211. Isabella Broman "Jag var allergisk mot att ha tråkigt och ville göra allting tvärtom."

Hon var så trött på pundarlivet att hon tackade polisen som grep henne. Där och då började vägen mot tillfrisknande. Isabella Broman berättar om att gola ner sig själv, om en familj som aldrig gav upp hoppet om henne- och om det lilla äckliga monstret som bor i hennes hjärna, äter ostbågar, slickar sina smutsiga fingrar och väser: "Snart har vi henne igen."