KULTUR:KODEN #4

Folkteatern och Nyfikenhetens Möjlighet

Vi sitter på Folkteatern i Göteborg tillsammans med Lotta Lekvall, VD

Vi är tillbaka – och den här gången har vi vår första gäst. Vi sitter på Folkteatern i Göteborg tillsammans med Lotta Lekvall, VD, och vi är bokstavligen en timme efter att workshopen med hela personalgruppen just avslutats.

Det intressanta här är inte att något är förändrat redan. Det intressanta är att man valde att börja med ett öppet samtal istället för att presentera en färdig AI-strategi.

Vad som diskuterades:

En annan tanke om ledarskap I workshopen presenterades inte en AI-strategi uppifrån. Istället ställdes frågor till hela organisationen.

Tre frågor som väckte diskussioner

1. Vilka blir vi om vi överlämnar allt tråkigt arbete till AI?
2. Vad skulle vi göra med två dagar fritid varje vecka om automatisering frigjorde 40% av vår arbetstid?
3. Bör teatern syssla med AI överhuvudtaget – och varför?

En insikt om teaterns särart Under diskussionerna kom det fram något väsentligt: I en värld full av AI-genererat innehål har levande teater något unikt. Det är här och nu. Det är autentiskt. Det händer på riktigt framför dina ögon.

Tankar om skam och feedback Simon Rajala, som är skådis på Folkteatern, var uppe och pratade om sina erfarenheter med att använda AI för feedback. En observation var att detta kan påverka hur man mottar kritik.

AI som referenspunkt I diskussionerna kom jämförelser upp – AI som någon att vända sig till när man behöver en reflektion utan att bli dömd.

️ Olika vägar för olika roller En tanke som dök upp var att en målare kanske hittar en användning av AI. En skådespelare kan hitta en annan. En kommunikatör en tredje. Tanken var att man inte bör tvinga fram en enhetlig linje.