Marie Silkeberg pratar om en dikt av Göran Sonnevi

Marie Silkeberg pratar om en dikt av Göran Sonnevi som finns i Klangernas bok från 1998. En dikt som befinner sig efter ett slut – kanske som en sammanfattning av 1900-talet. Dikten använder sig av den klangfulla sonettformen, och Silkeberg menar att Sonnevi gör musik av något för att hålla det i rörelse. Dikten finns på s 35 i boken. Hösten 2020 har Albert Bonniers Förlag givit ut en samlingsutgåva med Sonnevis dikter från 1961 till 1972.

Marie Silkeberg, född 1961, debuterade som poet med Komma och gå (1990) och har sedan dess givit ut ett tiotal böcker. 2004 belönades hon med Sveriges Radios Lyrikpris för Sockenplan, säger hon. Silkeberg har även skrivit essäer, dramatik och är verksam som översättare. Exempelvis har hon översatt författare som Marguerite Duras, Inger Christensen, Susan Howe, Claudia Rankine och Rosmarie Waldrop. Hon har även varit professor i litterär gestaltning vid Valand i Göteborg. I vår kommer Silkeberg med sin nästa bok Sisyfos, och hennes senaste utgivning är Atlantis från 2017.

Göran Sonnevi är född 1939, debuterade 1961 och har sedan dess givit ut över tjugo böcker. Genom hela författarskapet engagerar han sig tydligt i samhällsfrågor i sin poesi, mot kapitalism och imperialism, medan han även registrerar sitt privata liv som det är, även det en del av världen. I sina senaste böcker har han skrivit stora episka diktsviter. Sonnevi är mångfaldigt prisbelönt, till exempel fick han Nordiska Rådets litteraturpris 2006 för boken Oceanen. Förra året fyllde han 80 år och gav ut sin senaste bok, Det osynliga motstyckets bok. Den recenserades såhär i Svenska Dagbladet: ”Göran Sonnevis poetiska vitalitet är obruten. Det är poesi som andas storpolitik och krigföring, apokalyptiskt svårmod och dov förtvivlan, men också svindlande ömhet.”

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.