Slaget vid Monte Cassino

Berget Monte Cassino i Italien var en viktig stödjepunkt av den tyska försvarslinjen Gustavlinjen söder om Rom. På Monte Cassinos 500 meter höga berg utkämpades ett av andra världskrigets mest utdragna och blodiga slag mellan den 17 januari och den 19 maj 1944.

Vid Monte Cassino slogs bland andra den 2:a polska kåren som bildades, efter förhandlingar mellan Sovjet och den polska exilregeringen, av polacker som frigivits från Sovjetiska arbetsläger. Polackerna slogs för Polens frihet, men även algerier, marockaner, italienare, nyzeeländare, britter, fransmän, kanadensare, indier och amerikaner slogs och dog vid Monte Cassino.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Artur Szulc, historiker som främst skrivit om polsk 1900-talshistoria, med särskilt fokus på andra världskriget. Han är aktuell med boken Slaget vid Monte Cassino.

De allierade målen och strategierna formulerades tydligt efter Casablancakonferensen 1943. Huvudmålet var att eliminera Italien från kriget och att dra bort tyska resurser från Östfronten. Sovjetunionens ledare Stalin hade länge krävt en andra front mot tyskarna i Europa. Den brittiske premiärministern Winston Churchill förordade att den andra fronten skulle öppnas i Italien, för att hinna före Sovjetunionen till Centraleuropa. Medan amerikanarna egentligen ville satsa allt på Normandie i Frankrike.

Monte Cassino var en strategisk stödjepunkt av Gustavlinjen, Nazitysklands huvudförsvarslinje i Italien. Under ledning av generalfältmarskalk Albert Kesselring hade tyskarna etablerat denna linje för att skydda Rom från de allierades framryckning. Monte Cassino, med sitt höga läge, gav tyskarna en utmärkt observationspost och kontroll över Liridalen, den enda framkomliga vägen mot norr.

För de allierade var målet att erövra Rom centralt, och för att nå dit måste de allierade först ta Monte Cassino. Striderna ägde rum mellan den 17 januari och den 19 maj 1944 och involverade trupper från Storbritannien, USA, Frankrike, Italien, Indien, Nya Zeeland, Algeriet, Kanada, Marocko, Polen och Tyskland.

Slaget visar på svårigheter som urban- och bergsterräng utgör i militära operationer. De allierades oförmåga att koordinera infanteri och pansar effektivt under svåra förhållanden, samt de tyska fallskärmstruppernas effektiva försvar, blev tydliga.

2:a polska kåren och indiska trupper genomförde den 11 maj 1944 en koordinerad offensiv. Detta första anfall möjliggjorde för den brittiska 8:e armén, under befäl av general Sir Oliver Leese, att bryta igenom de tyska linjerna i Lirisdalens dalgång. Polska trupperna, ledda av general Władysław Anders, och understödda av ett marockanskt bergsförband, genomförde en andra våg av attacker mellan den 17 och 19 maj. Deras modiga insatser, trots stora förluster, bidrog till att tvinga den tyska fallskärmsjägardivisionen att dra sig tillbaka från sina ställningar.

Bild: Polska soldater inne i det förstörda Monte Cassino-klostret, Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.

Musik: Czerwone Maki Na Monte Cassino med Pawel Prokopieni, Internet Archive, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.