Från världens teknikhub till hemlöshet och droger: Parisa Höglund, San Francisco

Utrikeskrönikan 26 juli 2024.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

San Francisco, fredag.

Det pågår en febril verksamhet utanför lägenheten här i San Francisco. Den unga tjejen sätter sig ner på trottoaren och brer ut sina grejer.

Folie tas fram, något som liknar grus läggs på och en kraftig tändare – känd som en torch, en fackla – tänds för att hetta upp det som ligger på foliet.

Sen drar hon och hennes kompis i sig röken från fentanylet, en syntetisk opioid som är hundra gånger starkare än morfin.

Intill henne ligger en ung kille i bruna byxor och flanellskjorta utsträckt på marken. Hans hund nosar på sin husse som inte märker något. Till slut lägger sig valpen och somnar bredvid.

Scenen är inte på något sätt ovanlig här. Man behöver bara ta en promenad genom stan för att stöta på det tunga drogmissbruket, utslagenheten och misären som 8000 San Francissco-bor lever i.

Jag hade egentligen tänkt göra en annan krönika från det som en gång var världens teknikhub, men som i samband med covid-pandemin tömdes på folk och företag. När techföretagens anställda som kunde valde att jobba hemma förlorade många företag i innerstan kunder. Kaféer, restauranger och butiker fick stänga. Kvar blev dem som inte hade någonstans att ta vägen.

Nu kämpar San Francisco med att gå från vacant to vibrant – eller vakant till pulserande – som stadens kampanj för att locka tillbaka människor och företag kallas. Än så länge går det sådär för staden att fylla sina tomma lokaler, under tiden tömmer man sina gator på tältläger.

Hemlösheten i San Francisco har funnits länge men nu tar västkustpolitikerna till mer drastiska metoder för att få bort de provisoriska bostäderna från stadens gator.

Dels för att högsta domstolen för några veckor sen gav städerna stora befogenheter att förbjuda människor från att sova utomhus.

Dels för att det pågår valrörelse.

Jag går från tunnelbanan till lägenheten. En dryg halvtimme bort finns vidsträckta stränder, där Stilla havet sköljer in. Där ljudet från vågornas dån och fiskmåsarnas skrän är det enda som hörs.

På väg tillbaka till lägenheten ser jag reklam för en nässpray som enkelt kan rädda livet på den som överdoserat opioider, det är Kaliforniens hälsodepartement som vill informera. 2024 ser nämligen ut att bli ett mörkt år sett till hur många som hittills dött i drogöverdoser, och en stor majoritet dör på grund av fentanylet.

Under de tio minuter det tar för mig att promenera hem hinner jag passera tio personer i mer eller mindre medvetslösa tillstånd – liggande på trottoaren, framåtlutade i omöjliga positioner eller sittande i tält. Det är kusligt att inte riktigt veta om personen som ligger på gatan bakom mig när jag väntar på att trafikljuset ska slå om sover – eller är död. Jag stannar kvar och tittar på honom, han ser ut att andas – jag korsar gatan.

Förbi honom åker nu en förarlös taxi på väg till en kund enligt den senaste app-beställningen. Men det är en annan krönika.

Parisa Höglund, San Francisco
parisa.hoglund@sverigesradio.se