Nakba #26 - Assad Ammya
Överlevarna31 Joulu 2025

Nakba #26 - Assad Ammya

“We lived in a small house on Mount Carmel. It was a mixed area with Muslims and Jews. My father worked at a cigarette factory and also sold olive oil. My brother started working at Spinneys supermarket, which was owned by a couple of Englishmen. I had seven Jewish friends in the neighborhood who sometimes came over to our home. Cohen later became a police chief under the British. Another was named Shabbatai Levi, one was Spector, and a girl was named Sternheim. My mother invited everyone to eat. She baked bread, boiled eggs with onion skins so they turned brown, and served cheese and yogurt. We spoke Hebrew with one another. My grandfather made Arabic coffee that lasted the whole day. Cohen’s father used to come and drink coffee with my father. The girl Sternheim worked in a flower shop. ‘I will protect you,’ she said. ‘I will come and get you wherever you are. Call me and I will come. Don’t be afraid.’ I still remember her phone number: 3917.” (begins to cry) I had just turned 13 and worked at a café in central Haifa. The owner was named Siegel. He spoke only German. Jochanan also worked at the café, and we became friends. One day Jochanan was hit by a British military jeep. The driver was drunk. Jochanan was taken to the hospital but died four days later. I wanted to attend his funeral but couldn’t because I had nothing to cover my head with. I stood at the entrance to the cemetery and cried. ‘Is he your brother?’ a man asked. ‘No, he’s my friend, but he was like a brother.’ The man gave me a kippah with a Star of David on it so that I could approach the grave.” “The first time I noticed unrest was when the Stern Gang blew up a car outside the British police station in Haifa. That was in early 1947. We moved to Kababir in Haifa, where only Muslims lived. My brother-in-law Ibrahim drove us in his car. We rented an apartment. But after a while it didn’t feel safe in Kababir either, so we moved on to al-Tira, south of Haifa, where we owned a house. Al-Nakba began when the Haganah blew up 16 houses in al-Tira. Assad al-Bardan, one of our neighbors, went out at night with a lamp to see what was happening. He was shot. There were air raids at night. People were afraid to sleep in their homes and sought refuge in olive groves and caves. On the last day, before we fled, the shooting was constant. Only my brother and I were at home. My parents were hiding in a cave, but we didn’t know where. We went outside to see what was happening. ‘What are you doing here?’ a man asked. ‘Everyone has already fled.’” “We didn’t know where to go. We were from Mount Carmel and didn’t know the surroundings of al-Tira. We were afraid. We left our house when the moon had risen and saw about 50 Jewish soldiers entering al-Tira. We lay down on the mountain so as not to be discovered. As we continued walking, we met Muhammad and Afu. They showed us the way to ‘Ain Hawd. It was dawn when we arrived, but bombs were falling, so we continued south. After three hours we reached Ijzim. There we met our oldest brother, who gave us each a cigarette. Our brother paid a man to guide us out of Ijzim toward Nablus in the West Bank. There they gave us breakfast and water, and there we finally found our mother and one of her sisters. Together we continued to Jordan. There was little water. After a couple of months, a truck took us to Duma, outside Damascus in Syria. We and about ten other families were allowed to stay in a mosque. They divided a hall with blankets where we lived. We stayed there for four or five months. Then the whole family was reunited again—except for one of my brothers, Ahmed, who was imprisoned in Palestine. I lived in Syria for 36 years. I came to Sweden in 1980.”

Tämä jakso on lisätty Podme-palveluun avoimen RSS-syötteen kautta eikä se ole Podmen omaa tuotantoa. Siksi jakso saattaa sisältää mainontaa.

Jaksot(323)

Överlevarna #64: Hanus Weber

Överlevarna #64: Hanus Weber

- När min mor och lillebror var på väg fram mot gaskammaren kände hon igen en man som jobbade i Auschwitz likbärar-kommando. "Jobbar du här?" undrade min mor. "Ja, jag jobbar här." "Vad kommer att hän...

30 Marras 20181h

Överlevarna #63: Genia Litwin

Överlevarna #63: Genia Litwin

- Vi bodde i Warszawa. Till shabat hade vi alltid en levande karpfisk i en zinkbalja fylld med vatten, som mamma gjorde gefilte fisch av. Jag tyckte synd om fisken så en gång gick jag ut på vår balkon...

23 Marras 20181h 52min

Överlevarna #62: Zofia Flajszman

Överlevarna #62: Zofia Flajszman

- Vi hade en hund och jag upptäckte att när min underbara farmor lagade mat så spillde hon alltid på golvet. Jag förstod att hon gjorde det för hunden. Tyskarna tog alla hundar. De fina behöll de sjä...

16 Marras 20181h 1min

Överlevarna #61: Peter Pollak

Överlevarna #61: Peter Pollak

- När tyskarna tog Österrike 1938, då följde kristallnatten ganska snart. då gick jag fortfarande i skola och då kunde det hända det fanns olika hatiska nazister bland eleverna, de sjöng sina sånger, ...

9 Marras 20181h

Överlevarna - Monika Kischinowsky minns Kristallnatten

Överlevarna - Monika Kischinowsky minns Kristallnatten

Någon målade en davidsstjärna på vår husvägg. Pappa gick ner och skurade bort det. Och det kom upp igen. Och han skurade bort det. Och så höll det på. Och sen kom till Kristallnatten. Vi väckta på nat...

8 Marras 20184min

Överlevarna #60: Norman Gleiss

Överlevarna #60: Norman Gleiss

Min pappa var antikommunist och gick med i NSDAP för att bekämpa kommunismen. Han var advokat och fick Theodor Steltzer frikänd i en rättegång där han stod anklagad för landsförräderi. Som ett result...

2 Marras 201854min

Överlevarna #59: Lisa Granér

Överlevarna #59: Lisa Granér

– Pappa tvingades skriva över alla sina tillgångar på det nazistiska partiet. Vi fick påhälsningar några gånger. Det klampade i trappan. Vid sådana tillfällen blev min syster och jag infösta i mammas ...

26 Loka 201852min

Överlevarna #58: Nadja Praquin

Överlevarna #58: Nadja Praquin

Under hela kriget sa moster Janka till mig, vi gamla kanske inte överlever, de små kommer inte ihåg nånting, men du är stor nog för att komma ihåg. Kom ihåg så att du kan berätta. Jag har hela tiden h...

19 Loka 201846min

Suosittua kategoriassa Koulutus

rss-murhan-anatomia
psykopodiaa-podcast
voi-hyvin-meditaatiot-2
adhd-podi
rss-rahamania
rss-liian-kuuma-peruna
rahapuhetta
kesken
rss-valo-minussa-2
rss-narsisti
rss-luonnollinen-synnytys-podcast
rss-tietoinen-yhteys-podcast-2
rss-vapaudu-voimaasi
rss-niinku-asia-on
filocast-filosofian-perusteet
psykologia
ihminen-tavattavissa-tommy-hellsten-instituutti
rss-duodecim-lehti
aamukahvilla
rss-elamankoulu