Finlandisering – Finlands framgångsrika strävan efter nationellt oberoende

Finlandisering blev under det kalla kriget en nedsättande beteckning på mindre staters följsamhet mot större grannländer. Men Finland lyckades trots allt upprätthålla ett nationellt oberoende till skillnad mot Baltikum och Östeuropa som hamnade under Stalins stövel.

Efter fortsättningskriget 1940-44 tvingades Finland till stora eftergifter och betala ett högt krigsskadestånd till Sovjetunionen. Det var osäkert om Finland ens skulle överleva som självständig stat. Spelreglerna för relationerna till Sovjetunionen kom att kodifierades i Vänskaps-, samarbets- och biståndspakten som undertecknades i april 1948.

I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet och författare till böckerna Finlands historia samt Finland 1944 – Mellan Hitler och Stalin.

Efter rikssprängningen 1809 blev Sveriges östra rikshalva storfurstendömet Finland inom det ryska imperiet. Men Finland fick behålla Gustav III:s lagstiftning och från 1863 tillät tsaren Alexander att den finska lantdagen kunde sammanträda regelbundet. Finland kom att utvecklas till en autonom del inom kejsardömet ända fram till att Finland utropade sin självständighet den 6 december 1917 i kaoset efter den Oktoberrevolutionen i Ryssland.

Under vinterkriget 1939-40 och fortsättningskriget 1940-44 slogs Finland tappert mot Röda armén för sitt oberoende. Efter stilleståndet ställdes Finland under de allierades kontrollkommission som helt kontrollerades av Sovjet. När fredsfördraget undertecknades 1947i Paris tvingades Finland tillbaka till 1940 års gränser, förlorade Petsamo i norr och tvingades betala ett krigsskadestånd på 300 miljoner dollar.

Finland tvingades upplösa 400 föreningar och lagföra de som Sovjetunionen uppfattade som skyldiga till kriget. I detta läge stod Finland risken att sovjetiseras som Baltikum och Östeuropa. Stalin yrkade att Finland skulle sluta ett avtal med Sovjetunionen om ”samarbete och vänskap” för att förhindra att Finland blev en del av Nato. Finland tvingades också tacka nej till Marshallhjälpen.

I Vänskaps-, samarbets- och biståndspakten som undertecknades 1948 förband sig finska staten att avvärja varje angrepp som riktades mot Finland eller Sovjetunionen via finskt territorium. Resultatet blev en stor följsamhet från Finlands sida mot Sovjetunionens intressen under perioden 1948 till 1991 när Sovjetunionen kollapsade. Till den följd att parlamentarismens principer kom att frångås då Moskva gärna såg att president Urho Kekkonen, som hade kontakter med Sovjetisk underrättelsetjänst sedan 1944, skulle sitta kvar.

Efter att krigsskadeståndet var betalt kom också Finland att tjäna ekonomiskt på handelsutbytet med Sovjet. Samtidigt som man kunde ha ekonomiska relationer till Västeuropa.

Bild: Undertecknande av VSB-pakten mellan Finland och Sovjetunionen i Moskva den 6 april 1948. Undertecknad av den sovjetiske utrikesministern Vyacheslav Molotov, följt av den sovjetiske statschefen Josef Stalin. Till vänster om Stalin står Finlands statsminister Mauno Pekkala, till höger om Stalin utrikesministrarna Carl Enckell och Reinhold Svento, inrikesminister Yrjö Leino och riksdagsledamöterna Urho Kekkonen, Onni Peltonen och JO Söderhjelm. Wikipedia. Public Domain.

Musik: Pisces av Humans Win (formerly Lance Conrad), Soundblock Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.