Proppen rycktes i Kina: Björn Djurberg, Shanghai

Utrikeskrönikan 27 december 2022

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Shanghai, tisdag.

Om det är något som präglat Kinas ekonomiska utveckling 30 åren eller så, så är det snabbhet.

Allt går ofta väldigt snabbt.

Så snabbt att folk ibland talar om ”Zhongguo sudu”, att något går med ”Kinafart”.

Och tyvärr tycks det också vara fallet med spridningen av covid-19.

Det som sägs vara läckta mötesanteckningar från kinesiska hälsomyndigheter gör till exempel uppskattningen att nära en femtedel av landets befolkning smittats de första tjugo dagarna i december.

Och även den tidigare så hårda nollcovidpolitiken har monterats ner i snabb takt.

De senaste veckorna har varit lite som att någon ryckte proppen ur ett badkar fullt med vatten och vi som bor här har alla dragits med i det efterföljande suget.

Man försöker hänga med i svängarna, men riskerar att få en kallsup istället.

Och det känns märkligt att det helt plötsligt går att resa igen inne i Kina, utan de lager av restriktioner som jag vant mig vid de senaste åren.

Det känns lite naket. Trots att jag och alla andra omkring mig har munskydd.

För nu när smittspårningen är död, och den tidigare så omfattande masstestningen likaså, så kan ju alla man möter vara potentiellt sjuka i covid-19.

Och visst hostades en hel del på tågstationen inför min resa till Shanghai häromdagen.

Och jag hade lite svårt att ta in beskedet jag fick, när jag inför resan ringde mitt hotell och för att bekräfta att det verkligen inte behövdes något färskt PCR-test vid incheckning.

”Det räcker att du tar med passet”, sade receptionisten.

”OK, va bra”, sade jag och försökte låtsas som att detta var helt normalt.

Som om vi både inte visste att för en månad sedan så hade jag fått hosta upp både en och två gröna hälsokoder, styrkta av negativa covid-test för att kunna bo där.

Den här nya vardagen, kommer nog ta lite tid att vänja sig vid ändå, för oss som levt under den kinesiska covid-kupolen i nästan tre år.

Jag tänkte på det när jag såg en man som med en liten sprejflaska desinficerade stolen han skulle sitta på, i väntsalen, på tågstationen.

Och inte långt från honom, en kvinna, tror jag det var, i full vit skyddsdräkt, munskydd, skyddsglasögon och plastvisir.

Så, jag är nog inte ensam att behöva lite tid för att anpassa mig till att Kina, likt resten av världen, nu måste vänja sig att leva tillsammans med coronaviruset.

Men som jag nämnde inledningsvis, det går ofta snabbt i Kina.

Och de som bor här har på gott och ont fått vänja sig vid det genom åren.

Jag hoppas att den erfarenheten kan vara till någon hjälp nu, i den omtumlande och säkerligen stundvis smärtsamma tid som Kina tvingas gå igenom när covid-19 drar över landet.

Björn Djurberg, Shanghai
bjorn.djurberg@sverigesradio.se