Jordarv och ständiga konflikter

När Sverige var ett jordbrukarsamhälle var naturligtvis jorden det allra viktigaste. Därför är det inte konstigt att frågor om vem som ägde gärdena, åkrarna och tegarna tog upp stor tid i dåtidens tingssalar.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I Svärdsjö socken i Dalarna bor släkt- och hembygdsforskaren Björn Engström. Han har skrivit av hela socknens domböcker från 1590 till 1722. Det har hittills blivit elva pärmar som han har hemma i sitt kök och som han ofta tittar i. De här domstolsprotokollen vittnar om att jorden spelade stor roll för människorna förr.

- O ja, det är det viktigaste, utbrister han. Många gånger kan man hitta utredningar i domböckerna där man försöker klara ut vem som står närmast när det gäller att ärva jorden, berättar han. Det är hela släktutredningar man gör.

-Upp till sex generationer har jag sett i vissa domstolsutredningar.

Björn Engström berättar om en av de mer egenartade jordtvisterna han funnit i domböckerna, en tvist där rätten lade ner stor möda på att reda ut släktskapsförhållanden. Det gäller en gård som heter Kolningen, och det är allt annat än enkelt att följa med i alla turer.

I mitten av 1600-talet bor det en bonde som heter Lars Bertilsson på Kolningen. Lars har två barn, en son och dotter, som får ärva var sin bit av gården.

Dottern Marina gifter sig 1677 med Johan och de får ett barn, men både mamman och barnet dör hastigt. Den kvarvarande mannen Johan gifter då snabbt om sig med en kvinna, som heter Anna. Johan och Anna får också ett litet barn, en pojke som överlever. Men det bär sig inte bättre än att också Johan snart dör. Då gifter Anna gifter om sig med Olof, och gården har på mycket kort tid helt gått ur den ursprungliga släktens ägo. Och allt detta sker på väldigt kort tid berättar Björn Engström.

- Det har gått på under två år, att ursprungsfamiljen har bytts ut med en ny son, en ny fru och en ny karl.

Skälet till att den här frågan hamnade i tinget var att ursprungsfamiljen ville ha tillbaka gården. Det var Marinas bror, han som alltså fick ärva den andra delen av gården en gång i tiden, som tyckte att gården borde gå tillbaka till honom nu när hans syster och hennes barn inte längre fanns i livet. Men han förlorade tvisten och jorden. Det var nye lille sonen på gården som fick ärva gården, och som sedan bodde kvar där i många generationer.

Det har historiskt funnits fem sätt att förvärva jord, fem laga fång, som man förr kallade det. Man kunde ärva jord, få den i gåva, byta till sig den, få den i pant och så kunde man köpa. Men att köpa jord var länge en omständlig och långtifrån riskfri procedur. Det fanns nämligen sedan urgammal tid något som kallades bördsrätt, och den var den som Marinas bror i Svärdsjö försökte hävda i fallet vi hörde om tidigare.

Martin Dackling vid Göteborgs universitet har skrivit en doktorsavhandling som handlar om hur jorden ärvdes förr, och han kan förklara hur bördsrätten fungerade.

- Det finns spår av bördsrätten tillbaka till landskapslagarna, den har fungerat som en återlösningsrätt för släktens medlemmar. De kunde lösa tillbaka jord som sålts till någon utanför släkten.

Att köpa jord av någon utanför den egna släkten var svårt så länge bördsrätten fanns kvar. Innan köpet blev klart måste man först göra tre så kallade uppbud i tre på varandra följande ting. Man talade helt enkelt om att man tänkte genomföra köpet så att den som ville klaga skulle ha en chans att göra det. Om ingen väckte så kallat bördsklander, så kunde man genomföra köpet.
Rätten kunde efter ett år utfärda ett så kallat fastebrev en handling som motsvarar lagfart -och hade man väl en lagfart så var möjligheten att hävda bördsrätten borta. Men det skrevs inte alltid fastebrev, och då krånglade det till sig, säger Martin Dackling.

- I så fall låg bördsrätten latens kvar efter man långt efter köpet kunde hävda att man inte visste om att marken skulle säljas.
I bestämmelserna för bördsrätten så stod det att släkten skulle få lov att köpa tillbaka jorden till samma summa som den en gång såldes för. Fram till 1720 var det till och med så att man kunde köpa tillbaka den för en betydligt lägre summa än köpeskillingen.

- Det kunde vara vanskligt att köpa jord, för då kunde man bli av den med en förlust dessutom.

Under mitten av 1800-talet debatterades bördsrätten allt livligare, inte minst i riksdagen och den avskaffades till sist 1863. Och från 1875 så infördes nya regler som sa att lagfart ska utfärdas så fort ett jordköp var klart. Men ända in i det sista pågick strider utifrån bördsrättens principer. Martin Dackling har ett exempel från Skaraborg 1863.

- Då hade en person ropat in en egendom på en offentlig auktion och betalat 1500 riksdaler för den, men han hade inte fått någon lagfart eftersom det fattades några handlingar. Nästan 30 år senare kommer säljarens barn och vill köpa tillbaks gården till samma pris som den sålts för. Dackling uppskattar värdet på gårdet på någonstans mellan 4 eller 5 gånger försäljningsvärdet.

- Säljarens barn ville helt enkelt göra sig ett rejält ekonomiskt kap.
I det här fallet gör domstolen en noggrann släktutredning. Barnen vann ärendet i den lägre rätten, men ärendet slutade i hos Kunglig maj:t och där fick köparen tillbaka gården.

Björn Engström i Dalarna, berättar om domstolarnas många släktutredningar. De är en viktig källa till personhistorien före kyrkböckernas införande – och man kan nog lita på dem, säger han.

- De är alltid så gott som alltid exakta. Ibland är de nästan säkrare än de senare kyrkböckerna, eftersom de ju skulle hålla juridiskt, säger han.
De svenska kyrkböckerna började föras under andra hälften av 1600-talet, och det kan vara svårt för den vanlige släktforskaren att komma längre tillbaka. Men har släkten varit inblandad i fejd om jorden, så kan man alltså ha tur och finna släktträd som går mycket längre tillbaka i tiden.

Det är många av ärendena i domstolsprotokollen från Svärdsjö som handlar om just jorden.

- Det är nog hälften eller mer, säger Björn Engström. Det finns ingen annan fråga som tar upp lika mycket tid i domstolarna, säger han.

- Jorden var ju det viktiga, det var ju det man levde av. Både människor och djur, säger han.

Martin Dackling vid Göteborgs universitet håller med om att jorden var det viktigaste – men tvärt emot vad vi ofta föreställer oss idag, så var det inte den speciella jordplätten på just den eller den platsen som var det viktiga. Idén om en sammanhållen släktgård där jordbitarna var desamma i arv från föräldrar till barn den är en ganska sen konstruktion, säger han.

- Den specifika gården som odelad skulle lämnas över till nästa generation – det var ganska ovanligt, säger han. Gårdarna förändrades ganska mycket över generationerna. Man köpte till, man sålde av, man bytte, man delade upp jorden på flera barn.

Bilden av den gamle odalmannen som var personligt bunden till sin jord, det är en senare föreställning, säger han.

- Bördsrätten till exempel handlar om att bevara mängden jord, men man skulle kunna byta en bit jord i Skåne mot en bit i Uppland, utan att någon hade kunnat protestera mot det.

Släktgården uppstår egentligen inte förrän runt sekelskiftet 1900. Då, när industrisamhället växer fram och jordbruket minskar i betydelse, då växer släktgårdarna slutligen fram, förklarar Martin Dackling.

Släktforskningstips

Marita Persson har släktforskat i över 25 år och specialiserat sig på forskning i domböcker. Hennes hemsida har många tips, bland annat ett dombokslexikon som förklarar många av de svårbegripliga ord och temer som användes förr. Sidan rekommenderas också av Svevnska Släktforskarförbundet.

Lantmäteriets historiska kartor ger en möjlighet att förstå hur jorden var fördelad, hur skiftena förändrade kartan och var gränser, sockenvägar och gårdar fanns.

Lagfartshandlingar

Lagfarter blev obligatoriska från 1875. Men i våra arkiv finns lagfarter och fastebrev också från tidigare datum.

På Landsarkivet i Härnösand visar arkivarien Mona Bergman några lagfartshandlingar som innehåller betydligt mer än bara namn och köpeskillingar.

- Lagfart kunde man ju få utifrån flera olika händelser, berättar Mona Bergman. Man kunde till exempel ha köpt en fastighet eller ärvt eller fått den i gåva.

Mona Bergman plockar från en handling från Umeå Domsagas Lagfartsprotokoll 1937 och visar ett köpebrev där en son köpt fastigheten från sina föräldrar för 3000 kronor. Föräldrarna har skrivit de rättigheter de ska ha så länge de lever.

- De har rätt till 3 hektoliter korn från agnar och annan orenlighet väl rensad, 50 kg råg, 10 kg färskt fläsk, 12 kg färskt kalvkött osv. Det är nästan som ett födorådskontrakt där de skrev in att de skulle få bo kvar på gården som garanti att sonen inte skulle ångra sig och kasta ut föräldrarna, berättar Mona Bergman.

- Det som är lite rart med det här köpebrevet är att föräldrarna skrivit att de "dagligen förbehålles 2 liter söt oskummad mjölk var morgon på mitt rum inburen".

Mona Bergman betonar att fastighet inte betyder huset, som vi tänker idag, utan det är alltid marken. När man köper en fastighet köper man en stycke mark oavsett om det är byggnader på den eller inte. Det finns inte så mycket information om byggnaderna i de här handlingarna.

Mona Bergman tar fram ytterligare ett exempel där fastigheten sålts inom familjen.

Till vår son Hilding Johannes försäljer jag Erik Lundberg med min hustru Gustava Vilhelminas samtycke, vårt i Pengsjö by ägande hemman med därtill hörande åbyggnader, samt en lott uti belysningsföreningens elektriska ledning och tranformatorer, en och en halv lott uti vattenledningen till gården- emot en köpeskillning av 6000 kronor, vilken skall betalas då hemmanet får tillträdas och följande villkor.

Hemmanet förbehålla vi oss rätt att disponera till den 1 oktober innevarande år, då skall köparen vara skyldig att från den dagen till mig och min hustru under vår återstående lifstid eller så länge någon av oss lever oavkortad utgiva följande förgångs- förmåner; nämligen.

Dagligen: 2 liter söt oskummad mjölk som inbäres till oss.

Årligen: 150 kilogram kornmjöl, 20 kilogram färskt fläsk, 4 hektoliter mandelpotatis, tio famnar frisk torr ved att hämta i gårdens vedbod.

Till husrum förbehålles östra delen av mangårdsbygganden bestående av kök kammar sal och förstuga samt vindarna där ovanför.

Rättighet att hämta vatten uti gårdens vattenledning samt nödiga vägar.

Pengsjö 22 juni 1936

- Det är framförallt i de kontrakt där fastigheten sålts inom familjen man kan läsa dessa redogörelser. I vanliga köpekontrakt är det mest de traditionella uppgifterna som namn, fastighetsbeteckningar och summor som framkommer, avslutar Mona Bergman.