Om avsnittet
”Det finns inget problem som inte blir värre av att jag dricker” Johan och Roger träffas för ett fyllesnack som börjar med en känslomässig käftsmäll. Vi pratar om en nära vän till Johan som precis har tagit ett återfall, om tacksamhet för att han är vid liv, om en ödmjukhet inför sjukdomen, om hopplöshet och sorg, om den enda vägen ut, om livet som en process, om att glömma att tidrapportera, om låga odds som inte ens går att spela på, om det enkla som vi kan göra så jävla svårt, om vad som skulle kunna få oss att ta ett återfall, om att vi skulle skylla på Alkispodden om det skulle hända, om att söka andra högre makter, om de gamla alkis-tricksen förnekelse och manipulation, om att känna medvetenhet och lycka i det vi har just nu, om att prata med någon eller prata upp, om att känna sig egoistisk när man tar hand om sig själv, om att vara där osjälviskt för en annan person, om skillnaden på sympati och empati och om vikten av att vara nära programmet. Vi rundar av med en reflektion kring det magiska i att dela något med en annan person kan göra att bördan av det känns lättare.