Spår efter emigranter

Gravstenar -rättuppstående arkiv De allra flesta svenskar har ett eller flera släktband i Nordamerika. Vid förra sekelskiftet emigrerade över en miljon människor vilket motsvarade en femtedel av befolkningen i landet. Därför är det många som forskar idag i både amerikanska och svenska källor. Annelie Andersson är släktforskare i Mellerud i Dalsland. I flera omgångar har hon varit i USA, dels för att forska själv, men också för att hjälpa svenskättlingar med deras forskning i sina svenska rötter.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Häromåret var Annelie tillsammans med tre kollegor runt i USA, Och högt uppe i skogiga berg i Pennsylvania fann de små undanskymda kyrkogårdar med massor av svenskklingande namn som Annelie kände igen.

Det fanns ett speciellt skäl till att just Anneli Andersson kände igen så många namn på de amerikanska gravstenarna i det här området. I mitten av 90-talet satte hon nämligen igång att kartlägga emigrationen från några dalslands-socknar, Hon slår igång en dator och visar några exempel.

-Här har jag 2 342 barn som är födda i Pennsylvania utav dalsländska föräldrar, berättar hon.

Hon visar på en familj där alla fem syskonen flyttade iväg. Deras många barn fick aldrig träffa sin farmor/mormor hemma i Frändefors.

-Inte ett enda barnbarn fick hon se, säger Annelie.

Olof Ljung är en gammal rutinerad släktforskarräv från Dalsland. Han är en bit över 80 idag, men han kommer fortfarande ihåg hur det var när han var barn, och han satt och lyssnade på alla de gamle som hade varit i Amerika.

-Farfar hade varit i Amerika, och morfar hade varit i Amerika, och alla andra gubbar hade varit där, berättar han, och fortsätter.

-När de satt och pratade samman, särskilt om de hade fått sig en sup, så började de prata engelska sinsemellan, minns han. Olof tror att de på så sätt drömde sig tillbaka till tiden på andra sidan oceanen.

Dalsland var ett av de län som hade störst utvandring till Amerika. Men det var inte i första hand Minnesota som lockade folket på Dal, utan Pennsylvania. Där fann det kolgruvor som väntade på dem.

-Det var jättemånga härifrån som jobbade i gruvorna, berättar Annelie Andersson. Arbetet var hårt, många dog i gruvras, andra i stenlunga.

Det skickades ofta hem biljetter för att fler gruvarbetare skulle komma över. Det var gruvbolagen som betalade för att få ny arbetskraft. Svenskarna fick sedan arbeta av skulden för biljettpriset, det brukade ta mellan ett och två år. Under den tiden var de helt bundna till att stanna kvar i gruvan, när biljetten var betald var de fria att söka andra arbeten.

Olof Ljung som ju minns alla amerikafarare från sin barndom berättar att det var skillnad på de som åkte tidigt och de som åkte senare Under nödåren u slutet av 1860-talet åkte dalslänningarna till USA för att stanna. Men på 1900-talet blev det vanligt att man åkte fram och tillbaka till Amerika både en och två och tre gånger.

-De som utvandrade från 1890 och framåt, de var ofta bönder som hade etablerat sig på en gård någonstans, de stack ofta över till Amerika under några år. Sedan kom de hem med några hundra dollar på fickan och kunde kanske göra sig skuldfria, berättar Olof Ljung. Men det hjälpte inte alltid med en resa.

-Nej, de fick blodad tand och reste flera gånger för att få ihop pengar, de fick väl blodad tand, säger Ljung.

-Så var det till exempel med min farfar, han var över tre gånger.

Det är ofta knepigt att forska i amerikanska källor, det finns till exempel inga dödböcker som enkelt och tydligt berättar när folk dött. Det är därför gravstenarna blir så viktiga – här finns ju både namn och dödsdatum.

Annelie Andersson visar några exempel på alla de cirka 1000 stenar de fotograferade på en enda resa.

Bilderna på pennsylvaniasvenskarnas gravstenar ska nu bli en utställning i Dalsland, och med tiden tänker Annelie försöka lägga ut dem på nätet så att fler kan komma åt dem.

Men hon är inte den första dalslänning som gett sig av till USA för att forska efter vad som hände amerikafararna. På 60 och 70-talet for Lennart och Lilly Setterdahl runt i USA, och samlade in de kyrkböcker som svenska protestantiska kyrkor upprättade där.

De svenska prästerna gjorde ofta som de gjort hemma, de förde bok över sin församling fast ingenting tvingade dem till det. Och det var dessa böcker som Setterdahlarna samlade in och som numer finns på emigrantmuseet i Växjö. Olof Ljung var vän med Lennart Setterdahl:

-Jag minns att han berättade att han fann arkiven på de mest märkliga ställen, gamla hönshus och annat. Och det var inte alltid alla var så pigga på att lämna ifrån sig sitt material, de visste ju inte vad det för en figur som kom där.

-Men Setterdahl blev ju hedersdoktor på allt sitt insamlingsarbete, konstaterar Olof Ljung, inte utan stolthet i rösten.

Emigrantinstitutet i Växjö

För den som är intresserad av emigrantforskning är Emigrantinstitutet i Växjö ett ställe att besöka. Där finns allt från passagerarlistor, brevsamlingar, inspelade intervjuer med svenskättlingar i Amerika och en mängd mikrofilmer och databaser.

I forskarsalen i Växjö sitter bland andra Russell Olsen från Californien. Han är drygt 20 år och har sökt sig till Emigrantinstitutet för att få veta mer om sina svenska rötter. Hans familj kom till Amerika från Västanfors och var fattiga jordbrukare i början av förra seklet.

Russell Olsen berättar att det är många unga som är intresserade av släktforskning i USA idag, och att flera av hans vänner i Californien har gedigna släktutredningar som bundits ihop till tjocka böcker.

På Emigrantinstitutet finns de svensk amerikanska kyrkböcker som Lennart Setterdal, samlade in och fotograferade av på 60 och 70- talet. De finns enbart i Växjö och på Swanson Center i Rock Island Illinois.

-De är en riktig guldgruva för de som söker mer information om svenskar som emigrerat till Amerika. Det berättar bibliotikarien Yngve Turesson som slagit sig ner i det rymliga biblioteket på Emigrantinstitutet.

Yngve Turesson berättar att det grundades församlingar i svenskbygderna i Amerika och att det där fördes bok på ungefär samma sätt prästerna gjorde i Sverige. Dessa böcker bevarades lite varstans, och på 60- talet började Lennart Setterdal, som var anställd av Emigrantinstitutet, att resa runt i svenskbygderna med husvagn och mikrofilmsutrustning.

-Det här är ett mycket användbart material för de som letar släktingar i Amerika och vill få upp tråden på andra sidan Atlanten.

För att förstå hur användbara de här svensk amerikanska kyrkböckerna är tar vi hjälp av Anna- Karin Schander som är släktforskare och också utbildad arkivarie.

Hon tar på måfå fram en husförhörslängd från gården Risingen i Visselfjärda. I kolumnen över utflyttade hittar hon en familj vars tre söner flyttade till Amerika.

Familjen bestod av fadern Peter Petersson, född 1833, hustrun Inga Beata Niklasdotter 1839 samt åtta barn.

-Det verkar som om de skickar iväg en son i taget, och i just en här husförhörslängden har tre söner hunnit ge sig av till Amerika, berättar Anna- Karin Schander.

För att följa dessa pojkars väg till Amerika går Anna- Karin Schander vidare till en passagerarlista. De finns i databasen Emigranten populär. Där finns bland annat passagerarlistorna över de som reste från Göteborg och Malmö, vilket var de två stora hamnarna om man bodde i södra Sverige och skulle resa till Amerika. Bodde man i Norra Sverige var det inte ovanligt att man reste över Oslo och Trondheim.

Mot en avgift kan man beställa kopior av passagerarlistor från Emigrantinstitutet.

Anna- Karin Schander hittar en av sönerna i passagerarlistan; Frans Oskar Petersson. Han åkte 19 år gammal ensam från Göteborg till en liten ort i Minnesota, St Peter, där med största sannolikhet en släkting väntade på honom.

För att se hur det går för ynglingen Frans Oskar går Anna- Karin över till de unika svensk amerikanska kyrkböckerna. Databasen kallas SAKA. Där slår hon in Frans Oskars födelsedatum och ort för att få bättre sökreslutat. Det var nämnligen vanligt att emigranterna bytte namn.

-Bingo! ropar Anna- Karin. Hon hittar Frans Oskar som bytt efternamn till Ringnell.

Genom att leta i de amerikanska folkräkningarna som gjordes vart tionde år kan man också finna mer information om personer som var bosatta i Amerika.

Hur gick det då för familjen? Jo, mycket väl enligt de efterforskningar Anna- Karin Schander flyhänt gjorde.

Hela familjen emigrerade i omgångar. Frans Oskar blev läkare i Rock Island, Illinois, Karl Jonas kirurg i Minneapolis, Gottfrid öppnade tvätteri i Pontacello, Idaho, Johan Alfred startade apotek i New Ulm Minnesota, Alma Augusta blev sjuksköterska i Minneapolis och Ernst Bernhard bor med föräldrarna i Iowa och blev tandläkare.

Det finns många olika sätt att emigrantforska. Här följer en del användbara länkar:

Länk till Emigrantinstitutet:

Länk till en av USA största släktforskningssiter där det mesta materialet kostar pengar, men där det också finns några gratis register och funktioner:

Register över amerikanska döda med socialförsäkrings nummer finns både på Ancestry.com och rootsweb:

Gratis register over dödscertificat I Minnesota:

Och till sist det stora registret över gravar i främst USA som vem som helst kan bidra till och som är gratis att titta i: