Kassar med kontanter: Karina Segura Morberg, Buenos Aires

Utrikeskrönika 31 juli 2024.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Buenos Aires, onsdag.

I min vanligtvis kontantlösa tillvaro i Sverige, där jag alltid blippar telefonen på kortläsaren när jag köper något, så har min tid här hittills blivit minst sagt... intressant.

Inför min resa hit fick jag tipset från kollegor som varit här nyligen att ta med mig dollar som jag kan växla till kontanter. Ja, så är det väl alltid utomlands, det är väl bra att ha lite cash, tänkte jag.

Men jag hade ingen aning om den mängd kontanter jag skulle behöva använda i vardagen.

Efter mina tidigare erfarenheter i Latinamerika, så vet jag att det inte är någon idé att växla dollar på banken på grund av deras växelkurs. De flesta har en go to-växlare som man går till eller hör av sig till när det är dags. Jag hade fått ett nummer av en bekant jag litar på: ”Hör av dig till honom, jag går alltid dit”.

Jag hör av mig. Vi bestämmer en tid och han får min adress. När han dyker upp har han en KASSE med sedelbuntar med sig. Alltså en KASSE. Och 1 000-pesossedelbuntar i en mängd som man bara ser på film, när man öppnar en portfölj full med cash, typ. Inte riktig lika mycket, men nästan.

Skyhög inflation och devalvering har gjort att valutan här har tappat i värde. Vilket har lett till att en 2 000-pesossedel, som är den högsta valören, motsvarar ungefär runt 20 kronor. Det blir många sedlar.

Häromdagen när jag storhandlade landade det på 36 000 pesos, drygt 400 kronor. Jag tog upp min stora sedelbunt och började räkna mina tusenlappar... 29, 30, 31, 32, 34, 35, 36 tusen, varsågod!

Men det är inte bara det här med att gå runt med den största sedelbunten jag ägt som har varit lite av en omställning. Att hålla koll på nollorna när jag kollar på en prislapp, kan vara lite av en utmaning när jag räknar i huvudet. Vänta nu, var det 7 000, 70 000 eller 700 000? Och vad blir det i svenska kronor om 10 pesos är 12 öre?

Ja, det är förvirrande... Och bara det att finns flera olika växlingskurser i Argentina är också förvirrande. Dels finns den officiella kursen som gäller när banken köper dollar. Men om banken säljer dollar är det en annan kurs som gäller. Sedan finns dollar blue, alltså kursen som används på svarta marknaden (också förvirrande att den heter blue fast det är en svart marknad, men i alla fall). Och sen finns det en ytterligare växelkurs om du handlar med kort i utlandet eller tjänster och varor av utländska företag.

Jag läste en artikel nyligen att många argentinarna, efter flera år av ekonomisk bergochdalbana, inte längre litar på banker. När man ska köpa en bostad tar man ibland helt enkelt med sig väskor med cash. Något som anses vara suspekt hemma i Sverige, ses som en trygghet här.

Men argentinarna verkar luttrade, räknar upp sina sedlar i butiken och jag konstaterar att jag helt enkelt tagit sedeln, eller jag menar seden, dit jag kommit.

Karina Segura Morberg, Buenos Aires
karina.segura_morberg@sverigesradio.se