som att läkarna använde den när de inte visste vad de skulle skriva.

Dragsjuka

En annan diagnos som ställer till huvudbry är ”Dragsjuka”. Men Solveig Fagerlund berättar att namnet beskriver hur kroppens muskler, särskilt de i nacken, drar ihop sig så att huvudet vrids bakåt. Eftersom det som vi idag kallar epidemisk hjärnhinneinflammation har samma symptom har det också kallats dragsjuka i journalerna.

I mitten av 1800-talet ändrar sig terminologin i dödböckerna. Då ökade kunskaperna om celler och om bakterier, och det ger avtryck.

-Men fortfarande kan man ibland se dödböcker på landbygden där de gamla orden används, slutar Solveig Fagerlund.

Gådeå sjukhus

Som vi förstått var det många kvinnor som fick den flitigt använda diagnosen moderpassion och som rymde många sjukdomsbilder. Inte bara fysiska utan också själsliga tillstånd. I de journaler som fördes på Hospitalen, eller sinnessjukhusen som de kallades under en period, finns oftast mycket utförliga beskrivningar om patienten.

Göran Stenmark på SVAR, svensk arkivinformation, i Ramsele tar fram ett sånt exempel.

Det rör den 43 år gamla Carin från Viksjö i Ångermanland. Hon togs in 1852 och beskrivs noggrant i journalen.

”Patienten har åtskillige gånger varit rubbad till sina Sinnen. Hon har haft tvenne oäkta barn. (...) Man känner att hennes broder lidit af svärmeri. En af anledningarna till hennes grubbel har varit att hon blifvit öfvergifen av sin lägersman. (...) På sista tiden hafva anfallen återkommit 2ne gånger årligen och varit från 1 till 3 månader, hvarefter lugn och arbetslust inträdt. När anfallen slutat är hon lugn och glad till sinnes och hyser t om förhoppningar om äktenskap, hvilket hon dock under sina ljusaste studer dock inser är fåfänglighet.”

- De här journalena är ofta tragiska, men säger mycket om vår historia, säger Göran Stenmark. Man förstår att de funderar om hennes sjukdom har att göra med olycklig kärlek och att hon blivit övergiven av lägersmannen, dvs fadern till barnen.

Arkiv från de gamla vårdinrättningarna är intressanta, framförallt inom sociologin, psykologin, psykoterapin men också i lokalhistorien finns det ett stort intresse för den här typen av medicinhistoriskt material.

I många handlingar får man en omfattande insyn i människors liv. Förutom själva sjukdomsbilden får man i akterna kunskap om t ex kroppsutseende, längd, ögonfärg och speciella kännetecken.

Från Gådeå sjukhus, liksom de andra Hospitalen i Sverige, kan man se att patienterna klassifierades som lugna, oroliga, opålitliga, slöa och osnygga osv.

Genom att klicka på länken kan du ta del av SVARs arkivbestånd för Gådeå Sjukhus journaler fram till 1881. Det är överläkarens patientjournaler som finns från 1826.

Länken ligger ute t om mars 2008. Därefter kan man abbonnera på sidan via SVAR.

Provinsialläkarnas årsberättelser

Är man intresserad av att få veta mer om sjukdomsläget i en trakt får man inte missa provinsialläkarnas årsrapporter.

Provinsialläkarna var statligt anställda läkare som arbetade på landsbygden. De fanns redan på 1600-talet, men den första egentliga instruktionen är från 1744.

Provinsialläkarna skulle bedriva sjukvård till en fast låg taxa, alltid vara tillgängliga och hade också tillsyn över bland annat smittskyddet, de veneriska sjukdomarna och de utförda vaccinationerna.

Bengt Erik Näsholm, hembygdsforskare i Ramsele, har intresserat sig för sin bygds provinsialläkare, varav den förste var Otto Sillén.

Otto Sillén var verksam från år 1861 och de nästkommande tio åren i Bodums distrikt i Västernorrland samt Länslattarettet och Kurhuset i Backe.

Provinsialläkaren skrev varje år en rapport som beskrev hälsotillståndet i distriktet. Denna rapport skickades till Länsstyrelsen och till föregångaren till Socialstyrelsen som sammanställe statistik för hela riket.

Provinsialläkarens årsrapporter innehåller inte bara sjukdomsläget, utan också noteringar om vädret, hur det såg ut geografiskt, vad folk sysslade med och hur olika sjukomar antogs ha kommit till bygden.

Otto Sillén till exempel noterade att många arbetade i skogen där de gick i fuktiga kläder och ådrog sig katarrer och ledvärk. Det samma gällde de som slog myrar för att få tillräckligt med hö till kreaturen.

Hur ortsbefolkningen bodde och vad de åt beskrevs också i provinsialläkarens årsrapport.

Så här skrev Otto Sillén 1861;

”Födan består hufvudsakligen af sur-fisk, tillagad ungefär såsom surströmming, ännu längre gången i föruttnelse, gröt, illa och alltför kort tid kokt potatis, strömming eller sill, och om sommaren sur mjölk, kött förtäres högst sällan färskt, utan torkat av får eller get.

Brännvin finnes ej, om man undantager Slagvatten, varmed en eller annan lärer förse sin törstiga nästa.

Deremot drivkes mycket surt Vin och otrolig mängd kaffe, hvaraf man anslår, att minst 15 skålpund åtgår för varje person om året.

Denna otjenliga föda och dryck torde i förening med höbergningen å myrarna, hvilken fortsätter långt inpå hösten, då arbetarne hela dagen gå våta om fötter och ben få antagas vara orsaken till de här nästan hos hvarje person förekommande chroniska Ventrikellidanden.”

Vidare beskriver han hur de bor 1861;

”Boningshusen äro serdeles illa byggda, nästan alldrig drefvade, ofta ej försedda med trossgof så att deri råder ett förfärligt golfdrag, och under kallare dagar fryser vattnet inne i de bebodda rummen,. Täcken och Lakan äro okända, utan begagnas i stället fårskinnspäslar både öfver och under den liggande.

Allför många personer äro äfven inlagda i samma rum, så att, om ej frisk luft ständigt insläpptes genom de glesa väggarna och golfen, sjukdomar troligen skulle uppkomma häraf.”

Bengt Erik Näsholm berättar att provinsialläkaren Otto Sillén också hade synpunkter om nybyggesverksamheten och skogsavverkningen. Otto Sillén varnade allmogen att sälja bort skogen skogsbolag och istället själva avverka och sälja det färdigavverkade timret. På så sätt skulle allmogen kunna behålla värdet på skogen längre.

Är man intresserad att söka i dessa provinsialläkares årsrapporter finns handlingarna på Riksarkivet där det ingår i Socialstyrelsens arkiv och föregångares arkiv. Länk till

En hel del har årsrapporterna har skrivits av och kan sökas under provinsialläkarnas rapporter på Svars hemsida. Länkt till