Boken handlar om författarens erfarenheter av sjukvården. Både som patient och anhörig, undersköterska och sjuksköterska.” Från ”insidan och utsidan” av sjukvården har Helena Angvik fått insikt om förhållanden och händelser, som hon helst hade velat vara utan.
Behandlingen under de svåra åren med anorexia nervosa, kunde ha brutit ner henne, men tack vare stöd av föräldrarna, lyckades hon att ta sig ur den levande mardrömmen. Erfarenheterna av sjukvården från den tiden, blev vägledande för henne i yrket som sjuksköterska. Drömmen om sjuksköterske-yrket hade hon redan som barn. Helena anser att ätstörnings-vården arbetar felaktigt och börjar i fel ände, med att företrädesvis behandla de synbara symtomen, utan att gå till botten med orsakerna bakom dem. Av den anledningen, har Helena aldrig arbetat inom ätstörningsvården. Det är svårt att ändra ett rådande paradigm. Yrkeslivet gick sönder, efter långvariga kränkningar och mobbning. Dessa erfarenheter fick andra traumatiska minnen att vakna till liv – och hennes glöd att slockna. Upplevelser av solnedgångar har blivit betydelsefulla och ger ro. Att skriva den här boken, blev författarens sätt att få ut det som hon behöver få sagt.
