Vatten ingen självklarhet längre i tusen sjöars land: Erika Gabrielsson, Helsingfors

Utrikeskrönika den 27 november 2018. Helsingfors

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Helsingfors, onsdag.

Jag besökte nyligen Åland. Jag hade senast varit där i juli. Då var det ett alldeles fantastiskt sommarväder; så varmt att man inte trodde det var sant. Inga långbyxor eller tröjor behövdes ens sent på kvällen då man satt ute och inte kunde sluta förundra sig över hur vacker en sommarnatt kan vara.

Jag kommer aldrig att glömma hur värmen slog emot mig då jag gick upp på däck då jag tog färjan tillbaks till Åbo. Det fenomenet är jag van vid då jag rest till varmare länder; ni vet då man stiger ut från flygplatsen och den varma luften nästan hoppar på en, så att man ryggar tillbaka för att man är så ovan. Men aldrig förr har jag varit med om det i Finland. Ljuvligt, tänkte jag.

Nu då jag återvände till Åland var det senhöst. Kallt, soligt, vackert. En grönskasodlare jag skulle intervjua plockade upp mig och vi körde iväg. Jag småpratade om min underbara semester på Åland och det härliga vädret. Medan vi talade gick det upp för mig att sommarvärmen på intet sätt var något underbart för alla.

För den som odlar grönsaker eller har mjölkkor var sommaren tung. Att arbeta i över 30 grader är inte lätt. Och jobba var många tvungna att göra; varken korna eller fänkålen sätter på out of office-reply på e-posten och drar iväg för en månad eller så.

Men så handlade det inte bara om hur tungt det är att arbeta i värmen, det handlade om en stor oro. Torkan och värmen ledde till vattenbrist. Mindre skördar, kvalitetsfel och så det där svåra valet som så många stod inför: var ska jag vattna och var låter jag bli?

Under sommaren och i början av hösten talades det om hur hårt torkan drabbat jordbrukarna i Finland; om avsevärt mindre eller helt uteblivna skördar. I samband med ett reportage jag gjorde i augusti hörde jag att många jordbrukare hade det inte bara ekonomiskt kärvt utan också mådde psykiskt dåligt. Att hela tiden oroa sig gör att man börjar må dåligt.

Men efter pratet i skördetider om jordbrukarnas situation, har det varit rätt tyst, åtminstone bland oss som inte arbetar som jordbrukare. Därför var det en konkret påminnelse för mig att med egna ögon se hur lågt vattnet är på Åland.

Och vattenbristen gäller inte bara på Åland, och sakta men säkert börjar det talas allt mer i finländska medier om att grundvattennivån sjunker på många håll. Allt oftare ser jag bilder på uttorkade vattendrag.

Detta i Finland - tusen sjöars land.

Odlaren jag träffade på Åland uttryckte det så bra: vi är vana vid att vattenbrist drabbar andra och leder till stora problem på annat håll i världen. Få hade väl tänkt sig att det kan drabba oss själva så hårt, sade hon.

En sak vet jag: om det regnar nästa sommar då jag besöker Åland ska jag vara glad: det behövs en massa vatten för att kompensera för sommaren 2018. Vad en sommar till med extrem torka och hetta innebär, är en väldigt skrämmande tanke.

Erika Gabrielsson, Östersjökorrespondent
erika.gabrielsson@sverigesradio.se