Bland hotade kulturarv och plastskräp i Medelhavet: Naila Saleem, Split.

Utrikeskrönikan 23 november 2018.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Split, fredag.

Jag är på reportageresa i Grekland och Kroatien för att skildra det som ännu inte syns. Inte i så stor utsträckning i alla fall men som världens makthavare och vi andra med för den delen nog borde fundera på. Jag tänker förstås på klimatförändringarnas påverkan på kulturarven runt Medelhavet.

Vän av ordning säger så klart stopp och belägg; veckans översvämningar i Venedig det är väl i allra högsta grad synliga konsekvenser av höjda vattennivåer? Jo visst men översvämningarna i Venedig har alltid varit en realitet även om det verkar finnas belägg för att de kommer tätare och så har ju vattenmängden slagit rekord nu i höst.

Men Venedig är inte ensamt om att ha hotade världsarv, alltså kulturarv som anses vara av sådan betydelse för mänskligheten att de ska bevaras och skyddas så att våra barn och barnbarn också ska få njuta av dem. Enligt forskarna finns det ett antal sådana här världsarv runt Medelhavets kustområden som redan idag är utsatta och ännu fler som riskerar att förstöras om fast enligt forskarna mer troligt när havsvattennivån höjs och extrema väderförhållanden blir vanligare.

Många av oss reagerar ofta först när det är för sent och vi själva kunnat konstatera att jo något har förändrats. Högst mänsklighet tänker jag. Och därför är det kanske inte så konstigt att en del av de människor som jag försökt träffa den gångna veckan inte varit så intresserade av att medverka i en intervju. Det här vet jag inget om. Det är för tekniskt. Det är en fråga för ministeriet, har de sagt.

Andra särskilt klimatforskarna har varit desto mer angelägna om att prata om det som vi inte med säkerhet kan säga kommer att hända men som vi ändå måste förbereda oss för, som en klimatexpert uttryckte det. För om vi väntar till det inträffat ja då kan det vara nästintill omöjligt att rädda de gamla byggnaderna som stått pall i upp till några tusen år.

På den grekiska ön Samos träffade jag en frivilligorganisation som arbetar med djurlivet ovan och under vattenytan i det egeiska havet. I laboratoriet deras fick jag se vad som hittats i en sköldpadda, en liten sköldpadda som dött och obducerats. En röd ballong, en vit ballong, genomskinlig plast som omger cigarettpaket och karamellaskar, delar av en svart plastpåse, delar av vita plastpåsar och så små hårda plastbitar. Detta har man ju hört om på nyheterna länge men det var första gången som jag fick se det själv.

Klimatångesten rusade genom kroppen när jag stod där och funderade på kaffet jag precis druckit, i pappersmugg med plastlock. Över alla de flygresor jag just den här resan gjort för att tågförbindelserna är för dåliga i detta hörn av Europa och jag har ont om tid. Över … ja listan över allt jag gjort fel drar genom kroppen som en akut magåkomma.

Och samtidigt: det som vi inte ser eller märker är som bekant inte så lätt att prioritera men det vore ju trist om våra världsarv skulle sluta som sköldpaddan.

Naila Saleem, kulturkorrespondent för P1-morgon.
naila.saleem@sverigesradio.se