I Hendon äter jag både kosher och halal: Rouzbeh Djalaie, London

Utrikeskrönika 29 juli 2024.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

London, fredag.

Jag bor segregerat i Stockholm och jag bor nu under sommaren segregerat här i London. Men ändå upplever jag en viss skillnad. Jag återkommer till det.

Jag pratar nu om den etniska segregationen som i och för sig allt som oftast enligt forskarna hänger ihop med den ekonomiska segregationen.

I Stockholm brukar jag ta tåget från Vårberg i stadsdelen Skärholmen till Östermalm och Gärdet där min arbetsplats Radiohuset ligger. Det är en daglig resa genom en mycket segregerad stad. En resa på drygt 50 minuter där inkomsterna och livslängden ökar ju längre bort från Vårberg man kommer med tåget.

Och framme i Östermalm är segregationen rätt så kompakt i stadsbilden. Och för den delen inne i Radiohuset också, dock kanske inte lika kompakt.

Den etniska och ekonomiska segregationen finns självklart här i London också. Fyra av tio Londonbor har ju utländsk bakgrund. Aningens högre än Stockholm. Och de olika etniska grupperna har en tendens att bo nära varandra.

Southall kallas för ”Little India”. Brixton för ”Little Jamaica”. East Ham i östra London har en betydande befolkning med ursprung i Pakistan och Bangladesh.

Och när jag ville äta kosher åkte jag till Hendon. För där bor många judar. Runt hörnet fanns flera iranska och pakistanska halal-restauranger.

Och segregationen har samma beståndsdelar här i London som där i Stockholm. Till exempel Tower Hamlets, ett kvarter med många britt-bengaler, är inkomsterna är 40 procent lägre än innerstaden Westminster, men barnfattigdomen högst i stan.

Skillnaden mellan Sverige och England är kanske hur man pratar om det.

Medan vi i Sverige pratar helst inte hudfärg i officiellt sammanhang och i stället pratar om utländsk bakgrund så är det normalt och ganska oproblematiskt att göra det här i Storbritannien. På London kommuns hemsida under rubriken Community finns ett diagram med två kurvor ena högre än den andra; White och BAME; ja vita som är 53 procent av befolkningen i London och Black Asian and Minority Ethnics som är resten.

Och det där med skillnaden där jag bor i London. Jag bor i det som kanske är motsvarigheten till Kungsholmen i Stockholm. Men bara en gata bort är det ett arabiskt kvarter där jag äta libanesisk Fattoush och röka vattenpipa. Om jag skulle vilja.

Rouzbeh Djalaie, London
rouzbeh.djalaie@sverigesradio.se