Atlantis

Atlantis (grekiska: Atlanti's[1]) är en ö omtalad av Platon, vars existens inte kunnat bevisas. Enligt Platon skall ön ha legat väster om Herakles stoder, vilka tolkats som Gibraltar sund. Atlantis ska ha varit det mäktigaste riket på jorden på sin tid.

Den oklara identiteten hos Atlantis har lockat författare och andra att framkasta en mängd teorier, ofta kopplade till andra forntida kulturer runt Medelhavet, på öar eller tänkta öar i Atlanten eller i länder nära Atlanten. Inom forskningen ses Platons texter om Atlantis som beskrivningen av en fiktiv idealstat.[1]

Väl så troligt är dock att det rör sig om en helt fiktiv berättelse med syfte att förhärliga ur-athenarnas moral. Sentida europeisk folklore uppvisar för övrigt åtskilliga till sin idé likartade sägentraditioner rörande städer eller bygder som sjunkit i havet eller i jorden på grund av invånarnas syndfulla eller i andra avseenden klandervärda leverne.

Olof Rudbeck d.ä. hävdade i sitt stora verk ”Atland eller Manheim” (1679–1702) att Atlantis, kulturens vagga, var identiskt med Sverige. Gustaf Fröding drömde i dikten ”Atlantis” om ”skinande vita fasader” på havets botten (”Nya dikter”, 1894). För Francis Bacon symboliserade Atlantis vetenskapens idealstad. Även senare tiders science fiction-författare har lockats av motivet.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.