Utrotningshotade värda att dö för: Ekots Johan-Mathias Sommarström, Bagdad

Utrikeskrönikan 28 januari. Bagdad.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bagdad, måndag.

De döda tittar på mig.

Några med ett försiktigt leende andra med en allvarsam uppsyn.

De är tusentals.

Här i Irak är döda ungdomar inget undantag, det har under flera år hört till vardagen.

De döda som nu tittar på mig är martyrer som de kallar här, soldater och civila som dödats av IS och vars bilder nu pryder varje vägkorsning, varje kvarter, varje rondell och varje vägspärr här i Irak.

Ingen vet hur många unga män som dött till följd av IS och i strider mot IS.

Men när jag ser bilderna på alla dessa unga män tänker jag på hur skört livet är.

De dog för att ett rövargäng inte brydde sig om liv och död, skröt över sina makabra, brutala och omänskliga illdåd.

Ni har säkert hört det förr, men det behöver sägas igen.

IS hade religionen som ursäkt för att döda, men de dödade också tusentals från samma religion och även om IS självutropade kalifat är krossat lyckades dem med ett av sina mål, de har odlat sekteristiskt hat. Och deras ideologi lever i högsta grad kvar.

Här i Irak och i Syrien har de försökt utrota minoriteter.

Vi i sekulära Sverige kanske inte reagerar så mycket på förföljelsen av kristna, men faktum är att de här i kristendomens vagga förföljts, mördats och jagats på flykt under lång tid. Nu finns här bara omkring 200,000 kristna kvar, syrianer, assyrier och kaldéer främst.

Ledaren för en kristen brigad som jag träffade här sa med bekymrad min att han på riktigt är orolig för sitt folks framtid i regionen.

IS mördade, våldtog, tog fångar, skrämde på flykt. Men de ruinerade också helgedomar och kyrkor, gravplatser och unika världsarv som Nimrud, Hatra, portlejonen i Raqqa, statyer på museet i Mosul, Ninevehs gamla stadsmur i Mosul och mer och mer och mer. Listan kan göras hur lång som helst.

De kristnas arv ligger i ruiner men värre är att hoten mot kristna fortsätter och hade vi talat om djur hade vi högljutt ringt i alarmklockor, rödlistat dom och sagt att de är utrotningshotade.

Nu är det inte djur vi pratar om, det är ursprunget för kristendomen.

Så jag tittar än en gång på de döda, de på affischerna som pryder hela Irak. De gav sina liv för att rädda inte bara sina egna utan även andra muslimer, kristna och yazidier.

Skulle vi gjort samma sak för dem?

Johan-Mathias Sommarström, Bagdad.
johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se