Oväntat besök från Moskva: Maria Persson Löfgren, Stockholm

Utrikeskrönikan 17 oktober

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm, måndag.

Jag och sonen var mitt i förberedelserna för en libanesisk buffé för 50 personer när meddelandet kom:

Nu är vi i Luleå på väg till Stockholm, vet du någonstans vi kan kampera?

Maxim och Rita är vänner sen mer än 30 år, via min första riktiga ryska vän i Moskva, Olga. Hon brukade skicka Maxim till flygplatsen för att hämta mig när jag i mitten av 90-talet reste tillbaka till Moskva efter att ha flyttat därifrån. Han kom lika troget som bilen, en Volvo 740, rullade igång.

Ibland bodde jag hos dem i centrum av Moskva i en före detta kommunalka, en gemensamhetslägenhet, där paret blev kvar när andra flyttade ut. De huserade i sex rum och kök med sina tre barn, en lägenhet, som mer liknande ett hotell en rad rum längs en lång korridor, alla fönster vette in mot gården.

Nu, i en helt annan tid, var de på väg i sin bil till Berlin. Där bor sen länge deras vuxna barn och barnbarn, och min Olga, i dag gift med äldste sonen.

Senast vi möttes i Moskva, Maxim och jag, konstaterade han med en suck att de i alla fall lyckats med det, att barnen lämnat Ryssland långt före Putins invasion av Ukraina.

Vad säger de nu i Moskva, om kriget? De kritiska har antingen lämnat landet eller tystnat. Eller så accepterade de det som Putin kallade den militära specialoperationen. Den som skulle gå på några dagar.

När det inte alls gått, som förespeglats, har dessa okritiska, tidigare Putintrogna börjat förakta sin president och till och med se honom som en dumskalle.

När Ryssland anföll Ukraina lämnade Maxim och Rita Moskva, de har det visum som krävs för att kunna åka till Europa och sina barn i Tyskland. Med bilen och katterna åkte de via Finland till Berlin. I våras var det möjligt, men efter tre månader måste de tillbaks, enligt visumet och vänta tre månader till nästa utfärd.

Med Maxims kontakter bland de tyska medierna i Moskva ordnades nödvändiga dokument för att kunna passera finska gränsen, trots att den nu stängts för de flesta ryska medborgare även om de har Schengenvisum. Allt hade kontrollerats i förväg.

90 mil senare hölls de fyra timmar på gränsen, färjan väntade i Åbo, men de släpptes inte in, på ett A4 dokument på finska förklarades att de sågs som en säkerhetsrisk, chockade tvingades de vända.

Maxim körde istället till Murmansk via Petrozavodsk en sträcka på 144 mil. Med ny tysk hjälp fixades nya dokument för att ta sig via rysknorska gränsen i Kirkenes. Ytterligare 30 mil i bil. Där passerade de ensamma gränsen. Så ytterligare 90-talet mil till Luleå, nu hade de varit på väg i fem dagar, lördag kväll kom de till mig och sov över för att söndag morgon fortsätta mot Ystad, färjan och äntligen familjen och friheten – freiheit Berlin.

Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondent
maria.persson_lofgren@sverigesradio.se