En podcastare talar om sig själv

Hej Somna. Ikväll börjar vi i ett portlider igen, du och jag, på väg ut i något som vi inte riktigt vet vad det är. I kväll sitter jag i Äventyrsvargen och funderar över vad man egentligen ska prata om när man inte har förberett någonting alls. Vi hamnar på en spårvagn, omgivna av människor med hörlurar som verkar befinna sig i helt egna universum. Vi pratar om drömmar som kommer i efterskott. minnen från en intervju där jag kände mig briljant och klok stunden, men i efterhand mest framstår som en lätt förvirrad. Somna har du funderat på hur små våra fack för begriplighet är och hur snabbt vi avfärdar det som inte passar in?

Mitt i allt detta sitter en podcastare med nya lampor som lyser på honom medan han gör innehåll om sitt eget innehåll. En podcastare med prestationskrav som smyger sig på, trots att de är svåra att erkänna, och med en inre tystnad som inte riktigt går att sätta ord på. Sen glider vi vidare, ut i kylan. Till sakerna som står där ute och väntar i mörkret och minusgraderna. Hans bil, till exempel. Och djuren som aldrig får gå in, som en duva som sitter på en gren i vintermörkret, med en tom duvblick och iakttar värmen inne i husen.

Och podcastaren tänkter på dubbelheten i att vara en människa. Det viktigaste av det viktiga. Och det oviktigaste av det viktiga. Och det oviktigaste av det oviktiga. Och det viktigaste av det oviktiga.

Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi. Sov gott.

Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/

Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.