Hur hårda var sabbatsreglerna?

Lika väl som det var viktigt med en hög arbetsmoral förr, var det också viktigt att respektera vilodagen. Om söndagen gällde det att följa bibelns tredje budord; Tänk på vilodagen, så att du helgar den.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Men förbudet var inte absolut. I 1734 års lag under Missgärningabalken står det att man får göra undantag från arbetsförbudet vid nödfall.

Lagen tolkades säkert olika hårt på olika platser. Och i den berättelse vi ska höra nu förefaller det som om just de här byborna tolkade det tredje budet hårdare än nödvändigt.

Den osannolika berättelsen har levt vidare i generationer och många har varit övertygade om att det är faktiskt är en skröna. Det var anledningen till att Börje Röjmyrs började släktforska för att se om historien om hans farfars farfar är sann.

- Det handlar om Olof Andreas Eriksson And som föddes 1802. Han började med att livnära sig som dräng i trakterna av Burträsk i Västerbotten. Han blev sedan uttagen som soldat, träffade en soldatdotter, gifte sig och fick sju barn, berättar Börje Röjmyr.

- Soldatlönen var nog inte alltids å bra, och därför tog Olof på sig dagsverken för att dryga ut kassan. Vid ett sådant tillfälle blev han kallad till Flarken för att gräva en brunn hos familjen Hallberg.

Till en början kastades jorden upp på kanten men efter ett tag klev Olof ner i brunnen och lastade jorden i en hink som hissades upp. Men klockan fem på eftermiddagen den 8 oktober 1859 rasade brunnen in över Olof.

De som var på plats började gräva och försöka undsätta Olof.

- Men klockan 18 inträffade kyrkans sabbat och räddningsarbetet avbröts, berättar Börje Röjmyr. Hunden som varit med under hela grävningsarbetet satte igång och skälla och höll på hela natten ända fram till sju på söndagmorgonen.

- Inget räddningsarbete utfördes heller på söndagen, men när de på måndag återupptog räddningsarbetet upptäckte de att Olof på egen hand grävt sig uppåt och kommit 1 aln ifrån friheten, motsvarande 60 cm. Det måste ha varit en fruktansvärt kvalfull död.

- Det som är märkligt är att hans dödsdatum har ändrats i kyrkans dödbok. Det står att han dött "genom jordras vid grävning av brunn". Och dödsdatum har ändrats från söndag den 9:e till måndag den 10:e.

Varför de ändrat datumet undrar Börje Röjmyr över.

Berättelsen om Olof And har levt i familjen och bygden genom åren och nedteckningar har gjorts efter Olofs son Gustaf Adolf Olofsson.

Om det var sabbatsreglerna som gjorde att byborna lämnade Olof nere i brunnen kanske vi aldrig får veta. Kanske var det så att de faktiskt trodde att Olof var död och därför inte ville gräva på vilodagen. Det var stor skillnad på att rädda en levande människa och att gräva upp en död kropp.

Tänk på vilodagen

Kyrkan var en maktfaktor i vanliga människors liv, och inte minst var sabbatsreglerna viktiga att hålla på.

Men de riktigt stränga reglerna mot arbete på söndagar kom egentligen inte förrän under andra hälften av 1800-talet när väckelserörelserna både inom och utanför svenska kyrkan krävde större fromhet och noggrannare ordningsregler av vanliga människor.

Men det fanns irritation redan tidigare mot slarv med sabbatsreglerna. Anders Gustavsson är Professor Emeritus i Religionsetnologi, en forskningsinriktning som sysslar med människors förhållande till kyrkan och religionen, och han har studerat främst fromhetslivet på Västkusten. Han berättar att kyrkan redan tidigt hade problem med att folk arbetade på söndagarna. Då var det framför allt den handel som fanns runt kyrkorna som man försökte få bort.

- Ju mer väckelse vi fick på 1800-talet, desto mer försvann detta, säger han. Anders Gustavsson är själv från Orust på Västkusten, där den inomkyrkliga väckelsen Schartauanismen blev stor under senare delen av 1800-talet. Sabbatsreglerna blev tydliga och stränga.

- Man skulle låta bli att göra det som inte var alldeles nödvändigt på en söndag. Djuren måste tas om hand, och den som var sjuk skulle skötas. Apoteken som började växa fram fick också de ha öppet på söndagarna. Men det mesta vara stilla, man skulle ha tid över att vila och läsa i Postillan på söndag eftermiddag.

Anders Gustavsson har funnit belägg för att helgen inte nödvändigtvis ansågs börja klockan 18 på lördagskvällen. Han har studerat dagböcker och efterlämnade papper från en bonde som hette Jakob Jonsson.

- Han betonar att man arbetar fram till klockan 24 på lördagsnatten. Men om söndagen ska allt vara stilla. Han för i en av sina anteckningar ett resonemang om att man den dagen ska låta till och med vattnet vila, så att det inte behöver arbeta för att driva kvarnen, utan får löpa i sin naturliga fåra.

Kyrkans inflytande såg inte likadant ut överallt. I första hand berodde det naturligtvis på prästens inställning. På Västkusten finns ett ryktbart exempel på en präst som var extremt sträng och sägs ha kontrollerat sin församling ända in i sängkammaren. Än idag går historier om Laurentz Olof August Simson, som han hette, och som kom till Käringön 1849, i en tid då sillfisket var så dåligt att folk svalt.

Det har skrivits mycket om honom, både i böcker och tidningar, och det mesta har handlat om hans hårdhet mot öborna. Men Anders Gustavsson menar att den svarta bilden av Simson inte är hela sanningen – det var många som välkomnade inte minst hans hårda syn på alkoholen, och som tyckte att han hjälpte ön när tiderna var svåra.

- När han kom till Käringön var det ett nedgånget samhälle, där ekonomin var i botten och spriten flödade. Simson insåg att den som var alkoholiserad inte kunde klara av att vara måttlig, så han predikade total avhållsamhet från spriten, långt innan IOGT gjorde det, berättar Gustavsson.

Han införde också en skola direkt när han kom till ön. Han ville att folk skulle odla, och han fick kvinnorna att ta med sig jord i båtarna så fort de hade ärende i land , ett drygt arbete som många var ilskna över att han lade på kvinnorna.

- Men många, inte minst kvinnorna i fiskarmiljöerna, uppskattade honom för att de fick det bättre genom att männen söp mindre, men det som befann sig lite högre på samhällsstegen, som lotsar och skeppare, de var mer emot honom, berättar Anders Gustavsson.

Simson la sig också i folks privatliv. Han gav många nya efternamn, tog bort de gamla –sonnamnen, och gav dem nya. Än idag heter folk namn som Österberg, Västerberg och Västerström. Det sägs också att han la sig i vem som skulle gifta sig med vem, om av rädsla för inavel eller bara ett utslag att maktfullkomlighet. Fiskarkvinnorna blev engagerade i ett slags angivarsystem, så att de män som söp när de var ute på båtarna senare kunde få bannor av prästen. Simson drog sig inte för att skälla ut folk från predikstolen, den som hade gjort något fel fick veta att han levde.

- Han kunde ställa frågan till namngiva personer i församlingen ”Vill du komma till himmelriket eller helvetet?”. Jag har hört talas om andra präster som var stränga, men han var nog extrem vad jag kan förstå, säger Anders Gustavsson, professor emeritus i etnologi.