Skolinspektionen möter putsade fasader
Kaliber31 Elo 2014

Skolinspektionen möter putsade fasader

Skolan har aldrig varit så granskad och kontrollerad som idag - men vad är det egentligen som kontrolleras? Och vad händer på en skola när Skolinspektionen kommer på besök? Kaliber - om putsade fasader och lärare på gränsen till utbrändhet.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

– Hur kan man tro att en skola ska visa upp en vardag när man fastställer ett datum? Gör flygande inspektioner! Kom när ingen vet! Titta på hur det ser ut i klassrummen. Det är undermåligt allting.

– Det är fascinerande för allting annat läggs på is. Alla andra elever som man är orolig för läggs på is. Åtgärdsprogrammen som man tänker visa upp är de som prioriteras. Våra andra elever som har svårigheter – ja de får lov att vänta. Och här pratar vi om ungdomar som har svårt just nu! Men de får vänta.

Det säger lärarna Annika och Latifa, som är förbannade och frustrerade. I ett par år har de jobbat på en skola som de själva beskriver saknar både struktur och vision. Och när Skolinspektionen kommer dit blir det enligt dem bara värre. Det går till slut så långt att Annika tappar förtroendet för hela systemet.

Skolinspektionens uppgift är att granska skolor och därigenom verka för alla elevers rätt till en likvärdig utbildning av god kvalitet i en trygg miljö. Under fem år har Skolinspektionen haft i uppdrag att besöka alla Sveriges skolor. De flesta skolor som granskas får någon form av anmärkning om brister. De vanligaste bristerna rör särskilt stöd och trygghet och studiero och där är anmärkningarna jämt fördelade mellan kommunala och fristående skolor.

Lärarna Annika och Latifa, som vi har intervjuat, berättar om hur de jobbat med att komma tillrätta med bristerna på sina skola efter att Skolinspektionen varit där. Något som enligt dem mest ledde till interna slitningar, ökad arbetsbelastning och många fina pappersprodukter. De vill inte gå ut med sin identitet eftersom de är.rädda att förlora sina jobb, så Annik aoch Latifa heter egnetligen något annat.

Förra året var det Annika och Latifas skolas tur att bli granskad av Skolinspektionen. Skolan heter Praktiska Södertälje, en gymnasieskola som är en del av utbildningsföretaget Praktiska Sverige AB som driver 34 liknande skolor runt om i landet och ägs av Vindora-koncernen.

Som namnet skvallrar om är deras inriktning olika yrkesprogram. ”Praktiska är skolan mitt i arbetslivet” lyder företagets slogan. De marknadsför sig som en familjär och annorlunda skola med små klasser där varje elev blir sedd.

Men det knakar i bänkarna. Skolinspektionen har sen hösten 2013 granskat hela koncernen och kritiken är inte nådig. Samtliga skolor har fått kritik. 7 skolor har hotats med vite, men två av dessa fick häromveckan viteshotet indraget. Å en skola, Praktiska Tumba, har till och med fått stänga efter att Skolinspektionen varit där.

Vi sitter på ett bibliotek. Annika och Latifa ser märkbart trötta ut.

– Vår vardag handlar bara om att släcka bränder hela tiden och vi kan inte ägna någon tid åt egentlig undervisning.

De berättar om en arbetsmiljö där ingen vågar säga rakt ut vad den tycker, många är frustrerade och rädda för repressalier och att förlora jobbet. Och när de påtalar bristerna menar de att rektorn inte lyssnar.

– Vi golvjobbar och ska rätta oss in i ledet. Vi ska sitta med i den här båten annars är vi illojala. Så vi får ju bara rätta oss eller om vi inte gör det, ja då kan vi få städa vårt skrivbord och gå! Det är så det är. Det går man ut med på våra arbetslagsmöten när vi sitter samlade att det handlar om våra anställningar. Man hotar med att om vi inte tar emot och håller kvar de här eleverna så har vi inga jobb i höst.”

Under samma period som Annika och Latifa beskriver att deras skola blivit allt sämre så har skolan haft flera besök av Skolinspektionen. Det första besöket ledde till en lång lista på saker som behövde åtgärdas. Det rörde sig om allt ifrån avsaknande av skolbibliotek till trygghet och särskilt stöd.

Hetsig kamp för att få i ordning dokumenten

Och det är nu det som Annika och Latifa beskriver som en hetsig kamp för att så snabbt som möjligt städa undan problemen tar sin början. Personalens veckomöten får med ens ett nytt innehåll.

– När vi startade i augusti, med en ny rektor då, så var det det vi skulle sätta igång och jobba med på alla våra möten, och våra möten ska handla om allt från elevvård till miljön och sådana saker. Men det ströks! Det var bara skolinspektionens kritik vi skulle ägna oss åt. Så, vi har ju jobbat hela hösten med att lösa den här kritiken, skapa fina dokument, fina fasader som vi ska visa upp när Skolinspektionen kommer.

Latifa och Annika beskriver hur situationen på skolan blir allt mer ansträngd. Lärarna hinner inte med sitt jobb och rektorn är pressad att snabbt rätta till den långa listan med brister som ska åtgärdas.

Elever saknar särskilt stöd

Samtidigt som Skolinspektionen håller på att utreda om Södertälje Praktiska kommit tillrätta med sina problem går eleverna Andreas och Emelie sitt sista gymnasieår på skolan. Programmet heter naturbruk med inriktning hund.

– Jaha, du tycker hon ska kasta den nu.

Deras schäferhund Kenzo lägger ner en gnagd pinne framför mina fötter och tittar uppfodrande på mig.

– Han är jättesnäll, det är bara att han ska leka med allting. Det jag tycker bäst om med hundar det är att de aldrig ljuger. Han kommer tillbaka oavsett vad han gör, säger Andreas.

Både Emelie och Andreas har haft det tufft under hela sin skoltid. Båda har neuropsykiatriska funktionshinder som gör det svårt med koncentrationen och att läsa och skriva. Under sina grundskoleår har de gått på flera olika skolor. Men för det mesta har kunskapen om vilka förutsättningar Emelie och Andreas behöver för att klara av skolan saknats.

– Mamma har fått bråka hela tiden på lärare, pappa delvis också har fått bråka mycket också.

– Varför då, vad var det du behövde hjälp med?

– Extra stöd och lärare och sånt där. Jag behöver sitta ensam oftast. När jag läser så kan jag läsa fel. Det behövs kolla så att jag har skrivit rätt, så jag inte lämnar in fel. Sådana saker.

– När jag gick ut nian, grundskolan. Då fick jag veta att jag hade dyslexi och ADHD. Och det är ingen som har märkt något. De tyckte bara jag var en stökig elev så jag var ju satt i särklass där också. För jag var bråkig och kunde inte sitta still. Nu har de svaret varför!

Vi har satt oss på ett café inne i stan, Emelie och Andreas måste äta en sen lunch. De träffades i början av gymnasiet och nu bor de tillsammans hemma hos Emelies mamma. Första gymnasieåret gick de på en annan gymnasieskola som gick i konkurs. Så det är i tvåan de kommer till Praktiska Södertälje och rektorn får allt att låta väldigt lovande.

– Då säger han vi har specialpedagoger för elever med dyslexi och ADHD. Jag har ju själv dyslexi och ADHD och helt värdelös på att läsa. Så gick vi ett år och det hände ingenting. Jag skolkade nästan en hel termin för jag kände att jag fick ut mer av det än att vara i skolan. Ibland har det till och med varit så att ”nä, men den här läraren är inte här idag”. Och då har det inte funnits någon som kan täcka upp för den läraren utan ”nä, men ni kan gå hem istället”. Eller så får man sitta och plugga själva! Jag kommer till skolan och säger att ”det går inge bra och det är tufft att läsa”, då säger de ”ah, jag vet hur det känns”. De har inte en jävla aning om hur det känns att sitta där och benen skakar och man få ett utbrott för att man skriver fel! De ser mig fortfarande som en stökig elev. Det är inte det det handlar om. Vi försöker, men utan hjälp så går det inte.

– Hur har det varit för dig, Emelie?

– Njae, det har varit lite jobbigt. Jag fick ju veta att jag har biologin kvar för två veckor sen. Så det har varit lite tuffare för mig. Jag har inte godkänt i allt. Jag har inte mått bra alls. Det sociala har inte fungerat över huvud taget. Jag har dragit mig ifrån att vara med folk liksom, i ett hörn. Jag har inte mått bra alls, säger Emelie.

I februari kommer Skolinspektionen tillbaka till Andreas och Emelies skola för ett så kallat uppföljningsbesök. Då har rektorn redan lämnat in alla de dokument som inte var i sin ordning sist, men inspektörerna vill också träffa personal och elever för att se att hur åtgärderna fungerar i praktiken.

– Det är en väldigt speciell situation att sitta på en intervju med Skolinspektionen eftersom hela skolans framtid ligger i händerna på Skolinspektionen. Fast på ett sätt kan jag ju ändå… de finns ju av en anledning och, ja, som det ser ut så behövs de ju verkligen. Framförallt på en skola som våran där vi inte har någon struktur, där vi inte har koll på sakerna. Det är bara en massa luftslott som har byggts upp. Då är jag tacksam att de finns, men de måste ha det skarpa ögat att se igenom alla de här sakerna, se igenom alla de fina rapporterna som skolledarna skickar in. Vad är det som står och vad är det som stämmer i verkligheten. Prata med lärarna mer.

– Rör er inåt så att alla kommer in! Kom in, kom in!

Det blir snabbt varmt i klassrummet där rektor Dejan Matic samlat hela årskurs 2 och 3. Elever och lärare trängs på bänkarna och står i flera rader längs väggarna.

– Hej Praktiska gymnasiet Södertälje, 2:orna och 3:orna, välkomna hit! Det är skolstart. Hur känns det?

Skolan håller till i en gammal fabrikslokal och bakom de fördragna fönstren skymtar Mälaren.

– Det jag ska prata lite om det är vilka vi är, för vi är lite nya i personalen. Sen kommer jag säga något om Praktiska gymnasiet och Skolinspektionen. Alla ni som är här ni var ju med om skolinspektionens granskning. Det har hänt grejer kan jag tala om.

Dejan balanserar en kaffekopp ovanpå en hög med papper och en bärbar dator samtidigt som han låser upp sitt rum. Och så här höstterminens första skälvande dagar kan han inte gå många meter utan att någon stoppar honom och vill fråga något.

– Ni hade besök av Skolinspektionen förra läsåret och fick en ganska lång lista på områden där det fanns brister...

– Ja.

– Det var undervisning och lärande, grundläggande värden, inflytande, trygghet och studiero, särskilt stöd, bedömning och betygsättning samt omfattning, innehåll och resurstillgång?

– Ja, just det.

– Hur kände du när hela den här långa listan med brister kom från Skolinspektionen?

– Ja det är tudelat kan man ju säga då. Ett: vi är väldigt tacksamma för att bli speglade, och att ha en myndighet som gör oss bättre genom att ställa krav på oss, det är vi väldigt tacksamma för. Den andra sidan av det handlar ju om: okej hur ska vi få det här att hända nu då så att vi får de resultatet som vi behöver ha, vid dags datum då det ska vara klart. Så att vi satte ganska rätt så hög fart på höstterminen, det gjorde vi. Väldigt hög fart. Och förändrade väldigt mycket i vår verksamhet. Min avsikt var att när de kommer hit då ska vi ha kommit så långt som möjligt så att vi kan avhjälpa ett vite längre fram, för det är ju liksom inte aktuellt för egentligen någon skola, utan det ville vi inte ha.

– Nu är det ju första skoldagen idag så det går inte att säga så mycket om hur det är här just nu, men om du tänker på vårterminen, de elever som var i behov av särskilt stöd, fick de det på skolan här?

– Ja, jag ska säga att jag tycker att de fick det. Vi hade ju en struktur... vi fick en kritik på uppföljning och utvärdering av åtgärdsprogram, att det måste framgå i åtgärdsprogrammen. Så där fick vi göra om rutinerna i vårat arbete med elever i behov av särskilt stöd och hela den här uppmärksammandeprocessen. Så klart kommer det alltid finnas de här föräldrarna och de här eleverna som vill ha mer stöd och som vill ha ännu mer särskilt stöd. Och det där är ju alltid en avvägningsfråga. Det finns ju inget facit för hur man ska förhålla sig här utan det är ju rektor som beslutar om det ska vara ett åtgärdsprogram eller inte.

– Du beskriver att det var väldigt tufft att genomföra det här. Var det värt det, om du förstår vad jag menar, för om det var så tufft så att till och med en del lärare väljer att sluta så kanske allt det här skolinspektionsarbetet gjordes på bekostnad av undervisning eller elevkontakter eller...

– Kanske snarare på bekostnad av personalens trivsel då, skulle jag nog säga. Där har du nog... när jag står i korsdraget av att titta på vilka förväntningar hade jag runt mig så... det är en omöjlig ekvation. Någonstans måste man... någon kommer att bli besviken i det här.

Det sa alltså rektor Dejan Matic, rektor på Praktiska Södertälje. Förutom Annika och Latifa har vi pratat med fem andra lärare som också jobbade på skolan under tiden före Skolinspektionens uppföljningsbesök och alla bekräftar de Annikas och Latifas bild av en kaotisk tid då personalen på skolan tvingades jobba med att få allt i ordning inför inspektionen, ett arbete som enligt dem gjordes på bekostnad av tid som kunde ägnats åt undervisning och att ge det särskilda stöd som de såg att många av eleverna behövde. En stor grupp lärare valde också att sluta på skolan vid läsårets slut. Rektor Dejan Matic tillbakavisar lärarnas kritik. Men han håller med om att arbetsbelastningen var ovanligt hög och han har förståelse för att lärarna tyckte att han ställde höga krav på dem. Något hot om att någon skulle riskera sin anställning på grund av bristande lojalitet, det känner han inte till.

Vi ville veta hur Skolinspektionens inspektörer själva ser på sina möjligheter att komma åt brister på en skola. 116 inspektörer har svarat på frågan ”tycker du att Skolinspektionens tillsynsarbete som det ser ut idag är ändamålsenligt, det vill säga att det bidrar till att säkra kvaliteten och likvärdigheten i skolan?”. 73 av de inspektörer som har svarat på frågan tycker att tillsynen inte är ändamålsenlig, eller bara delvis ändamålsenlig. Så här skriver några av dem:

”Jag tror att vi bidrar till att utveckla ett systematiskt kvalitetsarbete, men tyvärr tror jag att skolorna i själva verket inte låter kvalitetsarbetet påverka praktiken. Jag har sett alldeles för många exempel på det.”

”För lite fokus på undervisningen. För lite resurser. Vi ser det vi ser och mer kan vi inte göra. Svårt att bedöma hur mycket vi missar.”

”Fortfarande är det klassrumssituationen som vi inte ser.”

En inspektör som vi har intervjuat är Eva. Hon heter egentligen något annat och vill inte framträda under sitt riktiga namn. Hon menar att rektor, elever och lärare ibland lämnar motstridiga uppgifter, men att det inte alltid räcker för att hon ska kunna gå till botten med ett problem, eftersom när rektorn sagt att de kommit till rätta med sina brister, så måste hon lita på det, även om hennes magkänsla säger något annat.

– Och så pratar man med rektor som säger att nu håller allt på att bli bra, då har vi inte fog för att gå vidare. Vi ges inte möjlighet att utreda vad som ligger bakom att ett problem har uppstått på en skola. Det skulle ta mycket mer tid i anspråk än vad vi hinner med. Om vi skulle kunna göra det tror jag vi skulle hjälpa skolorna mycket mer. Så jag tror vi missar många brister och att det får fortgå i verksamheten efter att vi varit där.

– Hur menar du då?

– Jag kanske vet att kvaliteten på en skola är dålig, men så skickar de in nån pappersprodukt som ser bra ut, ja då kan jag inte göra så mycket mer för vi har inte varit där tillräckligt och samlat in tillräckligt många uppgifter så det skulle inte hålla juridiskt.

– Vad tänker du om det då?

– Jag börjar mer och mer luta åt att det är fel approach som vi har. De är ju rädda för oss. Vi har ju möjlighet att vitesförelägga och då blir det ju att ”hjälp, nu kommer skolinspektionen, nu ska vi se så bra ut som möjligt.

Window-dressing är ett välkänt fenomen

Fenomenet att verksamheter av olika slag vill ge sken av att allt är under kontroll när de ska bli granskade, det kallas inom forskarvärlden för windowdressing.

– Man visar upp en verklighet i skyltfönstret, man putsar och tvättar gardinerna och skyltar, men verksamheten pågår som vanligt innanför skyltfönstret. Granskningen förmår inte komma åt det som verkligen sker, utan man visar upp en fasad, säger Linda Rönnberg, statsvetare och lektor på institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap på Umeå universitet.

Linda Rönnberg på Umeå Universitet har haft flera forskningsprojekt om just Skolinspektionen. Window-dressing beskriver hon som en av flera strategier inom området granskning som granskaren måste vara medveten om. Hon menar att det är ett problem som är inbyggt i själva granskningsmodellen.

– Du ska ju visa upp och snygga till dina dokument och planer osv, för att ha något att visa upp för inspektionen. Medan de ju faktiskt inte mäter egentligen hur du faktiskt agerar och om du agerar enligt planerna, och så vidare. Så att till viss del så finns det ju redan i inspektionsmodellen och proceduren ett element av att man ska visa på ett slags yta. Sen är frågan hur man förmår tränga in bakom det här skyltfönstret och se vad som egentligen pågår. Problemet är bara att man kan ju inte mäta allting. Då riskerar man att andra viktiga målsättningar för skola och utbildning blir undanskymda, medan det som är i fokus för just granskningen tar överhanden.

Tanken med den svenska granskningsmodellen är att Skolinspektionen ska komma åt skolor som inte ger barn och ungdomar en bra skolgång, skolor som brister i särskilt stöd, skolor som inte tar mobbning på allvar, som inte anställer kompetenta lärare och som bryr sig mer om vinst eller besparingar än om kvalitet – Skolinspektionen ska peka på problemen och få skolorna att skärpa sig.

Skolinspektionen generaldirektör svarar

Hur förhåller sig myndigheten till risken att det de ser vid en inspektion inte alltid speglar verkligheten?

Ann-Marie Begler är generaldirektör på Skolinspektionen, och hon säger att systemet inte kan se allt. För att få veta sanningen krävs ett ömsesidigt förtroende.

– Hela det här systemet, det bygger ju på att de vi intervjuar också är intresserade att samtala kring sin skola. Och jag tycker ju att det oftast är väldigt öppna samtal. Men sen möter vi ju också skolor som inte är intresserade av att släppa in Skolinspektionen, som då tycker att skolan är deras egen angelägenhet. Och då är det ju naturligtvis mycket svårare att få det här samtalet som bygger på ett förtroende.

– Vad gör ni då, för att komma förbi det där, de som inte känner det där förtroendet?

– Ja då lyfter vi fram sådant vi har sett till exempel i de olika enkäterna om vi har sett något där. Men man ska ju också ha klart för sig att det är inget polisförhör vi genomför utan det här är en tillsyn. Och det system som vi har i Sverige det bygger ju på att kommunala och fristående huvudmän har fått ett förtroende att förvalta elevernas framtid, för det är det skolorna handlar om.

– Hur kan ni vara säkra på att inte skolan visar upp en putsad fasad?

– Vi gör som regel anmälda besök och de inspektörer vi har är ju, många av dem är ju hemskt erfarna och skickliga i de här samtalen. Och det gäller ju att ställa frågor på ett sådant sätt så att vi får ett bra underlag att bedöma utifrån. I vissa fall gör vi, och det har vi gjort ett antal gånger, oanmälda besök, och det är när vi har haft en stark känsla av att här är det en huvudman som inte vill informera oss om hur det ser ut på skolan och vi har också ibland fått anmälningar eller vi har information som gör att vi tycker att det är bra att göra ett oanmält besök. Så det kan vi också göra.

– Hur ofta gör ni det?

– Jag kan inte minnas exakt i huvudet hur många gånger det är, men det händer då och då.

– Varför gör ni inte fler sådana här flygande inspektioner?

– Ja det kan man ju naturligtvis alltid fundera kring. Jag tror att det är väldigt viktigt att våra tillsyner över skolorna bygger på ett förtroende gentemot skolorna. Har de ingen tilltro till våra besök överhuvudtaget och vi inte får ett förtroende gentemot vår myndighet då tror jag att det är svårt att få det förändringsarbetet till stånd som måste bedrivas, för skolan måste ju ändå lita på våra bedömningar till syvende och sist. Och därför så tror jag inte att vi ska använda oss av oanmälda besök i alltför stor utsträckning.

Att många av de inspektörer som svarat på vår fråga inte tycker att Skolinspektionens tillsynsarbete är ändamålsenligt, eller att det bara delvis är det, det tycker Ann-Marie Begler är svårt att tolka.

– Vi gör ju det som våra nuvarande resurser räcker till och jag menar att vi har ett bra beslutsunderlag för de besluten vi tar. Vi lägger om vår tillsynsmodell nu så vi gör betydligt djupare granskningar nu, betydligt mer omfattande granskningar i de 20 % av skolorna som har den svåraste situationen när det gäller bland annat kunskapsresultat och kränkningar. Och på det sättet så kan vi koncentrera oss och få fram ännu mer material.

Uppe på en pittoresk kulle i Södertälje trängs ett hundratal nybakade studenter och deras familjer. Det viftas med plakat och blommor och mjukisdjur i blågula band hängs runt de rosiga ungdomarnas halsar.

Lättnaden över att skolan nu äntligen är slut är påtaglig.

– Här är mina betyg,säger Andreas.

– Och?

– Jag hade fyra IG. Nej, jag skojar, hahaha! Det står F och N men det är för att den kursen inte är klar en. Det var den här basmaskinkörningen som kommer den 25:e, säger Andreas.

– Det blir komplettering där sedan.

– Men det är ju för att skolan missat att lägga in den som det var fel.

Mitt i hopen står Andreas och ler som en sol ikapp med sin mamma Susanne.

– Idag känns som den dag då jag blir insläppt i paradiset, om man jämför med att komma ut ur helvetet. Det är ganska bokstavligt så också, säger Andreas

Tappar förtroendet för systemet

Hur gick det då för Praktiska gymnasiet i Södertälje och den långa listan med brister som skulle åtgärdas?

I juli, när semestern precis kommit igång för de flesta lärarna, alltså över ett år efter att Skolinspektionen kom dit första gången och ett halvår efter uppföljningsbesöket, ja, då kom beskedet.

”Skolinspektionen bedömer att huvudmannen för Praktiska Södertälje har vidtagit sådana åtgärder att de påtalade bristerna i verksamheten har avhjälpts. Skolinspektionen avslutar därmed tillsynsärendet.”

– Jag blev väldigt förvånad. Och förbannad. Om de inte lyckades se de problem som finns på vår skola, se igenom den här bluffen, hur ska man kunna lita på att de gör sitt arbete? Mitt förtroende för inspektionen är faktiskt ganska nere på noll nu, säger Annika lärare på Praktiska Södertälje.

Rektor Dejan Matic är däremot nöjd och menar att man visst kommit tillrätta med problemen. Att Annika tappat förtroendet för Skolinspektionen, det tycker Ann-Marie Begler är synd.

– Det är ju naturligtvis väldigt viktigt att lärare som kommer jobba i grunden med förändringsarbete har ett förtroende för inspektionen, det är ju självklart på det sättet. Sen kommer det ju alltid finnas enskilda lärare som inte tycker att vi jobbar på ett bra sätt. En del tycker att vi går alldeles för hårt fram, att vi är alldeles för kritiska. Och en del tycker att vi släpper alldeles för lätt. För oss är det ju bra om lärare hör av sig till oss på det tydliga sätt som de gjort till er så att vi får den här informationen för då kan vi komma tillbaka med en ny tillsyn. Vi är beroende alltså av information av de som finns i skolan och föräldrar för att kunna granska. Vi kan inte få fram allt genom intervjuer, säger Skolinspektionens generaldirektör.

Reporter, Karin Andersson UR

Producent, Karl Brodin UR

Exekutiv producent, Andreas Lindahl SR
andreas.lindahl@sverigesradio.se
kaliber@sverigesradio.se

Jaksot(590)

Klimatkatastrofen del 1: ”Vi ber om ursäkt och backar”

Klimatkatastrofen del 1: ”Vi ber om ursäkt och backar”

Kaliber faktagranskar påståenden från olika FN-organ om klimatförändringar och deras påverkan. Dör verkligen 1,7 miljoner barn varje år p g a klimatförändringar och dör 14 gånger så många kvinnor som män i väderkatastrofer? Del 1/2. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. FN:s klimatpanel, IPCC, får hjälp av flera tusen forskare i sitt arbete med att sammanställa vetenskapen, och deras rapporter tar sex-sju år att skriva. Men inom FN-systemet finns dussintals andra organ, där många skriver egna rapporter, artiklar och gör olika uttalanden om klimatet. Med skiftande kvalitet.Kaliber kollar några av dessa påståenden för att se vad som är sant – i serien Klimatkatastrofen.Reportern Ola Sandstig tar oss med på en resa till Chamonix, Bryssel och Genève.

2 Joulu 202429min

Pengar för utdragna tänder: ”Ska ta bort allt”

Pengar för utdragna tänder: ”Ska ta bort allt”

Gillette sätter sig i tandläkarstolen. Allt ska bort, får hon veta. Tandläkaren drar ut 20 tänder på en och samma gång. I bilen på vägen hem blöder det kraftigt ur käkarna. Och fler patienter drabbas. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. En tandläkare i Göteborg drog ut 20 av Gillette Orahams tänder – på en och samma gång.– Ta bort allt och göra fint, bättre. Jag sa okej. Han är läkare, han måste veta. Jag är inte läkare, säger Gillette.Kliniken i Göteborg har riktat in sig på personer med utländsk bakgrund, anställt arabisktalande personal för att kommunicera med patientgruppen och genomfört en anmärkningsvärt stor mängd tandextraktioner och implantat.Behandlingarna som tandläkaren har utfört är omfattande. Och har kostar mycket pengar. Men över en viss summa går Försäkringskassan in och täcker större delen av kostnaden.Både Försäkringskassan och Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har reagerat på klinikens behandlingar.– Ja det vi ser det är ju att man har genomfört onödiga ingrepp och det är ju en patientsäkerhetsrisk. Där man har...inte haft grund till olika behandlingar, säger Marie Åberg, avdelningschef på Ivo.Tog över tio år för myndigheter att ageraTrots att tandläkaren varit känd av myndigheterna under mycket lång tid, har de inte agerat. Redan 2013 blev tandläkaren sparkad från Folktandvården. Sedan dess har Ivo kritiserat tandläkaren vid flera tillfällen, bland annat för att han dragit ut tänder och ersatt dem med implantat utan att det varit motiverat.För Gillette Oraham innebar behandlingen att hon blödde kraftigt i munnen efter ingreppet.– Blod, blod, blod, blod. Min man han gav till mig bara handduk att...blod, säger hon.Klinikens behandlingar har till stod del finansierats av tandvårdsstödet, som Försäkringskassan står för. Det extremt avvikande behandlingsmönstret var något som man reagerade på redan 2018. Men trots det var det först i början på förra året som de stoppade tandläkarens möjlighet att använda statligt tandvårdsstöd.– Med facit i hand så önskar vi ju att vi hade kommit till skott tidigare och att vi hade agerat tidigare, säger Line Skjervik, enhetschef på Försäkringskassan.I slutet av oktober 2024 beslutade Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, att dra tillbaka tandläkarens legitimation.– Du kan ha världens bästa hotell. Och du har några klagomål. Det betyder inte att hotellet är dåligt. Jag har ett extremt vårdpanorama, det skriver de själva. Vilket betyder att jag har behandlat extremt många patienter. Så om några patienter är missnöjda...det är ju tråkigt. Men det betyder ju inte att jag är en kass tandläkare för det, säger tandläkaren.

11 Marras 202429min

Smuggelhundar – rabies väg till Sverige: ”Klappa inga hundar ni inte känner”

Smuggelhundar – rabies väg till Sverige: ”Klappa inga hundar ni inte känner”

Adam och Linda köper hundar av Igor. Men de visar sig vara smuggelhundar och saknar rabiesvaccin. Ingen vet hur många hundar i Sverige som smugglats hit, men veterinärer och tullare ser ett ökat hot om rabies med varje insmugglad hund. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ”Två söta valpar letar efter nytt hem” står det i annonsen. På bilden syns två vaniljfärgade valpar. ”Linda” hoppas att en av de två valparna kan bli deras. Hon åker till en förort i Stockholm för att möta upp säljaren.Hunden är enligt säljaren ”Igor” fyra månader gammal och kommer från Bulgarien, och den är chippad och vaccinerad mot rabies.När Linda kommit hem med valpen vill hon besiktiga den. Veterinären reagerar på hundens papper – det saknas en giltig signatur och hon blir tillsagd att vara uppmärksam så att hunden inte biter någon. Och att vaccinera sig mot rabies.Även ”Adam” köper en hund från säljaren Igor.– Den skulle vara fyra månader. Den skulle vara rumsren, det skulle vara en helt laglig och helt bra hund liksom. Passet och allt såg riktigt ut. Men det var ju uppenbarligen bara fejk alltihop fick vi reda på sen, säger Adam.Han tar med sig valpen till distriktsveterinären Hanna. Men allt verkar inte stå rätt till.– Jag har ju en stark misstanke om att det här är en illegalt införd hund, en smuggelvalp, säger hon.Smuggelhundar ökar risk för rabies i SverigeVeterinärer ska anmäla när de stöter på en misstanke om rabies. Men det räcker inte med att de ser att det är en smuggelhund och att hundens papper är falska. Hunden behöver visa symtom på rabies eller komma ovaccinerad direkt från ett område med mycket rabies – något som en veterinär inte kan veta om smuggelhunden, då papperen är falska.– Jag blir ju oerhört frustrerad. Jag vet ju att folk tjänar stora pengar på de här valparna. Det här är inte något som görs i god tro av säljarna utan det här är ju organiserat. Så jag blir frustrerad. Jag blir arg och jag blir orolig, säger Hanna.Rabies – en dödlig virussjukdom som kan drabba alla djur, inklusive oss människor. Det finns inget bot när symptomen väl börjar visa sig. Viruset har funnits i Sverige, men utrotades på 1800-talet.– Det sägs att det här är fruktansvärt otäck sjukdom för människor. Det kan man föreställa sig också. Man blir förändrad i psyket och man får kramper, smärtsamma kramper, säger Susanna Sternberg Lewerin, veterinär och professor i epizootologi vid Sveriges lantbruksuniversitet.Det har inte hänt ännu, vad man känner till, att det kommit in en rabiessmittad hund i Sverige. Men det har nyligen hänt i länder nära oss i Europa.– Den enda sätt som det skulle komma till myndigheternas kännedom, det är ju om man går till en veterinär och en veterinär plockar upp att dokumentationen är fel. Och där har också veterinärer tystnadsplikt, så att om det inte finns en reell misstanke om rabies så kan de inte anmäla det till myndigheterna. Så det blir en gråzon där det kan vara svårt för oss att få kännedom om de här hundarna och sen så kan det också vara de som aldrig kommer till en veterinär, säger Emelie Pettersson, biträdande stadsveterinär på SVA.

4 Marras 202429min

Så gick det: Dömda utan att förstå, Lisebergsbranden och kampen för proteser

Så gick det: Dömda utan att förstå, Lisebergsbranden och kampen för proteser

Om hur branden på Lisebergs vattenland Oceana startade, att personer döms för brott de inte förstår att de begått och om Madeleines kamp för en protes. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Dömd utan att förståSofie, som har en intellektuell funktionsnedsättning, dömdes till rättspsykiatrisk vård trotts att hon har samma mentala ålder som en sex-sju-åring. I det svenska rättssystemet finns det inga undantag för personer som kanske inte förstått att de har begått ett brott.Det finns möjligheter att undvika en rättsprocess i Sverige. Men Kalibers granskning som publicerades under 2021, visade att man ändå ställer personer med intellektuella funktionsnedsättningar till rätta. Något som sker i ett antal fall varje år.Sofie var inom den slutna rättspsykiatrin i tre år, och enligt hennes föräldrar var hon inte sig lik när hon släpptes ut. Sedan granskningen har det publicerats en rapport av Acta publica som handlar om hur personer med intellektuella funktionsnedsättningar hanteras i rättsväsendet. Den visar på att personer med intellektuell funktionsnedsättning fortsätter att dömas till fängelse och rättspsykiatrisk vård, och att en hel del av brotten begås inom LSS, som till exempel gruppbostäder.LisebergsbrandenI februari började Lisebergs vattenpark Oceana att brinna. Branden spred sig från rutschkanorna till det fem våning höga badtornet. Under byggnationen var inte brandskyddet på plats, och det saknades nödutgångar på det övre planen i badtornet. En person dog och anläggningen förstördes i branden. Statens haverikommission har nu kommit fram till det var ett svetsningsarbete som startade branden. Kaliber har även tagit del av dokumentation som visar att rutschkanorna var av ett material som, om det utsattes för brand, blir övertänt inom två minuter.ProtesvårdenKaliber kunde i våras berätta om hur protesvården skiljer sig över landet – det handlar bland annat om olika långa väntetider, och olika bedömningar om en patient behöver mer än en protes. Det kan också handla om, om patienterna får hygienproteser, som de kan använda för att kunna duscha och bada.Madeleine Möhlenbock bor i Göteborg och för två år sedan var hon med om en olycka. Hon behövde genomgå sex stora operationer och var tvungen att amputera nedre delen av benet. Sin första och enda protes hon fick sommaren 2022 går inte att duscha med. Istället fick hon en duschbräda att sätta tvärs över badkaret.När Madeleine vänder sig till Västra Götalandsregionen får hon först kalla handen. Men efter granskningen har regionen svängt, hon ska få en hygienprotes.– Man känner sig som en människa igen, att jag liksom, jag kan resa överallt, jag kan bara ha med mig den och kunna stå upp och duscha, förut har det ju varit väldigt begränsad, säger Madeleine.

28 Loka 202429min

Solceller – de olagliga företagen, slarvet och riskerna

Solceller – de olagliga företagen, slarvet och riskerna

Reidars hus började brinna och Kristoffer fick el genom kroppen. Kaliber har kollat på riskerna med att antalet solcellsanläggningar ökat explosionsartat och hittar farliga och olagliga installationer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I december 2022 anländer solcellsmontörerna till det faluröda huset i Storvik i Gästrikland, där Reidar Vikström bor med sin sambo. Det året hade elpriset rusat och Reidar anlitar en takfirma som har kampanj på ett paket med solceller.– Grannarna hade gjort med det här bolaget, de var jättenöjda. De skulle inte sätta upp en solcell om de inte fick göra ett takjobb också. Då kände vi att vi kör på dem, säger Reidar.Men när alla solpaneler är monterade på taket saknas en växelriktare. Den kommer först efter ett par månader.– Men då låg elektrikern efter jättemycket också för det var väl lika hos alla andra också. Då låg strömriktaren i garaget i typ tre veckor, säger Reidar.En morgon, efter att Reidar jobbat natt, går han och lägger sig i sovrummet. Efter någon timme vaknar han av ett sprakande ljud. Huset brinner, och garaget är övertänt. Solcellsinstallationen var inte avslutad och ett kablage som hängde ner från anläggningen var inte säkrat.Fyrtiotal företag har brutit mot lagenAntalet solcellsanläggningar har ökat kraftigt de senaste åren. Vid årsskiftet fanns omkring 250 000 anläggningar i landet. Allt ifrån villatak till solcellsparker. Det har gjort att även oseriösa företag inom branschen blivit fler.Kaliber har gått igenom alla anmälningar till Elsäkerhetsverket som rör solceller sedan 2021. Där finns ett fyrtiotal företag som har brutit mot elsäkerhetslagen genom att sätta upp solceller utan behörighet.Elsäkerhetsverket är den myndighet som ska kontrollera elinstallationsbolag. De senaste fem åren har myndigheten förbjudit elva företag från att arbeta med elinstallationer.Olagliga elinstallationsarbeten ska polisanmälas, säger Mikael Carlson, teknisk expert på Elsäkerhetsverket.– Problemet ligger väl i de aktörer som har för bråttom och vill göra snabba affärer och inte gör det tillräckligt bra och inte vet om vilka krav man måste uppfylla och hur man bör bygga de här anläggningarna för att de ska vara säkra, säger han.Ström rakt genom kroppenMen det finns också andra risker med att starkströmsanläggningar på taken.När Kristoffer Persson skulle utföra ett ventilationsarbete på ett fyrvåningshus med solpaneler fick han ström från hand till hand när han tog i ett dörrhandtag.– Det är väl som en konstant stöt. Men är den tillräckligt stark så spänner musklerna sig själva, så att man sitter fast där. Man fick rycka ifrån liksom. Man fick väl lite puls för att det var obehagligt, säger Kristoffer.Det finns fler exempel på elolyckor, besiktningsmän och kunder som fått el igenom sig, men också på när paneler släppt och blåst iväg.Enligt den utredningen som Räddningstjänsten gjorde efter branden i Reidars hus, var det kablarna från solpanelerna som inte hade kopplats in som var orsaken till branden. Och företaget som utförde arbetet på Reidars tak var inte registrerat för att installera solceller.Drygt ett och ett halvt år efter branden kunde Reidar och hans sambo flytta in i huset igen. Och det blir inga nya solceller.– Jag var väl egentligen inne på att vi skulle göra det, men sambon var väldigt tveksam. I värsta fall, det kan ju hända igen. Det finns ju ingen garanti att det inte gör det. Då hoppar vi över det, säger han.

21 Loka 202429min

Hot och självmordstips från överläkare – larmen inifrån slutenpsykiatrin

Hot och självmordstips från överläkare – larmen inifrån slutenpsykiatrin

En överläkare inom den slutna psykiatrin ger tips om suicidmetoder. En annan hotar med bältning. Ella och Alexandra börjar spela in läkarsamtal, eftersom tidigare larm inte verkar ha setts som allvarliga. Förrän nu. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I mars i år försöker Ella, som är i 25-årsåldern, att ta sitt liv. Hon skrivs in på en av de tre allmänpsykiatriska slutenvårdsavdelningarna på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.Avdelningens överläkare anser inte att Ella behöver vara tvångsinlagd, men hon får stanna kvar frivilligt på avdelningen. Ella gör då ett nytt självmordsförsök – inne på avdelningen.Hon överlever, och någon dag senare har hon ett läkarsamtal. Hon väljer att spela in samtalet då det tidigare har skrivits anteckningar i hennes journal som inte stämmer, berättar hon för Kaliber.Under samtalet säger överläkaren att Ella inte är suicidal på riktigt. Och plötsligt börjar överläkaren berätta hur man går till väga om man verkligen vill ta sitt liv.– Om jag är suicidal, och tänker ta livet av mig. Jag går på kvällstiden. Tar med mig snöre i lugn och ro, inte framför folk, och dessutom inom vården…, säger överläkaren i det inspelade samtalet.Ella skrivs ut efter samtalet, utifrån överläkarens policy om att patienter med självskadebeteende inte ska vara inlagda på hennes avdelning.Tre dagar följer Ella överläkarens instruktioner för hur man ska göra om man verkligen vill ta livet av sig.Mathias Alvidius är verksamhetschef för de slutna psykiatriska avdelningarna vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.Han får lyssna på inspelningen, där överläkaren skriver ut Ella, som nyligen gjort två självmordsförsök.– Nu är det ju taget ur sitt sammanhang. Det vill säga jag känner inte till det här vårdförloppet. Jag vet inte vad som har hänt tidigare. Så jag har svårt att yttra mig om det. Men jag vill ändå vidhålla det, att man ska vara försiktig med att skriva ut patienter utan att ha gjort en klok bedömning och ha helt enkelt relativt mycket på fötterna. Det skulle jag absolut vilja hävda.Men som verksamhetschef då för psykiatrin. När du hör att en patient som av en överläkare får höra att om man verkligen vill ta livet av sig, då går man ut på kvällen med ett snöre. Och att patienten tre dagar senare gör just det. Och gör ett nytt allvarligt suicidförsök. Hur allvarligt ser du på det?– Jag tänker så här att om en patient, och då yttrar jag mig generellt…om en patient har gjort tidigare suicidförsök, i synnerhet om de är i närtid, och den patienten informerar oss om att han eller hon har för avsikt att göra det igen, och den personen till exempel skrivs ut och därefter i närtid gör ytterligare ett suicidförsök, då bedömer jag det som en undvikbar handling. Och då har vi helt enkelt misslyckats.Chefer har fått flera larm om två överläkareI september 2023 skickas ett mejl till Mathias Alvidius, verksamhetschef inom psykiatrin på Sahlgrenska. Det handlar om en annan överläkare.”Jag är livrädd för överläkaren här och önskar bli flyttad”, står det i mejlet som är skickat av en patient på en av de tre allmänpsykiatriska avdelningarna på Sahlgrenska.Enligt vittnesmålen till Kaliber har även denna överläkare haft ett kränkande bemötande, och gjort snabba utskrivningar av självmordsbenägna patienter.Kaliber har varit i kontakt med ett 20-tal personer, patienter, anhöriga och anställda, som ger en samstämmig bild av de två överläkarna. Något som också får stöd i de journalanteckningar som patienter låtit oss ta del av.Chefer inom psykiatrin har länge fått flera larm om läkarna som gjorts av patienter, anhöriga och personal, men inget har hittills setts som allvarliga.Det kan ju inte vara helt ny information för dig det här?– Att det finns utmaningar för oss, det är jag naturligtvis medveten om, säger Mathias Alvidius, verksamhetschef, och chef över de slutenvårdsavdelningar där överläkarna jobbar.Har du förtroende för de här två överläkarna?– Det behöver... jag reflektera över. Och tala om tillsammans med deras chefer.Stängs av i väntan på utredningFyra dagar efter intervjun med verksamhetschefen stängs de två överläkarna av under tiden som det pågår utredningar.Mathias Alvidius vill inte ställa upp på en ny intervju men svara i ett mejl:”Uppgifterna som har framkommit är allvarliga och i huvudsak nya för verksamhetsledningen. De behöver utredas närmare och vi kommer också att undersöka om det är så att tidigare signaler om brister inte tagits på tillräckligt stort allvar.”De två överläkarna har inte velat svara på frågor från Kaliber trots upprepade försök.Ellas självmordsförsök efter samtalet med överläkaren kunde stoppas, tack vare sin bästa vän Michelles agerande.– Jag kan väl känna att...att...det är mitt fel också på många sätt att hon kanske mår dålig kring den här situationen, för att jag ändå satt henne i en situation där hon...har behövt ändå frukta för mitt liv, och mått väldigt dåligt. Så där är jag väl besviken på mig själv men jag är ändå som tacksam för att hon finns och fanns där då, säger Ella.Ella och Michelle heter egentligen något annat.Hit kan du vända dig om du har självmordstankar:Ring 112 om du behöver akut vård eller hjälpNationella hjälplinjen: Tillgänglig dygnet runt via telefonnummer 903 90 eller hjalplinjen.se. Självmordslinjen: Öppen dygnet runt, telefonnummer 901 01. Det går också att använda en chat.Vårdguiden: Telefonnummer 1177Jourhavande präst: Kopplas via telefonnummer 112. Alla dagar kl. 21-06, chatt alla dagar kl. 20-24Humanistisk medmänniska: Telefonnummer 010 551 5590 Tar emot samtal kl 19-23 alla kvällar utom tisdagar.Jourhavande medmänniska: Telefon: 08-702 16 80. Alla dagar kl. 21-06.

14 Loka 202433min

Lustgasen tog över Linas liv: ”Vaknade på motorvägen”

Lustgasen tog över Linas liv: ”Vaknade på motorvägen”

Lina är 17 år när hon börjar missbruka lustgas. Hon får köldskador, tuppar av under en mopedfärd och får domningar som inte släpper. Ändå kan hon inte sluta. Expresslevererad gas är bara ett klick bort. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det är 2023. 17-åriga Lina har lidit av ångest under flera år. Hon har testat lustgas när hon festat, men när hon hamnar i nya kretsar börjar hon och en person till ta mer och mer. – Sedan blev det liksom en vardag för oss båda. Vi tog väl ungefär två lådor om dagen, ja det är sex tuber i en låda, då. Men… sedan börjar vi ta ännu mer och det blev kanske tre lådor var om dagen, säger Lina.På väg hem från några vänner får hon skjuts bak på en moped och tar lustgas under färden. Hon tappar medvetandet och ramlar av mopeden på en 70-väg.– Sedan vaknade jag upp efter någon minut då ligger jag på motorvägen och någon gubbe försöker prata med mig, och jag fattar inte vad som hänt. Sedan kollar jag åt sidan och då står min vän där och gråter, då förklarar hon bara lite kort att jag flög av och nästan hamnade under en lastbil. Då kollar jag bakom mig och ser att det är långa köer från båda hållen, sedan efter ett tag kommer mina föräldrar till platsen och hämtar upp mig, säger Lina.Allt fler skadasÅr 2020 börjar överläkaren Johanna Grass och kollegorna på Giftinformationscentralen lägga märke till en ökning av samtal med frågor om lustgasrelaterade skador. Hittills i år är siffran uppe i över 400 skadade personer. – Vad det här också kan ge är svåra proppar i blodkärlen. Vi har haft några fall som mycket väl kunde ha dött. Vi har haft några fall med folk som har fått svåra köldskador ner i luftröret eller matstrupen där det kunde gått väldigt illa men där det har gått bra. Och det är mer den akuta användningen. När man släpper gasen ur de här tuborna så är den väldigt, väldigt kall. Och om man andas direkt ur tuben så kan man få en svår köldskada i munnen. Sedan har vi de som inte kan gå. Det är ju ett allvarligt fall. Jag tycker det är allvarligt om man får en demensbild när man är 22. Problemet med lustgas när man tar det ofta och upprepat det är det här vitaminet vi slår ut, vitamin B12, säger Johanna Grass.Det kan till exempel leda till känselbortfall, svaghet i musklerna, nervskador och lågt blodvärde.Linas mamma Camilla märker hur dottern får skador av sitt missbruk, B12-vitaminen slås ut och hon får känselbortfall i händer och fötter. Det blir så pass allvarligt att hon måste läggas in på sjukhus och få B12-injektioner – det fanns risk för proppar i lungorna.– När man är mitt i det så släcker man bara bränder, man bara räddar situationen här och nu. Man hinner aldrig samla kraft, tid och ork till att kunna ligga steget före. Utan det är bara släcka bränder, rädda situationen här och nu. Så det är så mycket känslor på en gång. Man känner sig så fruktansvärt maktlös och otillräcklig, säger Camilla.Barn och unga omhändertagnaPå nätet kan du köpa storpack från grossister och extra tåliga ballonger, och man kan ofta få expressleverans.När Kaliber söker på lustgas i en databas med domar framgår det att lustgas återkommer som berusningsmedel i samband med brott. Hittills i år återfinns ett trettiotal domar som rör brott där lustgas använts.Det framgår även i handlingarna att det finns 33 fall sedan 2022 där barn och unga blivit omhändertagna enligt LVU, lagen om vård av unga, på grund av lustgasanvändning tillsammans med annan problematik. Flera av de unga har behövt uppsöka vård för lustgasskador. I några av fallen har barnen varit så unga som 12 och 13 år.Regeringen förbereder nu ett lagförslag när det gäller försäljningen av lustgas. Förslaget innebär bland annat att privatpersoner inte längre ska kunna köpa större mängder lustgas i berusningssyfte. Och de under 18 år ska inte kunna köpa lustgas alls.– Jag tycker att det här är en djupt otillfredsställande situation som vi har just nu där det här är oreglerat. Det leder till skador hos inte minst många unga människor och är farligt helt enkelt, säger socialminister Jakob Forssmed (KD).Lina och Camilla heter egentligen något annat.Reportrar: Jill Eriksson och Johanna Torshall SvenssonLyssna på hela granskningen här eller i appen Sveriges Radio Play.

7 Loka 202428min

Repris: Andnöd – Livets hårda skola | Del 1

Repris: Andnöd – Livets hårda skola | Del 1

Lyssna på serien som är nominerad till Prix Europa och AIB Awards: Andnöd. En kollega är död och nu har dykarna bestämt sig - de ska inte längre vara tysta. En granskning av dykarbranschen. Del 1/4. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det är 2017 och 27-årige Christoffer Seyer vill byta bana i livet. Valet faller på ett ovanligt yrke; anläggningsdykare. Han ska jobba som hantverkare - under vattnet.– Lite vattencowboy, liksom. Jag tänkte…det här känns som en bra grej.Christoffer påbörjar sin utbildning och får snart komma ut på praktik. Han får en handledare som ska göra ett stort intryck på honom. Det är den hjälpsamma och skämtsamma Pär Erlandsson som ska lotsa honom in i yrket.Oroad för elevernaPå dykarskolan arbetar läraren Per Almbratt som älskar att lära eleverna allt om dykning, men han är också oroad för vad som väntar eleverna ute i verkligheten.– Min bästa och min sämsta dag under hela året, varje år, det är examensdagen. Jag är jätteglad för eleverna som tar sin examen, men sen vet jag att de ska ut till det här. Jag är orolig för dem, att de ska råka ut för någonting, säger han.Christoffer Seyer får jobb i på företaget Svensk Sjöentreprenad, ett bolag i den stora koncernen Marcongruppen.– Det första du får lära dig när du kommer ut är hur du klarar dig själv liksom. Förlita dig på dig själv och ingen annan.Säkerheten viktigastJörn Ryberg grundade den stora dykkoncernen Macrongruppen och har kanske mer än någon annan satt sin prägel på branschen i Sverige.– Det är ju en ansvarsposition. Där just säkerhetsfrågorna, det är ju något som legat mig väldigt, väldigt varmt om hjärtat, hela livet, säger han.År 2020 är Christoffer Seyer med under arbetet med att bygga ut hamnen i Ystad.När han simmat ner till botten av hamnen ska en stor lyftkran som står på kajen skicka ner ett tolv meter långt stålrör. Han tar emot röret under vattnet och sätter det på plats.– Och sen säger det bara smack… Och, ja, det svartnar för mina ögon. När jag vaknar till så ser jag att det sipprar in vatten. Jag får ju någon typ av panikkänsla, liksom vafan, ska hela havet komma in här nu?Luftslangen fastnade i kranen och drog med sig Christoffer. Men han lyckades till slut ta sig upp till ytan.– Det var nära, säger han.Svenskarna hade annan inställning till säkerhetEn annan dykare som arbetade med hamnen i Ystad är Zak Williams från Skottland. Han har jobbat på flera platser runt om i världen, men under pandemin kom han till Sverige.Han märkte snabbt att de svenska dykarna hade en helt annan inställning till säkerheten än vad han var van vid.– De skojade om att de brittiska killarna för att vi ville ha bailout-flaskor. De refererade till oss som bögar och sådana saker, säger Zak Williams.Nödluften, bailouten, som kan rädda liv verkar inte svenskarna tycka behövs, berättar Zak.– Löjligt. Det är ett livsuppehållande system, så det är bättre att ha det än att inte ha det. Att dyka är tillräckligt farligt ändå, säger Zak Williams.Ingen plats för machomupparDykare som arbetade med hamnen i Ystad berättar om flera incidenter för Kaliber. Men Jörn Ryberg, som då styrde koncernen som Christoffer Seyer och Zak Williams jobbade för, säger att han inte känner till någon av händelserna. Han säger att han satt säkerheten först under sin tid i bolaget.– Har det inte hänt incidenter på dessa 42 år då? Jo, det har det. Men varje gång så lär man sig någonting. Skruvar lite. Rättar till processer. Ja, systematiskt arbetsmiljöarbete helt enkelt. Gemensamt ansvar, tänk till före och då händer det inte saker. Ursäkta uttrycket, men machomuppar, det finns det inte plats för. Då kommer de ju inte hem på kvällen, säger Jörn Ryberg.Jörn Ryberg menar att anläggningsdykare är ett säkert jobb, det kan man till och med se på statistiken.Men dykläraren Per Almbratt litar inte på statistiken. Från sina elever hör han om trasiga dräkter, dykare som blivit intrasslade som inte kommer upp, hjälmar som läcker in vatten och dykare som plötsligt inte kan få luft.– Jag har sagt det under så många år: det krävs ett dödsfall för att någon sorts förändring ska komma till stånd.Efter det som hände PärMed åren börjar yrket synas på Christoffers hud. På ena handen har han en tatuering av en lieman och en propeller, på den andra handen har han en dykarhjälm och texten ”close call” - nära ögat. Tatueringarna är minnen från hans erfarenheter under ytan, en påminnelse om hur fort det går.– Jag har nog tyckt att det var lite av en cool grej innan. Men nu tycker jag att fan…det är ju skitdumt. I och med den här situationen med Pär. Del 1 av Kaliber och P4 Göteborgs granskning Andnöd. Reportrar: Ida Nordén och Markus Alfredsson Producenter: Johan Sundström och Eskil Lundgren

30 Syys 202429min

Suosittua kategoriassa Yhteiskunta

rss-ootsa-kuullut-tasta
kolme-kaannekohtaa
siita-on-vaikea-puhua
aikalisa
olipa-kerran-otsikko
i-dont-like-mondays
sita
poks
antin-palautepalvelu
kaksi-aitia
loukussa
ootsa-kuullut-tasta-2
mamma-mia
yopuolen-tarinoita-2
rss-murhan-anatomia
meidan-pitais-puhua
terapeuttiville-qa
gogin-ja-janin-maailmanhistoria
lahko
rss-haudattu