Om avsnittet
Johan & Roger träffar Mikaela, 32 år, som har funderat en del på vem som avgör vad en alkoholist är. Hon berättar om sin uppväxt med en alkoholiserad pappa. Vi pratar om att ha en ”ordnad” uppväxt och en pappa som vägrade inse/erkänna att han hade problem med drickandet, om matlagning med whiskey, om personlighetsförändring, om den där dagen på båten när Mikaela försökte prata med sin pappa, om hur det känns när man blir bortvald, om att klandra sig själv, om den katastrofala 25-årsfesten, om att tvivla på sig själv, om att sätta gränser, om löften som bryts, om att alla i familjen drabbats, om tvivlen och varför omgivningen inte såg något, om skyddsmekanismer, om att tappa respekten för fulla människor, om att ha näsa för personlighetsförändring (eller inte), om att det finns många anledningar till att börja dricka, men bara en anledning till att man inte kan sluta dricka, om att det viktiga är vad Mikaela kände och inte hur det var, om att fortfarande vara kontrollerande kring alkohol, om skillnaden mellan att ha en nykter pappa och en pappa som fortfarande dricker, om alkisars taktik, strategier och manipulerande, om hur mycket det påverkar en att inte kunna påverka, om att det viktigaste är att det du som anhörig känner är det som är sant, om hur svårt det är att förstå att man behöver hjälp när det inte är uppenbart att man har alkoholister i sin närhet, och om hur jävla svårt det är för alkoholister och anhöriga att förstå varandra. Ett fantastiskt samtal som sätter djupa spår hos Johan & Roger. Tack Mikaela.