Benjamin Britten – ett fjärde B, del 1

Följ med till Brittenland, Aldeburgh i Suffolk, orten invid den stormande Nordsjön som Britten älskade och som betydde så mycket för hans verk.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I Johan Korssells dokumentär möter vi en rad röster om Britten, däribland sångare som Dame Janet Baker och Ian Bostridge, tonsättaren Colin Matthews, Brittens brorson Alan och många fler.

”När man hör Benjamin Brittens musik – om man verkligen lyssnar på den så blir man medveten om något väldigt mörkt, det är som kugghjul som nöter mot varandra utan att riktigt gripa tag i varandra och det skapar stor smärta” så uttryckte sig Leonard Bernstein (som gav den amerikanska premiären av Peter Grimes) om Brittens musik.

Och Britten var ett komplicerat geni, långt ifrån självskriven i rollen som brittisk nationaltonsättare, ändå var det faktiskt som en sådan som han framstod när han gick bort vid 63 års ålder. Men på det sätt som hans talanger samverkade var han, trots allt, den totale musikern, lika begåvad som pianist och dirigent som tonsättare.

Idag är Britten den tredje mest spelade av 1900-talets operakonstnärerer, efter Puccini och Richard Strauss. Han ligger på första plats om man räknar med operor skrivna av kompositörer födda under 1900-talet. Många av de mest framträdande rollerna i operorna och därtill en rad fenomenala sång-cykler skrev Britten direkt för sin livspartner, tenoren Peter Pears. Brittens kärleksbrev till Pears är för övrigt bland de vackraste som skrivits, vilket också får sägas om verk som Les illuminations, Serenaden och Nocturnen.

I första delen möter vi världens idag ledande Britten-röst, Ian Bostridge som håller Britten för att vara 1900-talets främste vokale tonsättaren inom den klassiska musiken.

Psst, det var Brittens stolta mor som förutspådde honom att bli det fjärde B:et i tonsättarkanon efter giganterna Bach, Beethoven och Brahms. Han var dessutom det fjärde barnet i en syskonskara efter, Barbara, Bobby och Beth. (Repris från nov-13)

En P2 Dokumentär i två delar av Johan Korssell.