Om avsnittet
”Det är fan inte mainstream att sluta dricka och få ett bra nyktert liv” Vi pratar om pollenallergi och förnekelse, om lugnet under stormen, om att vi kan få allt vi vill (bara inte samtidigt), om att göra en lista på allt kul som har hänt under de senaste fem åren, om svårigheten att uppskatta det vi har när vi är i det, om illusionen att få mycket gjort när man gör många saker, om vad vi egentligen ville under våra sista tid i det aktiva livet, om att intellektuellt VETA vad vi BORDE göra men inte alltid göra det, om att förutsätta framgång, om att tänka så lite som möjligt och göra så mycket som möjligt, om skillnaden på tänka och älta och om krocken mellan ett hyperindividualistiskt samhälle och ett enkelt andligt handlingsprogram. Vi avrundar med att konstatera med att det inte är mainstream att sluta dricka och få ett nyktert liv. Men, vem fan vill vara mainstream?