Om avsnittet
Johan och Roger träffas för ett samtal mitt i den briserande Corana-stormen. Ett samtal som vi hoppas kan ge inge lugn och trygghet, det gjorde det för oss. Vi pratar om möten i Corona-tider, om individuellt ansvar för den gemensamma välfärden, om att vårt sunda förnuft ställs på sin spets, om att vi nog hade bunkrat andra saker än toalettpapper om vi fortfarande hade varit aktiva, om Sinnesrobönen som ett rätt bra verktyg för att hantera oss själva i en pandemi, om en oro för lågkonjunktur, om vilken typ av människa jag vill vara, om vårt hyperindividualistiska samhälle som ibland gör oss ganska dumma, om att vi är beroende av en välfungerande och gemensam välfärd även i samhället, om att prata om sin rädsla om man är rädd, om att vara sociala även fast man är i karantän och om att fysiskt avstånd inte behöver innebära social isolering, om att skapa ett End of the World-koncept och jobba full, om att tillåta oss själva att vara lugna i osäkerheten, om att förlora 5,4 miljarder dollar på en dag och vad skönt det är att vara normalfattig, om att det blir gupp på vägen, om orättvisa, ledsamhet, besvikelse och acceptans och möjligheten att känna två känslor samtidigt, om Poddfest som Alkispodden vann (TACK!) och som sen blev inställt (inte vårt fel), om det magiska i att kunna hjälpa andra människor, om att vi behöver påminna oss själva om att livet pågår även under Corona, om att det finns ljusglimtar i mörkret och om kondomer som tar slut i Kina. Vi avrundar samtalet med att vi alla nu kan ta tillfället i akt att ta hand om varandra och oss själva och att vi ges en bra möjlighet att kalibrera vad som egentligen är viktigt.