Våld och vanvett i Toba Tek Singh: Naila Saleem, Sukkur, Pakistan

Utrikeskrönikan 27 oktober

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Sukkur, torsdag.

Toba Tek Singh. Texten på vägskylten flimrar förbi snabbt. Va finns det på riktigt tänker jag? En plats som faktiskt heter Toba Tek Singh. Jag trodde att det var en påhittad ort som författaren Saadat Hasan Manto skapat till sitt mästerverk med samma namn.

För oss som är nördigt intresserade av Sydasien och därmed på köpet av Partition, delningen av brittiska Indien i en indisk och en pakistansk del – för oss är novellen “Toba Tek Singh” en klassiker. Den handlar om en psykiskt sjuk man som hamnat på ett boende i Lahore för att skickas över gränsen till det som blivit Indien. Men när han får reda på att hans hemort numera tillhör Pakistan så vägrar han. Till slut lägger han sig ner på marken i det som blivit ingenmansland.

Världen runt omkring honom är blodfärgad, de mest ohyggliga brott man kan tänka sig har satt miljoner i rörelse. Människor har flytt undan grannar som blivit fiende över en natt. Kvinnor har rövats bort, våldtagits. Barn slaktats. Vuxna män likaså.

Det här är inte bara fiktion. Det är en del av familjehistorien för många av oss med rötter på den här kontinenten. Muslimer, sikher och hinduer – alla är både offer och förövare. En del av oss har letat efter hus och gränder på platser som en gång var våra släktingars trygga punkt. Tunga i sinnet när tiden sopat bort alla spår av deras existens. Upprymda när någon gamling gått förbi och plötsligt sagt jo den familjen har jag hört talats om.

Hatet som briserade då har blivit till en djup misstro mellan länderna. Det kan också till viss del förklara varför människor i Indien gläds så åt att Storbritanniens nye premiärminister heter Rishi Sunak – medan reaktionerna i Pakistan är betydligt mer nertonade även om det finns en och annan som säger att Sunak minsann är pakistanier. För Rishi Sunaks förfäder bodde på den här sidan gränsen innan de emigrerade till Afrika.

Fast på den tiden fanns det ingen förstås gräns och många hinduer och sikher bodde här. Så är det ju inte längre.

Medan jag sitter i bilen skenar fantasin iväg. Hur ser det ut där i Toba Tek Singh? I min hjärna har tiden stått still och Saadat Hasan Manto dricker doodh pati, alltså te med mjölk, vid det lokala haket. Tänk om man skulle ta en liten avstickare dit tänker jag och tittar på min gamla papperskarta. Ser inte så långt ut. Min pakistanske kollega har slumrat till i värmen. Vi hinner kanske dit utan att han märker det och protesterar över att jag slösar med tiden? Nä, säger chauffören, det är två timmars bilväg dit. Och vi har redan en mycket lång resa framför oss.

Det blir inget besök i Toba Tek Singh, denna symboliska plats för våld och vanvett. Jag åker vidare istället till nästa förödelse där våldsamma oväder lett till mycket lidande och säkert också stoff till flera litterära verk om någon känner sig manad.

Naila Saleem, Sydasienkorrespondent på plats i Pakistan.