Kaliber om romernas situation
Kaliber31 Elo 2015

Kaliber om romernas situation

I andra delen av Kalibers serie med granskningar gjorda av Sveriges radios lokala kanaler följer vi reportern Viktor Åsbergs resa till Rumänien. I vintras åkte han ner för att försöka förstå varför romer söker sig till Sverige för att tigga i vinterkylan. I Kaliber återvänder han till byn i nordöstra Rumänien.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Han går med trasiga skor förbi de pastellfärgade husen. Det är december och molnen hänger gråtunga över den byn. Temperaturen går ned mot minus tio grader. Det ryker ur munnen när han andas. Några magra, skabbiga gatuhundar springer förbi honom.

Han säger att han är tillfälligt herre i huset medan hans pappa jobbar i Sverige.

– Han kommer och går, kommer och går, säger han om sin pappa.

Eduard är sju år och är en av dem barn som stannat kvar medan allt fler romer åker till Sverige och tigger pengar för att försörja sina familjer. En sak har han gemensamt med de vuxna – drömmen om ett bättre liv. Han säger att han vill bli lärare eller författare.

Plötsligt satt dom utanför affärer, på gator och torg i Sverige. De tiggande romerna har blivit allt fler och väcker känslor och debatt.

Jag är tillbaka i staden Iasi, som ligger i nordöstra Rumänien.

En bit framför mig sitter en liten pojke och spelar flöjt. Han har med sig sin hundvalp och en liten pappförpackning med några mynt i. Jag var här senast i december – då för att följa spåren av de romer som finns i Sverige idag. Jag kom till en liten by där desperationen var stor.


DECEMBER

Valea Seaca.

Det är en by med cirka 3000 invånare. På svenska betyder Valea Seaca ”den torra dalen”.

I nedre delen av byn finns hus. En bit upp har husen blivit stugor. Längre in på de små gatorna liknar stugorna skjul – fallfärdiga små hus med plast för att täcka fönsterluckorna. Jordgolv hos några. Vi har sett bilder i tidningar och TV. Och radion berättar om rapporter och experter. Vi har inte blivit slagna av lukten: smutstvätt, svett och matrester.

– Vi sover där vi ryms, säger en äldre kvinna som visar hur hon och tio barn sover i samma rum på natten.

Hon lägger barn i en soffa. De får ligga i bredd som sardiner för att få plats.
Rummet är kanske femton kvadratmeter stort. En flicka lägger sig i soffan och hon har en smutsig tröja på sig, men inga byxor, inga trosor. Det drar kallt.

– Folk är i stora behov av hjälp, säger Michelle Raducanu. Hon bor i ett närliggande hus med sin familj. Michelle är 24 år och har i flera omgångar varit i Norge och tiggt pengar. Hon vill åka tillbaka men önskar att hon hittade ett jobb där.

– Där har människor flera rum i hemmen. Här har vi allt i ett rum: kök, dusch, allt, säger hon.

Det är inte alla romer som är fattiga – det finns också rika. Men många som bor i Valea Seaca har en tunn plånbok. Inget rinnande vatten, ingen elektricitet och tre mål om dagen är inte heller någon självklarhet. För att få mat på bordet handlar de på krita – en stor del av pengarna de tigger går till att betala skulderna, säger flera bybor.

– En man som bor här har en buss och kör folk som känner honom till Sverige och Norge.

AUGUSTI

Nio månader senare i staden Bacau, halvvägs tillbaka på väg mot byn.

Jag sitter en servering med min Liviu Avasiloai, som också är engagerad i hjälparbeten i Rumänien. Han tar fram sin telefon och visar bilder han tagit för två veckor sedan när han besökte staden Babadag i södra delen av landet.

– Här står jag med några romska barn i Babadag. I Babadag finns ett stort område i utkanten av stan där romska familjer bor. Staden har skyddat sig från dem genom en hög betongmur. En sån som man ser i Gaza, säger han.

Liviu visar bilder på den höga betongmuren och säger att den nästan helt omger det romska området. Han menar att detta är ett konkret exempel på hur romer kan bli behandlade i Rumänien.

– När jag säger att det finns många fördomar mot romer så är det sant. Om du frågar politikerna så svarar de att romerna visst har rättigheter, och ja, det har de…

Men vi har också en betongmur som omger dem?

– De skulle säga att de också har sina rättigheter att skydda sig själva.

Varför är det ingen som reagerar och protesterar?

– Det vore politiskt inkorrekt, svarar Liviu

Vi gör den här resan för att skildra romernas verklighet på plats. Men också för att förstå hur de hamnat där och hur möjligheterna till förändring ser ut.

Strykarkatter och gatuhundar på varsin sida vägen. Syrsorna har precis börjat sjunga. Natten hinner aldrig bli riktigt sval.


DECEMBER

Han står vid spisen i hörnet tillsammans med sina två syskon, Veden är snart slut och vintern blir kallare. Här bor den sjuårige Eduard med sin familj som delar på cirka 20 kvadratmeter.. På en hylla har han ett block och ett par pennor. Eduard gillar att räkna saker.

– Gatuhundarna, hur många hus som finns, säger han.

Hjälporganisationen Hoppets stjärna har funnits i Rumänien sedan´1990 De säger att det kommer allt fler volontärer och andra organisationer som hjälper de nödställda. En av dom som arbetat sen starten är Maine Viklund Olofsson. Hon kom hit strax efter den rumänska revolutionen och kommunismens fall.

– Det har skett en stor förändring om man säger att människor fått frihet. Men man ser också att klassklyftorna vuxit alarmerande och det ser vi konsekvenserna av på våra svenska gator idag.

– Jag ser uppenbara vitaminbrister hos både barn och kvinnor. De föder barn väldigt tätt och hinner inte återhämta sig. Det kan man se i hela deras hy och kroppshållning. De ser slitna ut, säger hon.

– Jag har sett fattigdom på olika sätt. Det som är värst är att se barnen lida – det är ju de som är framtiden i ett land. Och vemodet när man ser människor som måste lämna sitt eget land för att överleva och hitta jobb. Jag har något kommit över den värsta chocken. Första året, 1990, var värst. Jag kunde inte sova eller äta, utan bara vänta på att få gråta ut, säger hon.

Allt fler utvecklingsprojekt startar och barnens utbildning blir ofta prioriterad. Här är det till exempel vanligt att föräldrarna är analfabeter. De kan inte hjälpa sina barn med läxläsning.

Vi åker till Husi – ett par timmars bilåkning från Valea Seaca.

Här får de barn som kommer från svåra förhållanden hjälp. Efter skolan ges extra stöd i ett projekt som startat.

– Jag är så glad över att mitt barn lär sig saker, säger en mama. Hennes son går nu i femte klass och har därmed en högre utbildning är hon själv. Mamman berättar att hon inte kan hjälpa barnen med läxorna och hennes man har inte ens gått i skola.

Ofta vilar satsningar som dessa på frivilligorganisationer. Men det beror på var man bor – I Husi står kommunen nu för lokalkostnader och bjuder eleverna på ett mål mat om dagen.

– Maten betyder mycket för vårt barn. Vi har det kämpigt där hemma, menar en annan mamma som har en dotter i skolan.

Så vad har de styrande i samhället gjort hittills för att förbättra romernas situation?

EU har avsatt pengar för att hjälpa de fattigaste med social hjälp och utbildning. Långt ifrån alla pengar används. Kommunerna måste medfinansiera för att kunna starta projekt med EU-.medel. De saknar dock egna ekonomiska muskler.

– Det saknas en strategi, både nationellt och lokalt för hur vi ska kunna ta del av Eu-medel, säger Pravăț.

Adrian Netedu, doktor i sociologi vid universitetet i Iasi, menar att de projekt som blivit genomförda inte gett några långsiktiga resultat. De pågår i ett år och försvinner sedan. Han säger att flera projekt måste starta samtidigt inom olika delar i samhället och samverka med varandra.

– Det är bättre än de enskilda projekten som läggs ned efter ett tag. Vi behöver en kontinuitet, säger han.


Tillbaka hos Eduard i december:

– Jag säger åt honom att inte dricka eller spela för pengarna, säger Eduard. Han brukar ibland prata med sin pappa på telefon.

Eduard berättar om den framtid han tänker sig. Han vill just nu bli lärare i historia eller författare.
När hans pappa tigger i Sverige tar han hand om sina yngre syskon medan mamman är ute.

– Ibland river jag ut ett papper ur mitt block och skriver, säger han.

AUGUSTI 2015

Tillbaka i Valea Seaca på väg på fattigkvarteren.
Eduard har blivit registrerad och folkbokförd. Vi försöker hitta honom igen, men det är osäkert om hans finns kvar. Hans pappa ska ha tagit med honom till Sverige för att tigga, har flera bybor sagt innan vi kommit fram. Vi ska strax se hur deras vardag ser ut idag och om hjälpinsatserna gjord skillnad.

Först möter vi Lennart Eriksson, utvecklingschef vid biståndsorganisationen Hoppets stjärna. Han har lett projekt i Rumänien sedan 90-talet och menar att det kommer ta längre tid innan några effekter blir synliga i Valea Seaca.

– Det är ett stort åtagande och inget man fixar på ett halvår. Vi har börjat med ett utbildning- och resurscenter där barnen ska komma efter skolan – det är nummer ett. Sedan har vi inlett ett nära samarbete med föräldrarna till barnen att jobba med deras hemförhållanden. Vi har för avsikt att sanera deras hemmiljöer. Det är ungefär 30 familjer som lever rent förskräckligt där.

Vilka krav ställer ni på motprestationer då?

– En motprestation som vi är stenhårda är att barnen måste få gå i skolan. Föräldrar får inte ta barnen ur skolan och åka iväg. Skolan är det centrala – om barnen utbildar sig och går klart sina årskurser och få kunskap, så kan vi se de verkliga resultaten i nästa generation.

Ryktet verkar gå att jag är här och besöker byn igen. Allt fler kommer för att följa med mig och de ställer frågor om vad jag kan hjälpa dem med.

– Ge mig tio euro, jag behöver tio euro till mat, snälla ge mig tio euro, säger en man.

En liten flicka, Maria, står en bit ifrån mig och frågade nyss om jag hade med mig blöjor till hennes lillebror.

Förändringen tar tid och kräver motprestationer av romerna. Men trafiken mellan Rumänien och Sverige fortsätter vara intensiv. Chobano Jonela steker potatis över öppen eld och diskar samtidigt i en bytta ute på gården. Runt henne står barnen och tittar förväntansfullt.

– Vad ska jag säga? Ingenting händer – livet är hårt, säger hon.

Hon har tidigare varit i Karlstad och tiggt pengar. Där gick rykten om att hon tvingades till prostitution av sin man. – Det stämde inte, jag satt och försökte försörja mina barn, säger hon.

Några timmar innan vi träffar Jonela har nyheten om en ny attack mot ett migrantläger skett. Husvagnar stod i lågor på morgonen - den här gången utanför Stockholm, men visar sig senare ha varit en olycka. Men hot och våld mot romska tiggare i Sverige har blivit allt vanligare.

– Det som händer i Sverge är inte bra. Livet är inte lätt för oss där. Men om jag lyckas tjäna mellan 100-200 kronor per dag så är det mycket mer än i Rumänien. Så vad kan jag säga?

Hon får frågan om hon verkligen tror att åka till Sverige är lösningen på deras problem,

och om hon själv har haft för höga förväntningar på hjälp där.

Jonela menar att det inte löser alla problem, men att barnen måste försörjas. Hon säger att hon haft höga förväntningar. I Valea Seaca hjälper grannar varandra, men det stora problemet kvarstår – de är alla i en djup kris, säger hon.

En hundvalp gnyr och kryper på marken. Barnen leker med ett par skabbiga gatuhundar som sprungit in på gården där maten lagas. En pojke håller upp valpen – han tar hand om den, berättar han.


Liviu Avasiloai hjälper Hoppets stjärna med att starta upp det nya utbildningscentret. Kommunen välkomnar organisationens hjälp – men med insatsen följer också svåra val. Långt ifrån alla barn kommer få plats.

– Vi måste välja 35-40 elever av ungefär 600 som finns här. Det är vad som är svårast i vårt arbete, säger han.

Finns det ingen risk att ni skapar ojämlikhet och osämja bland familjerna?

– Även om vi vill ge alla en chans så kan vi inte bygga en skola för så många barn. Jag är säker på att det kommer finnas föräldrar som känner sig marginaliserade, men vi förklarar för dem att vi för vad vi kan och att de kanske får hjälp om några år, säger han.

Jag mötte sjuårige Eduard i December förra året.

Det finns exempel på bybor som åkt iväg för att aldrig komma tillbaka. Såna som lyckats få jobb i ett annat land. Eduard drömmer om att bli något - kanske lärare eller författare.

Ryktet sa att han inte längre fanns kvar i byn - att han är i Sverige med sin pappa.

Men han är hemma nu.

Han säger inte så mycket när vi träffas den här gången – han verkar blyg.

– Det har både varit bra och dåligt, säger han om hur tiden varit sedan senast vi sågs. Några andra barn slogs mot honom och ropade elaka saker, berättar han.

Han har fått plats i den nya skolverksamheten och ser väldigt mycket fram emot det.

– Det finns bra barn som går där, säger han.

Jag frågar om han börjat fundera på vad han ska skriva om han skulle bli författare.

– Ja. Mer än så berättar han inte.

Det är såklart långt kvar dit. Och fram till dess står han inför flera utmaningar i sin vardag. Nu är han tillfälligt i huset igen.

En vårmorgon var Eduards pappa borta igen. Han hade åkt iväg för att tigga pengar i Sverige. Det är precis som Eduard sa i december.

– Han kommer och går, kommer och går.


Reporter: Viktor Åsberg

Producent: Andreas Lindahl

kontakt: kaliber@sverigesradio.se

Jaksot(500)

Kokainets väg in i Sverige – drop-off och parasitgömmor

Kokainets väg in i Sverige – drop-off och parasitgömmor

REPRIS: Väskor spolas upp utmed västkusten som innehåller kokain. Att slänga väskor från fartyg är ett nytt sätt som smugglare använder för att undvika hamnkontroller. Men även parasitgömmor dolda gömslen på utsidan av fartyg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Två män hamnar i sjönöd mitt i natten utanför Höganäs kust. Några dagar senare hittas svarta säckar med total 70 kilo kokain på en strand, tio mil söderut. De två männen hade misslyckats med att hämta en ”drop-off”.Det är det första kända fallet där en sådan här stor mängd kokain flutit i land i Sverige, där smugglare kastat kokain i havet från ett fartyg, som är tänkt att hämtas upp av en mindre båt som kör in det till land.Kalibers kartläggning visar att 21 fartyg som kommer från riskländer har lagt till i svenska hamnar under första halvåret av 2024, vilket är fler än vad som lade till hela 2023.I genomsnitt utför Tullverket och Kustbevakningen endast 10-15 fartygskontroller per år, och majoriteten av dessa utförs vid en kaj. Men då finns risken att narkotikan redan lämnat båten.– Vi vet vilka riskfartyg vi ska fokusera på. Problemet är att vi inte har den resursen att göra det i den utsträckningen som behövs för att få de träffarna då, säger Niklas Delin, gruppchef på Tullverket syd.Nu flaggar myndigheter och EU-instanser för att kontrollerna av fartyg måste öka – annars riskerar Sverige att bli en ännu större inkörsport för narkotika i Europa.Programmet är en repris från november 2024.Reporter: Elsa HenriksdotterProducent: Johan SundströmSlutmix: Rolf Hilton

28 Huhti 29min

Efter Oceanabranden: fler nödutgångar – Kaliber följer upp flera granskningar

Efter Oceanabranden: fler nödutgångar – Kaliber följer upp flera granskningar

Fler utrymningsvägar i Oceanas badtorn. Skänningeanstalten lägger ned kritiserade kontrollgruppen. FN:s generalsekreterare påstod att en familj flydde sitt hus på Samoa p g a klimatförändringarna. Kaliber sökte upp familjen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

21 Huhti 15min

Överläkare gav patient självmordstips – fick nytt jobb i annan region

Överläkare gav patient självmordstips – fick nytt jobb i annan region

En överläkare som fått sparken från Sahlgrenska efter att ha ansetts vara en patientsäkerhetsrisk fick nytt jobb efter fina referenser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Sveriges Radio har fällts av Granskningsnämnden för partiskhet och osaklighet i den version av det här programmet som publicerades i SR Play den 16 april 2025.I programmet sades att Kaliber sökt en av läkarna men att hon inte hade återkommit med svar. Sveriges Radio hade sökt den aktuella läkaren inför publiceringen den 16 april på fel e-postadress och hon hade därför inte nåtts av Kalibers frågor. Hon hade därmed inte fått möjligheten att bemöta kritiken före publicering. Programmet strider därför mot kravet på opartiskhet.Uppgiften i programmet den 16 april om att Kaliber sökt läkaren men att hon inte velat återkomma var således felaktig eftersom hon sökts på fel adress. Programmet stred därför i detta avseende mot kravet på saklighet.Sveriges Radio publicerade ett genmäle från läkaren dagen efter den 17 april. Det genmälet innehöll dock även den felaktiga uppgiften att Sveriges Radio sökt läkaren. Hanteringen av genmälet var därför inte förenlig med bestämmelsen i sändningstillståndet.Överläkare gav patient självmordstips – fick nytt jobb i annan regionLäkaren är en av de två överläkare som stängdes av från sina tjänster på Sahlgrenska i höstas efter att Kaliber avslöjat flera missförhållanden. Det handlade bland annat om kränkande patientbemötande och brister i suicidriskbedömningar av självmordsbenägna patienter.Läkaren stängdes av i oktober och fick sedan sparken i december. Men Kaliber får tips om att läkaren fått nytt jobb inom psykiatrin i Västernorrland - vilket också Tidningen Ångermanland rapporterat om. – Ja, hon har varit under en period. En period då som hyrläkare har hon jobbat som.Tomas Almroth, enhetschef för läkarna inom vuxenpsykiatrin i Region Västernorrland, säger att regionen, när läkaren i februari togs in som hyrläkare, inte hade kännedom om att hon hade avskedats och IVO-anmälts av sin tidigare arbetsgivare. – Det framgick inte i referenstagningen. Uppgifterna går isär om varför det i den referens som är tagen från en chef på Sahlgrenska inte framgår att läkaren hade avskedats. Bemanningsföretaget som tog referensen och anlitade läkaren, Vårdbemanning Sverige, skriver i ett mejl till Kaliber att företaget nu ska utreda det. Vi begär ut de nedtecknade referenser om läkaren som regionen fick ta del av, av bemanningsföretaget innan regionen tog in henne som hyrläkare.Då ser vi att referensen från Sahlgrenska inte nämner att läkaren nyligen har avskedats därifrån och IVO-anmälts för att hon kan utgöra en patientsäkerhetsrisk.Referensen kommer från läkarens närmsta chef på Sahlgrenska, Anders Bergstedt, och är positivt hållen.– Då har jag inte stuckit under stol med den här händelsen som ert radioprogram ledde till att hon fick lämna. För det har jag sagt till läkaren, det kan inte jag utelämna. I övrigt är ju läkaren en uppskattad kollega bland alla oss kollegor, säger Anders Bergstedt.Kaliber har under lång tid sökt läkaren utan att få svar på våra många frågor. Men efter att det här reportaget först publicerades, hör hon av sig via mail. Vi har därför uppdaterat reportaget för att inkludera hennes svar. Hon skriver bland annat att hennes intention aldrig har varit att uppmana någon till självmord och att det kan kan låta hårt att skriva ut patienter som självskadar på avdelningen, men att det är i linje med riktlinjer och beprövad erfarenhet. Hon menar också att det i Ellas journalanteckningar finns information som ger stöd för att hon gjorde rätt som skrev ut Ella. Kaliber tog redan i höstas del av del journalanteckningar från Ella. Och Sahlgrenska gick också igenom Ellas journalanteckningar under den arbetsrättsliga utredningen - som resulterade i att läkaren fick sparken. Ella och Alexandra heter egentligen något annat.Reporter: Joel WendleProducent: Johan SundströmSlutmix: Gustaf Vilhelmsson

21 Huhti 19min

Ekonomiskt våld vid skilsmässa: ”Det gör ju att folk går under”

Ekonomiskt våld vid skilsmässa: ”Det gör ju att folk går under”

Monas exman förhalar bodelningen i flera år och Lauras före detta hotar med att hon ska bli satt på gatan. Om ekonomiskt våld när bodelningen blir ett vapen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bodelningar som låser fastKaliber visar hur bodelningen kan användas som ett vapen vid skilsmässor, där det går att förhala, ljuga och ekonomiskt svälta ut den svagare parten – trots att det varit ett känt problem länge. ”Mona” berättar hur en utdragen bodelningsprocess gör att hon blir låst och inte kan gå vidare i sitt liv.– Det här ekonomiska eftervåldet. Det gör ju att folk går under, man sätts hos kronofogden, berättar Mona.Hennes ex-make har förhalat processen i över två år, vilket har lett till enorma advokatkostnader och ekonomisk osäkerhet.“Laura” fick ett beslut i handen där hennes ägande inte hade tagits med, samtidigt som hennes före detta kräver pengar från henne. När två personer skiljer sig är det vanliga att de själva kommer överens om hur de ska dela tillgångarna. Om de inte kommer överens kan domstolen förordna en bodelningsförrättare som i första hand ska få det tidigare paret att enas. Om inte det går ska förrättaren reda ut ekonomin och ta ett beslut.Regeringen utrederKalibers genomgång av förlikningar och överklaganden av bodelningsbeslut visar att det tagit över ett år i en majoritet av de 118 ärenden där det går att se hur lång tid bodelningsförrättaren har tagit på sig, men det finns flera fall där det tagit tre år eller mer.Lagstiftningen gör det möjligt för en part att förhala processen och orsaka ekonomiskt lidande för den andra. Men justitierådet Margareta Brattström har fått i uppdrag av regeringen att utreda hur bodelningarna kan bli mer effektiva och om det går att sätta en tidsgräns. Syftet är bland annat att motverka ekonomiskt våld.– Det är ju självklart att den ska inte hålla på mer än längre tid än nödvändigt.Reporter: Jonna BurénProducent: Annika H ErikssonSlutmix: Henrik Henriksson

14 Huhti 29min

Robin mördade sin egen pappa – Sjuka i fängelser | Del 2

Robin mördade sin egen pappa – Sjuka i fängelser | Del 2

Robin döms till fängelse och blir en av de allt fler intagna med psykisk ohälsa som är svåra att hantera för Kriminalvården. Lösningen blir isolering. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Robin sätts i isolering i månader i sträck.– Alla säger ju att den här riktningen med allvarligare diagnoser som bipolaritet, psykos och liknande, ökar, säger Tomas Kleveholt, som jobbar som sjuksköterska inom Kriminalvården och är vice ordförande för Vårdförbundets Kriminalvårdsklubb.Det kan också leda till farliga situationer inne på anstalterna.– Tankarna går ju så snabbt. Det känns som att man verkligen...det känns som att man slåss för sitt liv, säger kriminalvårdaren Peter Ragnefors, som attackerades av en intagen som var i psykos.Allt fler fångar i fängelserna sätts i långvarig isolering, bland dem fångar som mår för psykiskt dåligt för vara ute på en vanlig avdelning.– Den här personen som blir isolerad på grund av psykisk ohälsa kommer ju inte ingå i några program, så han kommer ju inte vara bättre ut den dagen han lämnar Kriminalvården, säger Christer Hallqvist, ordförande för kriminalvårdssektionen på fackförbundet Seko.Samtidigt minskar SRI-platser på anstalterna, platser för Särskilt Resurskrävande Intagna, till exempel personer med psykisk ohälsa. Och fler sätt i isolering. Vilket enligt kriminalvårdare vi pratat med riskerar att göra att personer med psykisk ohälsa mår sämre och begår nya brott när de kommer ut.– Det kan bli så att den risken ökar. Vi skulle ha mycket bättre förutsättningar om det såg ut på ett annat sätt i beläggningsläget och ha andra förutsättningar att kunna arbeta med varje klient individuellt. Det kan vara extra ömmande att den här typen av klienter hamnar i kläm, säger Torbjörn Nyberg, chef för Kriminalvårdens kapacitetsenhet.Robin, Jenny och Anders heter egentligen något annat.Reporter: Joel WendleProducent: Johan SundströmSlutmix: Göran Wiland

31 Maalis 29min

Robin mördade sin egen pappa – Psykotisk men utsläppt | Del 1

Robin mördade sin egen pappa – Psykotisk men utsläppt | Del 1

Robin är psykotisk under flera dygn. Han blir inlagd, men får gå hem igen. Han är knivbeväpnad i en mataffär. Hämtas av polis. Och släpps. Sedan dödar han sin pappa. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Jenny och Anders har sökt hjälp för sin son Robin under flera år. Men upplever att det bara blir korta insatser som inte hjälper.Under några februaridagar läggs han in på en psykiatrisk avdelning på grund av psykos. Men får gå hem 12 timmar senare. Han hämtas av polis i en mataffär två dagar senare, dit han knivbeväpnad flytt från inbillade förföljare. Efter fyra timmar i arresten släpps han. Morgonen efter har han i psykos dödat sin pappa.Läkarens anteckningar från när Robin skrevs ut, visar att han hörde en röst och tittade oroligt mot väggarna. Enligt verksamhetschefen för psykiatrin på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås, Magnus Skog, kan det vara tillräckligt att vårda en patient i psykos under så kort tid. Och att de röster Robin hörde vid utskrivningen inte behöver betyda psykos.– Generellt låter det som att det har gått väldigt fort här. Och en mer vanligare handläggning skulle vara att ha kvar ytterligare en tid för observation, säger Joar Guterstam, docent i psykiatri vid Karolinska institutet.En polisman beskriver Robin som ”en hök” som tittar oroligt omkring sig när han släpps ur arresten. – Nu får jag ju gå på de handlingar som finns, och där har man gjort bedömningen att hans tillstånd beror på hans berusningsgrad, säger Peter Sörstedt, polisområdeschef i Älvsborg.Robin, Jenny och Anders heter egentligen något annat.Reporter: Joel WendleProducent: Johan SundströmSlutmix: Göran Wiland

31 Maalis 30min

Skamfylld hemlighet: ”För mig var det något som kvinnor utsattes för”

Skamfylld hemlighet: ”För mig var det något som kvinnor utsattes för”

Linus misshandlas och våldtas av sin sambo. Erik utsätts för psykisk terror av sin fru. Ingen av dem vågar berätta för sin omgivning. Om män som utsätts för våld av en partner. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Många vågar inte berätta– Att var så psykiskt nedtryckt i någonting, vara så kontrollerad, men det är också jättesvårt att förklara för någon som inte varit det. Vad för slags rädsla och panik du lever under när de situationerna dyker upp. Hur du febrilt försöker överbevisa: det är inte som du säger.Erik utsätts för psykisk och fysisk misshandel av sin fru, men håller det som händer för sig själv och berättar inte för någon. Så var det även för Linus:– Hur skulle jag kunna kontakta polisen, vem skulle tro på mig, en kille liksom som kommer här? Och detsamma med vården, hur skulle jag våga?Deras vittnesmål är vanliga när det gäller män som utsätts för våld av en partner, det säger Chris-Emelie Denstedt som är utredare på den nationella Stödlinjen för män. En telefonlinje dit män som utsätts för våld i nära relationer kan ringa.– Man begränsar sitt umgänge, begränsar sitt nätverk, att man kanske blir mer och mer isolerad tillsammans med den som utsätter en för våld. Det kan påverka självkänslan, det kan påverka ens psykiska mående, självklart negativt. Ens förmåga att arbeta, ens förmåga att studera till exempel, så det kan ju vara mängder av saker som blir påverkade av det här.Psykisk och fysisk misshandelDen vanligaste formen av våld i parrelationer är psykiskt våld. Och det är fler kvinnor än män som uppger att de utsätts, visar en rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå, där personer i Sverige fått svara på frågor. Mest utsatta för det grova och dödliga våldet är kvinnor. Men det finns också män som våldtas, slås blodiga och trycks ner av personer som de lever med. Fast det hör vi inte så mycket om.Lyssna på Skamfylld hemlighet - om män som utsätts för våld av en partner men inte får samma hjälp som utsatta kvinnor.Reporter: Lisbeth HermanssonProducent: Annika H ErikssonSlutmix: Oscar Lindholm

24 Maalis 30min

Fotbollen, supportrarna och pyrotekniken

Fotbollen, supportrarna och pyrotekniken

REPRIS: I drygt 15 års tid har problemen pågått om hur det ska bli ett stopp på pyrotekniken på fotbollsläktarna. Olagliga föremål som avfyras och flera gånger lett till brännskador och hörselskador. Det fortsätter år efter år hur är det möjligt? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Söndag 20 oktober 2024 är det derby i Stockholm. Hammarby mot Djurgården, med nästan 28 000 personer på läktarna. Men matchen får avbrytas när flera knallskott hörs i arenan och det kastas bengaler och något som liknar fyrverkerier in på planen.Matchen spelades klart inför tomma läktare. Men händelsen har återigen satt fart på debatten om hur olaglig pyroteknik fortsätter att komma in på svenska fotbollsarenor.Under en match mellan IFK Göteborg och Malmö FF på Gamla Ullevi 2016, exploderar ett knallskott bredvid assisterande domare Mathias Klasenius.– Jag har aldrig varit med om något liknande. Det är ju otroligt högt ljud. Men också väldigt chockerande på något sätt. Jag hade ingen chans att se vart den kom ifrån heller. Jag visste knappt om det var något som var inkastat mot mig med avsikt eller om det var en olycka. Jag hade ju ingen aning om vad det var som hade inträffat. Men en otroligt hög smäll, säger Mathias.Den matchen spelades aldrig klart. Och under hösten samma år kom en skärpning mot bangers på svenska fotbollsarenor.Såväl bengaler, bangers och annan liknande pyroteknik är förbjudna sedan länge på de svenska fotbollsarenorna. Trots att både fotbollsklubbar och polis är medvetna om problemet och riskerna, så som brännskador och hörselskador, fortsätter pyrotekniken att strömma in på arenorna.I år har flera personer dömts för att de bränt bengaler eller försökt smuggla in dem på arenor – straffet är dagsböter.Polisen: ”Livsfarligt”När Kaliber under hösten besöker matchen mellan Hammarby och Malmö FF på Tele 2 arena i Stockholm, är det uppenbart att supportrar tänder bengaler på givna tillfällen och synkroniserat.Ordningsvakterna står och väntar på att de ska sluta brinna, tar de ifrån supportrarna och lägger de på marken för de ska kunna svalna.– Det är direkt livsfarligt helt enkelt, säger Per Engström, sektionschef på NOA, polisens nationella operativa avdelning.Per Engströms enhet jobbar med idrottsrelaterad brottslighet. Han menar att fotbollsklubbarna har ett jobb att göra när det gäller att ändra vissa av supportergruppernas värderingar.– Och det är ju frågan om en kulturförändring egentligen, att få de här individerna att förstå att det här är brottslig verksamhet och att den är farlig framför allt. Och det är ju ett arbete som klubbarna och arrangören har, säger Per Engström.Hösten 2024 gjorde Kaliber tillsammans med Radiosporten en rundringning till de 16 allsvenska klubbarnas säkerhetschefer. 13 av dem svarade – och de flesta menar att pyrotekniken ofta smugglas in kroppsnära, vilket gör det svårt att upptäcka utan att kränka besökarnas integritet.– Det skulle ju innebära att vi behöver känna i skrevet och på brösten på våra besökare och det tror jag ingen vill egentligen, alltså det finns ju en lagstiftare som ändå har satt en gräns för vad som är integritetskränkande och vad som inte är det, Jonas Arlmark på IFK Göteborg.Programmet sändes första gången den 18 november 2024. Nu inför den allsvenska premiären sänds det igen.Reporter: Malin MarckoProducent: Annika H Eriksson

17 Maalis 30min

Suosittua kategoriassa Yhteiskunta

olipa-kerran-otsikko
i-dont-like-mondays
sita
siita-on-vaikea-puhua
rss-ootsa-kuullut-tasta
kaksi-aitia
ootsa-kuullut-tasta-2
poks
kolme-kaannekohtaa
aikalisa
antin-palautepalvelu
rss-murhan-anatomia
viisaat-naiset
yopuolen-tarinoita-2
mamma-mia
terapeuttiville-qa
free-opa
gogin-ja-janin-maailmanhistoria
rss-palmujen-varjoissa
rss-haudattu