Diktatorsintervju och läkemedelslarm

Expressens diktatorsintervju har väckt känslor. Vi diskuterar hur bra tidningen hanterat de uppenbara fallgroparna. Larm efter larm publiceras om att vissa smärtstillande preparat ökar men den självklara förklaringen till varför utelämnas ofta. Och så gör vi ett nedslag i det nya medielandskapet där alla företag vill ha redaktioner. Vare sig de säljer hamburgare, försäkringar eller annonser.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lyckades Expressen undvika att bli diktatorns megafon?
Under pågående internationella konflikter får vi här i Sverige ofta läsa intervjuer med de som drabbas av den, exempelvis flyktingar som beskriver sin verklighet av det som pågår. Men det är sällan, av olika skäl, som journalister intervjuar den andra parten, de ansvariga för blodet, makthavarna.
Förra veckan publicerade tidningen Expressen en intervju med Syriens president Bashar al Assad. Han är en diktator i krigets Syrien som under andra omständigheter säkert skulle ha dömts för grova krigsförbrytelser och brott mot mänskliga rättigheter.
Den här intervjun har fått uppmärksamhet världen över, och flera svenska medier har särskilt vinklat på huvudnyheten om Assads påstående om att de ”farligaste IS-ledarna är skandinaver”.
I det journalistiska uppdraget ingår att också intervjua diktatorer. Men hur gör man det utan att för den skull bli en megafon för en sannolik propagandaapparat och – hur lyckades Expressen med att undvika alla fallgropar?
Reporter är Jonna Westin.

Alarmistisk läkemedelsrapportering utelämnade logisk förklaring
Läkemedel och hur vi använder dem är en vanlig nyhet men det är ingen enkel sak att rapportera om och ännu svårare blir det när det är siffror inblandade. Det finns många fallgropar att ramla i. Ett exempel på det handlar om att de allra starkaste smärtstillande preparaten och larmen om att användningen av dessa skulle ha ökat dramatiskt. En bild vi sett i artiklar och TV-reportage ett antal gånger det senaste året. Nu senast i en granskning av SVT Västmanland som sänts i veckan. Karin Hållsten har tittat på inslagen.

Alla vill ha redaktioner - men är alla därmed publicister?
De nya redaktionerna - de finns inte i medieföretag. I dag har allt fler företag och institutioner tagit till sig mediers arbetssätt och bildar sina egna redaktioner som arbetar i egna kanaler. De stora företagen kan på sina sajter och i sociala medier ha lika stor publik som vissa medieföretag. Traditionellt har skillnaden mellan en informationsavdelning på ett företag och en redaktion varit självklar. Den ena jobbar i publikens eller kanske till och med medborgarnas intresse. Den andra ska främja företages intresen. Men i vårt nya medielandskap börjar många roller att suddas ut. Tonchi Percan har gett sig ut på jakt för att se om även den här gränsen håller på att förändras i praktiken.