Soldat med eller utan tvång

Under stora delar av 16- och 1700 talen var Sverige i krig och nästan alla med svenska rötter har en eller flera soldater i sina anor. Sättet att rekrytera soldater har skiftat genom historien, och metoderna har byggt på mer eller mindre tvång. Men på 1680- talet infördes indelningsverket som blev mycket framgångsrikt, kanske för att det byggde på frivillighet. Med jämna mellanrum kallades soldaterna till träning bland annat på Axevalla hed utanför Skövde. Och där finns också Björn Lippold som ägnat sitt liv åt forskning om indelta soldater och också byggt upp det Centrala Soldatregistret på nätet där man kan få hjälp att söka sina soldatrötter.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

- 1858 var det storläger här i Axevalla. Här bodde då 300 människor, men under några veckor kom uppemot 15 000 soldater från 14 regementen till heden, berättar Björn Lippold och blickar ut över den stora heden.

Ute på heden fanns fler byggnader än idag, bland annat kungahuset som byggdes på 1700- talet. Där bodde kungen när soldaterna mönstrade vart tredje år.

Det här är en av de finaste övningshedar som vi har kvar i landet. Många har vuxit igen, men inte den här!

Litteraturen är full av berättelser om soldater som mot sin vilja tvingades in i det militära. Om unga män som supits fulla och som, utan att förstå det, skrivit på värvningspapper, vilket tvingat dem bort från hembygden till kriget långt borta.

Men tvångsrekryteringar var faktiskt vanligare i länder som England och Preussen än det var i Sverige.

I Sverige var tvånget länge av ett mera raffinerat slag. Mellan 1619 och 1680 plockades var tionde man till krigsmakten. Professor Lars Ericson Wolke vid Försvarshögskolan vet hur det gick till.

-Vi vet väldigt väl hur man gjorde för källmaterialet är bevarat, säger Wolke. Från 1620 till cirka 1680 så förde prästen i socknen utskrivnings- och roteringslängder över alla unga män som hade fyllt 15 år. Ungefär vart tredje år hade man en utskrivning. Då kom en militär kommission till byn och alla män som stod i längderna skulle inställa sig. Man delade in dem i grupper om tio, varje tiomannagrupp kallades en rote, och ur varje rote plockade man ut en man till krigstjänstgöring, berättar Lars Ericson Wolke.

-Det här innebar att alla män skulle mönstras och att vi alltså har namnen på dem från 1620. I rullorna finns en anteckning om vem som togs ut till soldat, och den personen går sedan att följa i de militära rullorna.

Utpekandet av den av de tio i roten som skulle tas ut till krigstjänstgöring skedde genom att man ställde upp tio man framför utskrivningskommissionen. Militärerna pekade på den de ville ha i första hand, sannolikt den fysiskt mest lämpade. I det läget kunde böndernas förtroendemän, de så kallade sexmännen börja förhandla om vem som skulle skickas iväg.

-Bönderna kunde alltid visa att ”om armén eller flottan tar några av mina söner så kommer jag inte att kunna sköta gården och då kommer jag inte att kunna betala skatt till staten”, säger Lars Ericson Wolke.

Det fanns ett gemensamt intresse från staten och bönderna att inte skicka bondsönerna i krig.

De som åtminstone i början skickades istället, var så kallat ”löskefolk” det vill säga unga män som inte hade jord att bruka.

-De kunde sannolikt pressas av bönderna att ställa upp, säger Wolke.

Men när krigen fortgick och utskrivningarna kom allt oftare så måste till slut också bondsöner gå ut i krig. De äldsta var de som blev kvar längst hemma, och Wolke har sett hur en del bönder själva går ut istället för sina söner kanske för att skydda dem från kriget eller rädda gården för framtiden.

-För att bli soldat på 1600-talet var, om inte en dödsdom så i alla fall väldigt, väldigt nära.

Lars Ericson Wolke har flera exempel ur arkiven som visar att det var si och så med frivilligheten inom den svenska 1600-talsarmén. Ett av den är från 1640-talet då de första svenska skeppen på väg till den svenska Delaware-kolonin i Nordamerika seglade ut från Göteborg.

-Man har folk från hela riket med på skeppet Calmare Nyckel - det är stockholmare, örebroare, några kommer från Borgå i Finland och några engelsmän är med, äger Wolke.
På vägen till Amerika stannar skeppet till i Friesland, och där noterar man i rullorna på ungefär var tredje sjöman att det står antecknat ”Förrymd i Friesland”.

-De har stuckit iland när de har sin sista chans att slippa åka med till Amerika, och när var tredje man rymmer så är det ett tydligt bevis på att man inte ville följa med, säger Wolke.

Den som blir rekryterad mot sin vilja blir i allmänhet en dålig eller i alla fall rymningsbenägen soldat, och de många rymningarna var ett viktigt skäl till att indelningsverket introducerades 1682. Det var visserligen dödsstraff på rymningar, men risken att dö i fält var också stor.

-Resultatet blev att tusentals soldater rymde under 1600-talet, och man hade helt enkelt inte råd att förlora så mycket folk, säger Wolke.

-Man ville ha ett system som inte kostade så mycket pengar, och det uteslöt legosoldater. Det skulle också vara pålitliga soldater, läs svenska och finska, och man ville frivilliga soldater, fortsätter han.

-Och ska du få helt frivilliga individer så måste du ha ett lockbete. Det lockbetet blev soldattorpet med sin lilla markplätt. För de unga män som nu lät sig värvas som indelta soldater var oftast sådana som aldrig själva skulle haft råd att själva köpa eller ärva en egen gård.

Och det nya indelningsverket fungerade.

Björn Lippold har i de över 400 000 soldatakterna som finns i databasen sett hur villkoren blev för de indelta soldaterna.

-Infanterisoldaten skulle ha ungefär ett halvt tunnland åkermark, en stuga som var 4 x 8 meter och som byggdes efter vanlig sed på platsen, stugan skulle ha ett fönster, sju stockar höga väggar på långsidorna, det skulle finnas en kammare där soldaten förvarade viktiga saker och ett fähus som var ungefär lika stort som stugan, berättar Björn Lippold.

- Den 4 december 1682 antog Riksdagen förslaget om att kungen skulle göra frivilliga avtal med allmogen att sätta upp en armé, berättar Björn Lippold. Allmogen skulle själva slippa att gå ut i krig om de skaffade en soldat.

Vart tredje år skulle det ske en generalmönstring av soldaten och även deras torp skulle synas.

Vad var då en generalmönstring? Jo, berättar Björn Lippold, det var en mönstring i närvaro av en generalperson eller kunglig person. Där tittade man på soldaten, undersökte om de kunde skriva och läsa, marschera och använda sitt vapen. De ville också se om soldaten var kunnig i sitt upplärda yrke, ex som skomakare eller snickare.

Om soldaten inte infann sig upprepade gånger kunde han bli avsked, och då var de även tvingade att flytta från soldattorpet inom tre månader. Rotens bönder hade med andra ord tre månader på sig att tillsätta en ny soldat till torpet. Om de inte gjorde det kunde de åka på en vakansavgift berättar Björn Lippold.

Samma sak gällde om soldaten omkom, då hade hustrun tre 3 månader på sig att lämna gården med barn och allt.

Och så berättar Björn Lippold den fantastiska historien om änkan vars man 1699 gick med Skaraborgs regemente till nuvarande Tyskland där han skulle ligga fredsvakt.

1710 får kvinnan besked om att hennes man omkommit i slaget vid Poltava. Hon var då tvungen att flytta från soldattorpet inom 3 månader. Till torpet kom en ny soldat som "konserverade" änkan, dvs gifte sig med henne. De fick två barn.

1718 gick den nye mannen ut i strid. I februari 1719 får kvinnan veta att även han omkommit. Nu förstod hon att hon måste flytta, berättar Björn Lippold.

- Men det behövde hon inte. En ny soldat kom som också han konserverade änkan. 1721 var det sedan storläger på heden här bakom oss i Axevalla. Dit går hennes tredje man och träffar där på hans hustrus två före detta män.

-Vem valde då kvinnan? Sista äktenskapet eller det första? Jo, berättar Björn Lippold, efter en massa skriverier blev det första äktenskapet som gällde.

I ett soldatperiod föddes det 4, 6 barn under den här perioden vilket är något mindre än i vanliga familjer berättar Björn Lippold. Kanske berodde det på att de var borta men också att de fick lära sig familjeplanering.

Hur populärt var det då att bli soldat?

- Det var ett jättebra jobb i tider av arbetslöshet. Dessutom utbildades soldaterna till skomakare, skräddare, snickare och andra yrken som de kunde utöva när de inte exercerade eller var i strid.

Soldaten blev också den store nyhetsbäraren eftersom han gick långt bort från socknen och fick höra om händelser från andra platser på jorden.

Men det var inte alla soldater som var indelta och frivilliga säger Lars Ericson Wolke.

Vid sidan av de indelta frivilliga soldaterna fanns också en värvad del, berättar han. De fick inga torp utan fick istället lön i pengar eller natura, och de bodde i städerna eller i fästningar. På det här sättet organiserades till exempel livgardesregementena och artilleriet.

-Och i de förbanden var det ganska vanligt med tvångsrekrytering, förklarar Wolke.

Det ser man därför att man i mitten av 1700-talet inrättade särskilda instanser, så kallade värvningskommissarialrätter där nyvärvade kunde klaga på att de blivit tvångsrekryterade.

I de protokollen ser man hur unga män säger.

Jag har blivit lurad, de söp mig under bordet och lurade mig att skriva på!

Det här är det klassiska tillvägagångssättet som man använde sig mycket av i England och Preussen, förklarar Wolke.

Det finns bara arkivrester av från dessa instanser, och de som finns ligger på Krigsarkivet i Stockholm.

På Krigsarkivet finns de flesta handlingar som rör de svenska soldaterna oavsett om de är indelta eller inte.

En bra ingång till att forska om de indelta soldaterna är att söka i det Centrala soldatregistret. Det registret blir ständigt större för runt om landet sitter en grupp personer och registerar de vanligaste uppgifterna i rullorna, eller registren.

Varje dag svarar Björn Lippold på frågor om uppgifter ur arkiven och på kontoret i Axevalla får han varje vecka sprätta runt 100 brev med nya frågor.

- Det är lika spännande varje gång, om jag kan hjälpa dem, berättar Björn Lippold när han sprättar upp ett av kuverten.

Björn Lippold har i 29 år arbetat med Centrala Soldatregistret. Till en början var det länsbibliotekarien i Skara som bad honom att inventera de 2 700 soldattorp som finns i Skaraborgs län. Björn tänkte att det nog inte skulle ta så lång tid att hitta 2 700 soldater, men det de inte tänkt på var att indelningsverket fanns mellan 1685 och 1901, och att det i medeltal bodde 17 soldater på varje torp vilket blir runt 35 000 personer. Och då är inte officerare och musiker inräknade. Det blir uppemot 50 000 man.

Trots att arkivhandlingarna ibland är torra och ibland knapphändiga kan enskilda öden få konturer och liv. Ett sånt är berättelsen om indelte soldaten Jon Frimodig som på 1750 talet inte mindre än två gånger blev tvångsrekryterad till den prussiska armen och hamnade mitt i krigets hetta.

-Han åker iväg med sitt regemente till det Pommerska kriget mot Preussen 1757. De går iland i Stralsund i svenska Pommern och sen är man ute och slåss mot preussarna, men Jon Frimodig har otur och blir en av en ganska stor grupp svenskar som hamnar som krigsfångar hos den preussiska armén, berättar Lars Ericson Wolke.

Preussarna var urtypen för ett land med en tvångsrekryterad armé där grundtanken var att soldaterna skulle vara räddare för sina befäl än för motståndarna i kriget.

-Det var den metod man använde för att få dem att gå framåt, förklarar Wolke.

För preussarna var det självklart att använda sina krigsfångar i striderna, och Jon Frimodig blev preussisk soldat som sattes in i strider mot Österrike. Men han lyckades fly till österrikarna, som skickad honom hem till sitt svenska regemente i Stralsund igen.

Men redan efter två veckor så tas han för andra gången till fånge av preussarna.

Han hade verkligen en magistral otur, kommenterar Wolke.
På samma sätt som första gången lyckas Frimodig fly till österrikiska sidan, som återigen skickade honom till Stralsund och den svenska armén.

Wolke berättar att det upprättades en egen rulla för Frimodig när han kom gång nummer två till Stralsund.

-Det är mig veterligen den enda militära mönsterrulla som bara upptar ett enda namn.

Jon Frimodig tjänstgjorde i Stralsund några månader innan han skickades hem till Sverige igen, men under den tiden släpptes han aldrig ens ut utanför stadens murar.

Till sist kom han hem till sitt soldattorp där han levde ytterligare ett tiotal år.

Man ser bilden framför sig av den gamle avskedade knekten som sitter i skenet av eldstaden och berättar för den yngre generationen, och man bara önskar att man kunde varit med och lyssnat, säger Lars Ericson Wolke.

Länk till:

Vill du veta mer kan du lyssna till: