Älskade saknade vän

Att tvingas förlora sin hund är en tråkig men naturlig del av att vara hundägare. VBV-gänget samtalar med lyssnarna om sorgen, det praktiska runt hundens bortgång och livet som måste fortsätta. Att förlora en hund är aldrig lätt men att känna till vad man kan förväntas erfara när ens hund dör kan ge lite tröst. I det här avsnittet gråter och skrattar programledarna Maria Hedqvist, Gurgin och poddens hundpsykolog Eva Bodfäldt med sin publik när de försöker hjälpa lyssnare som sagt farväl eller i framtiden ska komma att säga farväl till en hund. Eva Bodfäldt som nyligen förlorat Zakk och Maria Hedqvist och Gurgin som mist Esmer berättar om sorgeprocessen, "städningen" och att skaffa ny hund.  Lyssnarna delar öppenhjärtligt med sig av sin sorg att förlora sin hund men också om glädjen att ha fått levt med den. Lyssnaren Josefin berättar om när hon insåg att hennes hund inte längre orkade. Min fina Elsa som jag fick ha i mitt liv från tidig tonår till vuxen. Så mycket som hon har gått igenom tillsammans med mig! När natten kom och hon inte kunde komma till ro och somna; då visste jag - jag behöver hjälpa henne över till andra sidan. Det var det minsta jag kunde göra för henne, aldrig har hon bett om nånting tillbaka efter allt hon gjorde för mig. Så jag visste den natten, hon kommer inte att följa med mig hem tillbaka. Och så blev det... Min gamla Elsa fattas mig mycket!