Mirakelmetoden del 4: överenskommelsen
Kaliber17 Maalis 2016

Mirakelmetoden del 4: överenskommelsen

Kaliber har fått höra att den kritiserade metoden faciliterad kommunikation fortfarande används i en skola, trots att det är förbjudet. Nu vet vi mer. Del 4: överenskommelsen

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I förra avsnittet berättade jag att jag fått höra att den kritiserade metoden faciliterad kommunikation fortfarande används för personer med funktionsnedsättning i skolan, trots att det är förbjudet. De senaste dagarna har jag fått mer information om det här.

Del 4: överenskommelsen

Jag är på väg upp i hissen till en lägenhet i de centrala delarna av i Göteborg. Klockan är halv sex på kvällen och i lägenheten dit jag ska, på fjärde våningen, har FC-föreningen i Göteborg precis haft styrelsemöte.

Pensionären och styrelseledamoten Ingrid Liljeroth öppnar och visar in i sitt vardagsrum. Runt matsalsbordet sitter fem personer. Det är tre mammor som använder faciliterad kommunikation med sina vuxna söner. Söner med funktionshinder som autism och utvecklingsstörning och som inte har något tal. Här sitter en waldorflärare och en FC-handledare. De vill träffa mig för att ge sin bild av faciliterad kommunikation. Ingrid Liljeroth först.

– Varför måste vi varje gång det kommer något nytt som vi inte känner igen, och som vi inte kan ta till oss, varför kan vi inte då istället utforska det i verkligheten?

Åren 2010-2011 var FC-föreningen i Göteborg med och introducerade faciliterad kommunikation i några av stadens gymnasiesärskolor. De tog kontakt med rektorer, lärare och pedagoger och Ingrid Liljeroth berättar att tre skolor så småningom började använda metoden bland sina elever.

”För min son betyder FC allt”

En av mammorna runt bordet där vi sitter, Eva, berättar hur hon använder faciliterad kommunikation, eller FC, med sin son.

– Ja, han använder ju det genom att förmedla det han vill ha sagt med hjälp av en kommunikationsplatta som ungefär ser ut som ett tangentbord. Vissa personer som använder FC använder sig av en dator, det vill min son just nu inte göra. Men jag behöver hjälpa honom att stödja handen och jag känner vilken bokstav han vill trycka på. Och på så sätt kan han förmedla ord och dessa ord bildar en mening, ungefär som när vi skriver.

Eva berättar att hennes son, som är i 20-årsåldern, har bedömts ligga på en femårings utvecklingsnivå. Men hon säger att han med hjälp av FC kunnat visa att han i själva verket ligger på en betydligt högre nivå än så. Han har till och med skrivit bok om sitt liv, säger Eva.

– För min son betyder FC allt. Det är hans enda sätt att kunna kommunicera med sin omgivning.

Det går inte att ta miste på att föräldrarna runt bordet där jag sitter verkligen tror på faciliterad kommunikation. Och att de känner en enorm glädje över att äntligen ha nått fram till sina barn. Kickis son är jämngammal med Evas.

– Första gången jag hörde talas om det så tänkte jag att det är väl bara hokuspokus. Men sen har jag sett ett antal filmer, jag har sett andra elever som skriver och jag har känt min egen son skriva korta ord med mig. Och jag vill utveckla det. Det behöver inte bli en bok, men jag vill att det ska bli mer kommunikation, det är en grundläggande mänsklig rättighet och en väldigt stark drift hos varenda förälder. Att man vill veta vad ens barn tänker och känner, säger Kicki.

Jag tittar själv på en film som jag hittar på Youtube från november 2014. Den handlar om Evas son. Hon och några av de andra i FC-föreningen som sitter runt bordet här i lägenheten där jag är, medverkar i filmen. Hennes son gungar fram och tillbaka med överkroppen, tittar rakt fram över bordet där de sitter. Alltmedan hans och mamma Evas händer rör sig över bokstavstavlan som ligger lutad mot bordskanten nedanför. I en scen äter Evas son clementin samtidigt som hans och Evas händer fortsätter skriva.

Jag har nu sett polisförhören med Rebecca, jag har träffat Micael på Gotland och sett hur det går till när han och hans stödjare skriver och jag har sett filmen med Eva och hennes son. Inte vid nått av de här tillfällena kan jag säkert säga att det är de funktionsnedsatta som själva uttrycker sig.

Jag frågar Kicki vad hon vill säga till de som inte tror på att faciliterad kommunikation fungerar.

– Ja, jag tror man måste vara med för att tro på det. Jag tror man måste se, känna själv, för att tro på det. Jag är bara rädd för att det är så att det är de som är lite för smarta för oss och det är det som vi har svårt att ta, och då blir vi så förbannat rädda att vi måste förbjuda dem att kommunicera den klokskap de har, säger Kicki.

I förra programmet besökte jag ett LSS-boende på Gotland för att med egna ögon se hur FC fungerar i verkligheten. Jag träffade Micael och hans stödjare Katarina. Jag undrade då om stödjaren Katarina kunde tänka sig att gå ut ur rummet när jag ställde en fråga till Micael. För, om inte stödjaren hör frågan, så kan hon ju inte påverka svaret tänker jag. Men det ville Katarina inte göra. Hon såg det som en kränkning mot Micael.

Varför testa FC när vi inte testar vanligt tal?

Jag frågar samma sak till medlemmarna i FC-föreningen. Borde det inte ligga i deras intresse att visa samhället att metoden faktiskt fungerar om den nu gör det? Och borde inte ett sådant här test kunna få över skeptikerna på deras sida i så fall? .

– Varför ska vi göra det när det gäller FC? Vi gör det inte när det gäller tal och skrift, när vi själva skriver. Det är ingen som begär att vi ska ha testat att det är tillförlitligt, för det vet vi redan att det är det inte. Varför ska man inte låta de som känner att de har användning för det, få lov att göra det? Det får de i kraft utav vår grundlag med yttrandefriheten och med FN-konventionen där det tydligt står att det är personen själv som ska välja, säger styrelseledamoten Ingrid Liljeroth.

Men är inte det på grund av att det just är en annan person inblandad där man behöver känna att man vet att det inte är den personen som kommunicerar i stället? Och att det i så fall, om det är så, är just det som går på tvären med FN-konventionen om mänskliga rättigheter?

– Det är en intressant fråga faktiskt. Om man börjar reflektera kring den frågan så tycker jag att det är viktigt att se att vi påverkar varandra hela tiden. Här har man ett fysiskt stöd helt enkelt därför att funktionsnedsättningen handlar om en brist som måste stödjas. Men när vi sitter och pratar, vi påverkar varandra hela tiden, och de som är motståndare har inte bestämt själva att de ska kolla vad det handlar om utan de är påverkade utav APA i USA [amerikanska psykologförbundet, reds. anm.] och de är påverkade av Socialstyrelsen. Det är ju också manipulerade. Och vi kan manipulera på olika sätt, med våra tankar och naturligtvis kan man göra det med handen också. Men det viktiga är ju att man har lärt sig på rätt sätt, säger hon.

När jag ställer frågor till Ingrid Liljeroth om hur hon ser på de felaktiga anklagelser om sexövergrepp som kommit fram med faciliterad kommunikation så säger hon att det inte har med FC att göra.

Upplever att deras barn utvecklas

I den här serien har jag försökt närma mig faciliterad kommunikation från så många håll som möjligt. Jag har mött föräldrar som så gärna vill nå fram till sina barn, som verkligen tror på metoden och upplever att deras barn växt och utvecklats med den.

Jag har hört om vetenskapen som säger att FC inte går att lita på, att stödjaren påverkar, eller till och med styr, det som skrivs. Jag har kunnat berätta att kommuner ändå betalar ut miljontals skattekronor till verksamheter där metoden används. Och hur Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg å ena sidan avråder från faciliterad kommunikation, å andra sidan säger att de inte kan förbjuda den på stödboenden runt om i landet. Men det finns en myndighet som har förbjudit metoden helt. Sedan ett år tillbaka har Skolinspektionen beslutat att inte tillåta faciliterad kommunikation i svenska skolor.

Som jag berättade i början, har jag fått höra att FC fortfarande används i skolan. Och det på samma kommunala gymnasiesärskola där Flemmings dotter Rebecca gick. Skolan där de felaktiga anklagelserna om att Flemming skulle ha förgripit sig på sin dotter kom fram genom just faciliterad kommunikation.

Men jag inser att för att få det här bekräftat så kan jag inte bara ringa och ställa frågor som journalist. FC är ju trots allt förbjudet i skolorna. Så stället utger vi oss för att vara en förälder till ett barn med funktionsnedsättning och ringer och hör oss för med personal på skolan där Rebecca gick.

Metoden används i skola trots förbud

– Din dotter, hon vet ju en massa saker, men hon vet ju inte att hon kan skriva, till exempel. Och det blir ju en chock för henne också. Så att det kan ju ta tid innan eleven bryter igenom själv, säger den anställda vi kontaktar.

Den här anställda jobbade på skolan som jobbade även när Rebecca gick här. Hon tycker att FC är en bra metod och hon är besviken över att Skolinspektionen har förbjudit metoden. Men när vi berättar att vi hört att de fortfarande använder metoden med vissa av eleverna, trots Skolinspektionens förbud, och säger att vi också är intresserade - då får vi ett tydligt svar:

– Vi säger att vi håller inte på med detta. Så säger vi. Nej.

För hon menade att ni hade använt bokstavstavlan lite då och då?

– Ja, lite liksom i skymundan och lite försiktigt för att det är så pass… man vill inte åka dit på något sätt, kan man väl säga.

Hon bekräftar alltså det vi hört. Metoden används fortfarande, fast i skymundan. Genom ”särskilda överenskommelser” mellan lärare och föräldrar. Och hon berättar om ytterligare en elev som använt metoden på skolan efter att Skolinspektionen förbjöd FC.

Kunde ni göra en sådan överenskommelse med den familjen också?

– Jo, det kunde vi ju. Det kunde vi ju. Men det var svårt. Alltså, det är svårt, jag känner att det är svårt. Man är rädd också. Jag tycker det känns kymigt men, ja, det är väl att man inte vill råka illa ut. Så är det bara.

Den här anställda är uppenbart rädd för att bli påkommen, att hon ska råka illa ut för att metoden fortfarande används. Men hon uppmuntrar oss också när vi ringer i egenskap av att vara en intresserad förälder. Hon säger att faciliterad kommunikation fungerar, att barnen kan mycket mer än vad vi förstår.

– Vi måste bara tro och ha förväntningar på att du klarar detta och du kan mycket mer än det jag förstår. Så är det ju, säger hon.

När jag själv pratar med henne efter det här, säger hon att hon gjort fortsatt med metoden för att tillvarata de här elevernas mänskliga rättigheter att kommunicera, att de inte har använt det varje dag och att de inte använder det med några nya elever.

Rektorn ser allvarligt på saken

Skolan som det här handlar om är gymnasiesärskolan Högsbodal i Göteborg. Jag hör av mig till rektorn där, Gabriella Nordenstam och berättar om det vi fått fram. Hon säger att hon inte känner till att FC fortfarande används på hennes skola.

– Metoden är ju inte aktuell att använda. Det är ju precis som du säger, det är Skolinspektionens beslut att vi inte ska använda oss av den metoden och det gör vi inte heller, säger Gabriella Nordenstam.

Fast det kan du ju inte säga, jag har ju precis talat om för dig att ni faktiskt använder den fortfarande bland enskilda elever på din skola.

– Ja, alltså, enligt Skolinspektionen ska vi inte använda oss av den metoden och som du nu säger, påstår i detta nuläge, att vi använder oss av metoden så är det något som jag får återkoppla till min enhet och ta den diskussionen där.

Är det ett problem att den fortfarande används?

– Ett problem utifrån att vi inte ska använda oss av den enligt Skolinspektionen, men det är någonting som jag får återkoppla till min enhet.

– Jag ser ju allvarligt på att ett beslut som har tagits av skolinspektionen inte följs. Absolut så ser jag allvarligt på det, säger hon.

”De får hållas och ställa till elände”

Jag åker tillbaka hem till Flemming. Det har gått tre år sedan han blev friad från anklagelsen att han skulle ha förgripit sig på sin dotter Rebecca. Anklagelser som kom fram genom FC på Rebeccas skola. Samma skola där vi i det här avsnittet kunnat visa att metoden fortfarande används trots Skolinspektionens förbud.

– Det känns väldigt uppgivet att här ger Skolinspektionen ett förbud om att den inte får användas i Sveriges skolor. Och ingen i samhället lyfter ett finger för att det här förbudet ska efterföljas. Utan de här får hållas och ställa till elände för både nya oskyldiga elever och deras lika oskyldiga familjer, säger Flemming.

Avslutningsvis ska vi också tala om att Skolinspektionens förbud mot FC har överklagats i fler instanser och ligger nu hos FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter. Det är FC-föreningens ordförande som överklagat å sin sons vägnar. Fullmakten att föra hans talan i den här processen har sonen skrivit med hjälp av faciliterad kommunikation, tillsammans med sin mamma.

Reporter: Mikael Sjödell

Producent: Annika H Eriksson

Kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Jaksot(590)

Anna på Amiralsgatan – "Hon är ingen grönsak"

Anna på Amiralsgatan – "Hon är ingen grönsak"

Anna har tidigare haft förmåga att delta i olika vardagliga sysslor, varit med ute på lunch, fika och picknick. När familjen besöker henne nu ligger hon ofta i sängen. Varför blev det så här? Del 2/3. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Anna skadas i en uppmärksammad olycka efter en biljakt i februari 2015. Hon går på en trottoar i Malmö med sin barnvagn. En bil kastas upp på trottoaren och hamnar över Anna och hennes lilla son som ligger i vagnen. Båda skadas svårt, sonen återhämtar sig. Anna överlever men med svåra skador. Hon förlorar ett ben och får hjärnskador. Hon förlorar förmågan att tala. Hon börjar en lång och mödosam väg med rehabilitering och aktiviteter för att få ett meningsfullt liv.Gick tidigare själv med protesTill en början gör hon framsteg. Hon är kommunikativ. Hon använder kroppsrörelser, mimik och gester.– Tidigare gick hon två dagar i veckan, under den här bra god man-tiden så åkte hon i väg och så hade hon musik. Och så hade hon gå-träning och så vidare, så hon gick med med protes och då var hon ju uppe och gick mer eller mindre själv med protes. Och sen så har allting då gått tillbaks många, många, många steg, berättar brodern Erik.Hon kan kommunicera konkreta önskemål – till människor som lärt känna henne väl. Hon får en protes och börjar träna på att gå med den. Hon har ett schema med dagliga aktiviteter. Men sedan händer något.– Här finns ingenting och ingen kreativitet. Nej, hon vilar mest. Och jag orkar inte. Jag är för gammal, säger hennes mamma Gunnel.Kaliber tar reda på vad som hänt, varför blev det så här och hur ser ansvaret ut?En god man ska uppmärksamma behovenEfter olyckan fick Anna en god man. Den personen ska ta hand om hennes ekonomi och bevaka hennes rätt. Målet är att hon ska ha en så bra livskvalitet som möjligt. Den personen ska uppmärksamma hennes behov av sociala kontakter, fritidsverksamhet och daglig sysselsättning. Så beskriver hennes hemkommun, Ängelholms kommun, uppdraget.Det är alltså hennes god man som ska se till att Anna lever ett så gott liv som möjligt och får de resurser hon har rätt till.De senaste två åren har Annas gode män kommit från ett företag, Optio AB, som har sitt säte i Västerås, 52 mil från Ängelholm. De personliga besöken från dessa gode män har varit inga eller få. Den dagliga verksamheten för Anna är en timme i veckan som hon inte vill gå på. Anna använder inte sitt kommunikationsstöd. Kaliber får också veta att sjukgymnastiktiderna på vårdcentralen är slut och protesträningen som ska ske hemma ”fungerar inte”.De gode männen från Optio kan inte svara på frågor om ett enskilt fall, men en av dem svarar på generella frågor. Hon säger bland annat att hon var god man för Anna i tio månader. Under den tiden besökte hon inte Anna. På frågan om hur hon gör för att se till att hon tolkar en huvudman rätt svarar hon att man antingen kan träffa personen personligen, genom Teams eller Skype, eller prata via personalen eller anhöriga, men att hon inte träffade Anna personligen på grund av covid. Företaget Optio och den nuvarande gode mannen vill också ”påtala vikten om Annas integritet i detta.”Överförmyndarnämnden och Optio svararÖverförmyndarenheten i Ängelholm svarar på mail att de inte kan svara på frågor om Annas fall. Men överförmyndarnämndens ordförande Karl-Erik Asp, som inte heller han kan kommentera det enskilda fallet, säger bland annat att om det skulle komma en anmärkning eller oro för att den gode mannen inte företräder en persons bästa så är det tingsrätten som avgör om den gode mannen gjort rätt eller inte. Hör mer om Optios och överförmyndarnämndens svar i programmet.Annas bror Erik har överklagat beslutet om god man och yrkat om att själv få bli det, men innan programmet sänds får han avslag. Han kommer överklaga igen:– Jag har sagt hela tiden att jag vill inte vara god man. Jag vill vara en bror som är där och fikar liksom och umgås med henne. Men nu har det liksom varit ohållbart och Anna har ju bara blivit sämre och sämre av det här Optio AB.

31 Loka 202243min

PRISVINNARE: Farlig post – skyddade adresser avslöjas med gps-sändare

PRISVINNARE: Farlig post – skyddade adresser avslöjas med gps-sändare

Årets vinnare av Guldörat 2022 i kategorin Årets avslöjande! Hösten 2021 granskade Kaliber Skatteverkets förmedlingstjänst, som hanterar brev och paket som ska till personer med skyddade personuppgifter. Hur säker är den tjänsten? Lyssna igen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Varje år skickas över en halv miljon brev och paket genom Skatteverkets förmedlingstjänst – till personer som lever med skyddade personuppgifter. Tanken med det är att ingen ska kunna veta var personen bor.Kaliber testar säkerheten – och visar hur myndigheten som ska skydda istället blir en väg för förvaren att komma i kontakt med och hitta sitt offer.Skickade gps-sändareDe som lever med skyddade personuppgifter får sin post via Skatteverkets förmedlingsuppdrag. Det var genom denna posttjänst, som Kaliber med hjälp av tre gps-sändare hittade de tre skyddade kvinnornas adresser. De var med på och godkände testet. De är kritiska till Skatteverket. Men det är inte första gången som skyddade personer hittas med post som skickats genom Skatteverket.Kalibers genomgång visar att två domar fallit de senaste fem åren, där mannen som kvinnan ska skyddas från hittat henne genom att skicka gps-sändare på det här sättet.Skatteverket svararPeter Sävje, chef för folkbokföringsavdelningen på Skatteverket säger bland annat så här i programmet:– De här handlar ju då om våra säkerhetsrutiner och jag vill inte kommentera det.Hur ser du på de här uppgifterna?– Ja, det är ju naturligtvis oerhört allvarligt. Utifrån vårt perspektiv så finns det målkonflikter i detta. Det finns, det finns regler för vad vi kan och inte kan göra. Och i någon mening kan man ju se att det finns svårigheter att kombinera till exempel de önskemål som finns hos personer med skydd att få leva ett så normalt liv som möjligt, och just det här med att säkerställa att inte man röjs. Det är ju en konflikt av två motstridiga intressen i någon mening.Skulle du säga att teknikutvecklingen har sprungit ifrån säkerhetsrutinerna?– Återigen jag vill inte kommentera våra säkerhetsarrangemang.Är det något som kan föranleda att man ändrar eller uppdaterar säkerhetsrutinerna?– Vi är ju naturligtvis medvetna om den här risken. Självklart. Så på den punkten så ser jag inte att de här uppgifterna föranleder någon annan hantering från vår sida.

24 Loka 202229min

Anna på Amiralsgatan – olyckan som förändrade allt

Anna på Amiralsgatan – olyckan som förändrade allt

Kaliber granskar vad som hände spädbarnsmamman Anna. Om olyckan som fråntar henne det viktigaste i livet, och hur hon sedan blir alltmer isolerad. Del 1/3. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. – Anna var väldigt lätt att prata med. Hon pratar gärna, men hon är väldigt bra på att lyssna också. Man älskar att lyssna på henne, hon har alltid historier att berätta och hon berättar dem bra, en person som är rolig att lyssna på när hon berättar.Det här berättar Maja. Hon och Anna lär känna varandra när de är barn, de umgås under gymnasietiden. Sen tappar de kontakten ett tag men börjar umgås igen när de precis har passerat 30 och båda bor i Malmö. De träffas och planerar för framtiden:– Tre dagar innan olyckan så var vi och fikade på Möllevångstorget. Hon berättade bland annat om att hon funderade på att ta upp att skriva masteruppsats och på vad hon skulle skriva om. Och att hon då hade någon idé.Det blir 11 februari 2015Den 11 februari 2015 hämtar Anna sin vän Ingrid, som bor i Estland, på tågstationen. Ingrid kommer för att se Annas barn för första gången. De kramar om varandra och promenerar genom stan med sonen i barnvagnen. De turas om att köra vagnen. Den här onsdagen är Anna lycklig säger Ingrid, för att en dröm har blivit verklig:– She was so happy that she has found someone with whom they can actually live a nice, you know, family life together, säger Ingrid.De går på trottoaren, längs Amiralsgatan. Nära ett beigefärgat tegelhus.– We heard a big noise, like brakes or something. She was with the trolley next to her. I was just starting to look around what happened. Like, what is there? And I didn't see anything. But in the next second… I was laying down and next to my head was a big stone. Ingrid hör ett kraftigt ljud. Hon vänder sig om, ser ingenting. I nästa ögonblick ligger hon på trottoaren. Intill hennes huvud är en stor sten.Anna får en bil över sigStrax innan har polismannen Alen Tinjak i Malmö precis börjat prata med sin kollega om att ta en lunchpaus när de får se en bil framför polisbilen som de av olika skäl vill stanna. Men när poliserna markerar för bilen att stanna, gasar den istället. En biljakt inleds.– Vi ligger efter och kollegan som kör bilen är en erfaren instruktör som utbildar poliser i utryckningskörning. Så det är en väldig bra förare och han förstår, eller båda två förstår: Vi ska inte hetsa dem. Kollegan väljer att ge dem lite avstånd så att vi är cirka 200 meter bakom dem… (…) Det är då jag ser ett vitt moln och jag meddelade, de har krockat. De har krockat, berättar Alen Tinjak.Anna, som gått bredvid Ingrid, skadas svårt i olyckan. Hon får en bil över sig och svävar mellan liv och död. Hon överlever men förlorar det liv hon lever. Hon blir av med sitt hem, vårdnaden om sonen, sina vänner och förmågan att gå - och att tala.Bit för bit blir Anna alltmer isolerad och ensam, kommer allt längre från det liv hon en gång levde, då hon var 33 och lyckligt nybliven mamma.

17 Loka 202237min

13-åriga Ella sålde sig på sugardating-sida: ”Du är en produkt”

13-åriga Ella sålde sig på sugardating-sida: ”Du är en produkt”

Om de som tjänar miljoner på prostitution med ett finare namn, och där unga betalar priset. Ett samarbete med P4 Värmland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ”Ella”, som egentligen heter någonting annat, var tolv år när hon för första gången började chatta med en okänd kille på chatt-tjänsten Kik. Vid den här tiden upplevde hon att hemmet var otryggt, med mycket bråk och ett kylskåp som ekade tomt. De anonyma chattarna blir ett sätt för Ella att prata om hur hon mår, utan att någon dömer henne. Hon beskriver dem som en fristad.”Blir normaliserat i ens egna värld”Killen på chatten ber Ella ta av sig kläderna. Ella, som blivit kär i killen, gör som han säger. Han kräver fler filmer och bilder.– Alltså det kom till den punkten. Alltså jag… jag utförde i princip våldtäkt på mig själv framför kamera för honom, på ett sätt jag aldrig hade gjort förut.Sedan börjar fler killar att höra av sig till 12-åriga Ella. – När man har gått över tröskeln att faktiskt skicka saker, då blir det väldigt normaliserat för en själv i ens egna värld. Det var liksom min lilla hemlighet tillsammans med de diverse personer som jag pratar med.När Ella är 13 år börjar hon dricka. Och övergreppen på nätet blir värre. Det är här, när hon hamnat i en situation där hon behöver pengar snabb, som hon börjar sälja sex. Enklast att hitta kunder för 13-åriga Ella, är på sidor på nätet. Hon hittade sajten Sugardaters.– På många andra sidor så är man ju tvungen att verifiera sin ålder på via BankID eller liknande eller, skicka bild på sitt pass. Och det kunde jag absolut inte göra. Jag hade ju inte ens ID. Jag var så jävla liten.”’Sugardating’ är samma sak som prostitution””Sugardating” är ett koncept som ett antal sajter på nätet använder, och som generellt beskrivs som en mötesplats för män och kvinnor där den ena betalar i någon form för att umgås med den andra. Sajten Sugardaters startades 2013 och enligt deras villkor och regler står det att prostitution och liknande verksamhet är förbjuden på fyra ställen. Men enligt polisen Simon Häggström, specialiserad på prostitution och människohandel, handlar konceptet sugardating och även specifikt sajten Sugardaters om prostitution men med en lyxigare beskrivning.– I själva verket så är ju sugardating samma sak som prostitution. Det är bara det att man har gjort den här ändringen, för att lättare nå fram till i synnerhet ungdomar, säger Simon Häggström.Idag finns 16 fällande domar mot män som köpt sex via sajten Sugardaters de senaste sex åren. Merparten av dem handlar om män som köpt sex av minderåriga. Vd:n för företaget bakom Sugardaters svararVd för det danska företaget som driver sajten Sugardaters, Allan Petterson, kommenterar uppgifterna om prostitution och att minderåriga sålt sig via sajten, via mail till Kaliber. Han skriver att det är olyckligt att minderåriga bryter mot reglerna och skapar profiler på sidan. Han skriver också att de upptäcker några av dem tidigt, att de kontrollerar alla bilder och profiltexter, och att de hjälper polisen på alla sätt de kan.Ella tror att hennes liv skulle se annorlunda ut om sajten Sugardaters aldrig hade funnits.– De gjorde det så jävla enkelt för mig att förstöra mitt liv. Det ska inte vara så här jävla lätt för en trettonåring att sälja sin kropp.

10 Loka 202229min

Våldsspiralen i Kalmar

Våldsspiralen i Kalmar

Kaliber har kartlagt Kalmars undre värld och händelserna som lett till tre dödskjutningar hittills i år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Worakan Banyaem var Filips vän. De träffades för första gången i tioårsåldern, de har spelat fotboll ihop och har känt varandra genom fotbollen sedan dess.– Alltid ett leende på läpparna. Oavsett om det var vinter, sommar eller höst. Det var viktigt för honom att vi skulle ha roligt, han var väldigt generös med sin energi. Och framförallt på äldre dar så blev han som en storebror för de yngre killarna i laget, säger Filip.En kväll i våras hittades Worakan på en cykelväg, inte långt från Filips lägenhet. Han hade blivit skjuten, och dog av sina skador samma kväll.– Jag hade ingen aning att han skulle vara så involverad så att det skulle få den här utgången. Det var just därför det blev en sådan chock.Kaliber denna vecka handlar om Kalmar. Här har man gått från industristad till en utveckling inom tjänstesektorn, Linnéuniversitetet växer och tusentals turister besöker Kalmar varje år.Men de senaste åren har det också hänt något annat i Kalmar. 2020 börjar socialtjänsten se att väldigt unga pojkar, så små som tolv år, riskerar att dras in i gängkriminalitet, antalet anmälda narkotikabrott har ökat, och en allt mer affärsmässig droghandel har uppstått enligt polisen, och med den utvecklingen följer också grövre våld. Kalibers reporter Erika Norberg har kartlagt Kalmars undre värld och pratar med Kalmarbor, socialtjänst, skolpersonal och polis för att lägga ett pussel över de senaste årens händelser och vad som lett fram till dagens situation.

3 Loka 202229min

Tunnelbanans ordningsvakter satte Minou i handfängsel: "Jag förstår inte varför"

Tunnelbanans ordningsvakter satte Minou i handfängsel: "Jag förstår inte varför"

Om ordningsvakter i Stockholms lokaltrafik och när resenärer menar att de går över gränsen och använder omotiverat våld. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Minou och hennes vän har precis blivit tillsagda att lämna tunnelbaneperrongen av en ordningsvakt för att de haft med sig folköl. De är på väg därifrån, men hon vänder sig om och säger att hon tycker att vakten utövar maktmissbruk och borde skämmas.– Och sen så lägger jag till då, vilket jag skäms över, i slutändan av meningen: (…) ”har du en mini-pitt eller?”Ordningsvaktens blick förändras plötsligt och så säger han: ”det här är ett gripande” och tar tag i Minous hand med ett hårt grepp. Och sen går allt väldigt fort, berättar hon.– Så vänder de mig, böjer mig framåt så att min rygg fälls fram som en fällkniv. Och så hör jag bara hur min kompis skriker: ni sätter inte handbojor på henne. Och här, här rasar liksom mitt blod ner. Mina ben blir helt svaga. (…) Och så hör jag hur de här handbojorna klirrar.– Alltså jag förstår inte varför jag står där i de här handbojorna med den lilla, lilla händelsen och de proportionerna, alltså handbojor är ju till för kriminella eller folk som är en livsfara för andra.Minou blir upptryckt mot en vägg. Sen beordrar ordningsvakten att Minou ska föras in i ett så kallat trygghetsrum.– Och då liksom, öppnar de dörren och kastar in mig där och jag kommer ner på knäna."Jag får ingen luft"43-åriga Julia, som lider av PTSD, berättar att hon var mitt i pågående panikångestattack när hon konfronterades av ordningsvakter i T-Centralen i Stockholm, för nästan två år sedan.– De försöker få svar från mig, men när du trycker mig in i väggen, och sen trycker min hals – hur kan jag svara dig? Det är det som jag inte fattar, varför de gjorde så.Mattias Svensson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, hamnade i en diskussion med en ordningsvakt som tyckte att han var för berusad. Sen blir han överfallen bakifrån, berättar han.– Jag spänner till och plötsligt ramlar vi på golvet och då, då får jag verkligen panik, vad händer? Vad ÄR det här? Den här manliga vakten börjar då liksom klättra upp, han tar stryptag, jag känner jag får ingen luft.Kaliber har gått igenom de klagomål från resenärer som kommit in till SL. Av drygt 800 klagomål som gäller SL:s ordningsvakter finns 220 st fall där resenärerna upplevt omotiverat eller obefogat våld från ordningsvakterna. SL: "Finns ofta två sidor av myntet"Så vad säger SL om resenärernas klagomål? Erik Norling är ansvarig trafikdirektör på Trafikförvaltningen i Region Stockholm:– Om man blir avlägsnad eller gripen av en ordningsvakt så upplevs det sällan som positivt, det är ju väldigt obehagligt och det kan se obehagligt ut. Så det är klart att man kanske har en bild när en sådan här händelse inträffar som man upplevt att det här har varit obehagligt. Kundklagomålen ger en bild av händelse, men den behöver inte vara en nyanserad och korrekt bild av händelsen alltid utan det finns ofta två sidor av myntet.Kaliber har frågat de anlitade vaktbolagen, tre stycken, om kritiken mot deras ordningsvakter. Ett av bolagen svarar att ytterst få ärenden de hanterar är klagomål och att de utbildar sina vakter i bland annat konflikthantering och bemötande. De gör också kontinuerliga kontroller av sin personal för att se att de jobbar i enlighet med uppdraget. Det andra bolaget menar att de alltid försöker att minimera antalet resenärer som känner sig felaktigt behandlade av deras ordningsvakter. Men att det inte går att komma ifrån att vissa resenärer kommer att tycka att ordningsvakterna gör fel i en konflikt, särskilt när alkohol är inblandat. Det tredje vaktbolaget svarar att de tar alla klagomål på allvar och utreder dem.

28 Syys 202229min

Den dolda övervakningen

Den dolda övervakningen

Om bilarna som övervakar oss utan att vi vet om det där den ansvariga myndigheten i Sverige inte vet vad som gäller. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Kalibers första program för säsongen handlar om en funktion som finns tillgänglig i de flesta elbilar av märket Tesla. Det handlar om sentry mode, eller vaktkamera, som finns till för att skydda bilen mot skadegörelse – eller i alla fall kunna se om bilen utsätts för skadegörelse och vem som gör det. Men det är inte bara när någon kommer för nära bilen som kamerorna går igång – de kan sättas på genom en app oavsett var man befinner sig.Och det här är inte helt okontroversiellt. Motorjournalisten Felix Björklund berättar att det just nu pågår en diskussion i Tyskland kring dessa bilar då landets största organisation för konsumentskydd har stämt biltillverkaren vid en domstol i Berlin på grund av brott mot dataskyddet. I Kina har det under sommaren inrättats förbud för just teslor på flera ställen i landet, på grund av kamerorna.– Man är rädd för spionage och kameraövervakning. Och Kina om någon vet vad man kan göra med kameraövervakning så därför har man helt enkelt förbjudit och säger att det är en tillfällig ordningsregel, säger Felix Björklund."Strider mot GDPR"Men vad gäller i Sverige? Johanna Chamberlain är doktor i civilrätt på Uppsala universitet- hennes avhandling handlade just om personuppgiftsskydd och privatlivsskydd i svensk rätt. Hon menar att när bilkamerorna filmar på allmänna platser så saknas i regel giltiga skäl till att samla in personuppgifter:– Du får inte filma andra utan att det finns en rättslig grund. Så den här typen av filmning strider ju direkt mot dataskyddsförordningen (GDPR).I Sverige finns det drygt 30.000 teslor, och i de flesta bilar finns möjligheten att aktivera vaktkamerafunktionen. Diskussionerna om detta har bubblat på forum, både utomlands och i Sverige, men inte kommit upp till en allmän debatt, trots att dataskyddsförordningen funnits i Sverige sedan 2018. Myndigheterna har inte agerat förrän för drygt ett år sedan. Då kom Stefan in i garaget där hans bil stod parkerad – och reagerade på hur bilen bredvid blinkade till:– Jag såg in på skärmen i bilen att det var en sån röd punkt som man känner igen från smarta telefoner där det står att den spelade in. (…) Känslan är väl helt enkelt att man är lite iakttagen. Jag gick faktiskt runt till fler teslor i garaget och flera av de reagerade på samma sätt.Stefan, som upplevde det som ett intrång i sitt privatliv, skickade in ett klagomål till Integritetsskyddsmyndigheten IMY, den myndighet som är tillsynsmyndighet för GDPR.Tesla pekar på bilägarens ansvarIMY gör också bedömningen att filmerna från teslakamerorna handlar om personuppgiftsbehandling. Men frågan här är vem som blir personuppgiftsansvarig – om det är bilens ägare eller företaget Tesla. Myndigheten har därför skickat Stefans klagomål till sin systermyndighet i Nederländerna, där företaget har sitt huvudkontor, för att få ett svar på var ärendet ska avgöras.Tesla svarar Kaliber att all lagring enbart hamnar lokalt i bilen och då är det den enskilde bilägaren som är personuppgiftsansvarig. Företaget svarar också att det bland annat är kamerorna har gjort att deras bilar är bland dem som i minst utsträckning stjäls och utsätts för skadegörelse. Någon kommentar om kritiken att kamerorna strider mot GDPR ger de inte.Bil-journalisten Felix Björklund menar att det är viktigt att vi får regler för vad som gäller framöver:– Om du ställer den bilen på ett torg när det är en demonstration, så kan du veta vilka som var på den demonstrationen. Det kan ju användas på massa olika sätt. Man är naiv om man tror att detta inte kan hända, säger Felix Björklund.Förtydligande: I vår granskning tar vi upp de bilar som för närvarande finns i Sverige och som har den europeiska dataskyddsförordningen GDPR att ta hänsyn till. Runt om i världen finns det även andra biltillverkare som har och som jobbar med att utveckla en liknande teknik. I Sverige finns för närvarande inte bilar av något bilmärke med ett lika avancerat system som Tesla till försäljning än.

19 Syys 202229min

Extrapodd: Bluffindustrin

Extrapodd: Bluffindustrin

Hela granskningen som podd: Hör Eva Nilssons om hur hon hamnade på existensminimum i en jättelik internationell bedrägerihärva - och hör källor inifrån ett callcenter utomlands där bedragarna jobbade. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

13 Kesä 202249min

Suosittua kategoriassa Yhteiskunta

rss-ootsa-kuullut-tasta
kolme-kaannekohtaa
siita-on-vaikea-puhua
aikalisa
olipa-kerran-otsikko
i-dont-like-mondays
sita
poks
antin-palautepalvelu
loukussa
kaksi-aitia
mamma-mia
ootsa-kuullut-tasta-2
rss-murhan-anatomia
yopuolen-tarinoita-2
meidan-pitais-puhua
gogin-ja-janin-maailmanhistoria
terapeuttiville-qa
lahko
rss-palmujen-varjoissa