Folkvandringarnas hemligheter: Herulerna glömde inte sina nordiska rötter

Herulerna är ett av de mest gåtfulla germanfolken, som rörde sig från Västkusten i dagens Sverige ända till Krim vid Svarta havet. De dök även upp i dagens Serbien och Tunisien.

Herulerna kan under folkvandringstiden uppgått till runt 30 000 människor av ett blandat ursprung. Och det verkar som de underhållit minnet av sitt ursprung i dagens Sverige.

I detta avsnitt samtalar programledaren Urban Lindstedt med arkeologen och författaren Jonathan Lindström som är aktuell med boken Sverige långa historia – människor, makt och gudar under 14 000 år.

Germanerna var heterogena grupper med stormän, krigare, familjer, tjänare och slavar. Vi känner till många olika germanska grupper där goter, visigoter och vandaler är några av de mest kända.

Folkvandringarna handlade om allt till mindre krigarföljen till hela folk och ett folk på vandring kunde ha en mycket varierad sammansättning. Men det kunde finnas en kärna av stormän, som värderade att ha en gemensam identitet och historia för sammanhållningens skull. Hade folket varit på vandring under flera generationers tid kunde de vårda minnet av sitt ursprung, som fick gälla för hela gruppen.

Romarriket fungerade som katalysator för germanvandringarna på två sätt. Närheten till Roms nordgräns ledde till ekonomiska och politiska förändringar i Nordeuropa som innebar ökade sociala klyftor och oro, alltså skäl att lämna. Samtidigt lockade rikedomarna och stabiliteten i Romarriket.

Den heruliska huvudgruppen historia sträcker sig över 300 år. Under flera århundranden har gruppens ledande familjer underhållit minnet av sitt skandinaviska ursprung. Kunskapen om ett avlägset mål förklarar germanfolkens märkliga förmåga att under ett sekel befinna sig på en plats, och seklet därpå långt därifrån, utan att någon har sett dem däremellan. Förflyttningen, ofta hundratals mil, sker under relativt kort tid, i ett svep.

Lyssna också på Det första Svearikets uppgång och fall

Bild: Germaner så som romarna såg dem – här på Marcus Aurelius-kolonnen från år 180. Bilden föreställer troligen ett germanskt rådslag. Wikipedia, Public Domain.

Musik: Electra to the Baltic Sea (Full) av Giuseppe Rizzo

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.