Gunilla Palmstierna-Weiss 2014

Scenograf, kostymtecknare och keramiker Gunilla Palmstierna-Weiss Sommarprogram tog avstamp i hennes arv, hur hon föddes på ett Schweiziskt BB och blev uppfostrad av en svensk barnsköterska för det var så det gick till på den tiden. Gunilla och hennes familj tvingades att fly genom Europa genom det turbulenta 30- och 40-talet då de var judiska. I krigets slutfas tog de sig till Sverige och Malmö.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Väl 17 år, berättar Gunilla, spatserade hon in på Konstfack för att lära sig – mycket. Under åren spenderade hon mer och mer tid på scenografi – för henne ”en kombination av konst, konsthantverk, materialkännedom, teknik, konst- och teatervetenskaplig kunskap samt en nödvändig litterär insikt.”

Hon berättade långt och mycket om hur man funderar kring scenografin inom teatern och operan – och anekdoter från 50 år vid scenen. Genom både Artaud, Brecht och Bergman berättade Palmstierna-Weiss om en evig föränderlig teaterkonst och hur en teater kan se drastiskt annorlunda ut.

Hennes sista ord i sitt Sommarprogram ägnade hon om en reflektion över sina barn och generationerna: ”Det samhälle vi lever i nu är resultatet av en långsam evolution.” Om utveckling, och hopp, och hur långt samhället har kommit sedan andra världskrigets mörker.

Om Gunilla Palmstierna-Weiss

Internationell stjärna som scenograf och kostymtecknare. Gav förra året ut sina memoarer Minnets spelplats. Började som keramiker och studerade vid Konstfackskolan i Stockholm, Rietveldtacademien i Amsterdam och Arts décoratif i Paris. Har gjort scenografi åt Peter Brook på Royal Shakespeare Company, på Götz Friedrich operafestivaler i Holland och åt Ingmar Bergman på Dramaten, i Salzburg och i München. Fick en Tony för kostymerna till Mordet på Marat som sattes upp på Broadway i New York. Hennes keramiska väggkonstverk smyckar många offentliga platser i Sverige.

- Betraktelser över och erfarenheter av konst, kultur, motstånd och barn sett från mitt perspektiv som yrkeskvinna.

Producent: Anneli Dufva