Korset (Antje Bernhardt)

Luk 23:26-49

26När de förde bort honom hejdade de en man från Kyrene som hette Simon och som var på väg in från landet och lät honom ta korset på sig och bära det efter Jesus. 27En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom. 28Jesus vände sig om och sade till dem: »Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn. 29Det kommer en tid då man skall säga: Saliga de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har gett di. 30Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss. 31Ty om man gör så med det gröna trädet, vad skall då inte ske med det förtorkade?«

32De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom. 33När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. 34Jesus sade: »Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.« De delade upp hans kläder och kastade lott om dem. 35Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: »Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.« 36Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin 37och sade: »Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.« 38Det fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung.

39Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: »Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.« 40Men då tillrättavisade honom den andre: »Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? 41Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.« 42Och han sade: »Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.« 43Jesus svarade: »Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.«

44Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, 45det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. 46Och Jesus ropade med hög röst: »Fader, i dina händer lämnar jag min ande.« När han sagt detta slutade han att andas.

47Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: »Han var verkligen en rättfärdig man.« 48När folkmassan som samlats där som åskådare hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet. 49Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans.