Skakar i Berlin: Maria Persson Löfgren, Berlin

Utrikeskrönikan 2 juli 2019. Berlin.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Berlin, tisdag.

En stad ska upptäckas, det brukar vara bäst till fots.

Berlin har mycket gemensamt med Moskva, min forna hemstad. Parker och stora träd som skuggar gatorna och du kan alltid hitta något du inte väntat dig.

Så jag går ut och går. Upptäcker något som inte Moskva har: fullt av cyklar och cyklister. Jag älskar att cykla och ja, det finns en redaktionscykel. Går till garaget, som någon sprejat Russe, Ryss, på. Tyvärr pyspunka.

Att gå utan mål är inte roligt. Jag har googlat fram Berlins bästa Wolle-affär, en garnbutik på lagom avstånd. Ställer in GPS:en på mobilen och börjar gå.

Aj min häl, en liten treåring på cykel har just kört på mig, hans spansktalande pappa är mest bekymrad över att sonen blev ledsen.

Kunde väl kostat på sig ett pardon? Istället gullar han med sonen så han ska orka cykla vidare på trottoaren.

Närmar mig smått haltande målet, där är skylten på avstånd, trots att även knät nu börjar protestera småjoggar jag fram. Mobilen mäter också hastigheten i steget, det sporrar.

En halvtimme av roliga intryck förbyts i mörker - Urlaub bis August - står det på en handskriven skylt i fönstret på butiken som utlovats som stans bästa. Tar de semester när jag kommer?!

Inser att mitt skadade knä inte vill gå tillbaka, klickar på Jump på mobilen, en ny app jag laddat ner här i Berlin, hyrcyklar med el. Kan ju få lite draghjälp i hettan och nu ska jag cykla till Wollebutik nummer två, dit är det två kilometer och cykelbatteriet ska räcka i tre km.

Hittar en ledig cykel två minuters gång från där jag är, scannar upp låset och hej vad härligt det ska bli att svischa fram.

Märkligt nog börjar jag känna mig och se ut som Merkel. Skakningarna är okontrollerade från topp till tå. Cykeln låter dessutom som en gammal ångmaskin, eller som någon inte lossat en obefintlig handbroms.

De stenlagda pittoreska gatorna i Prenzlauer Berg är inte cykelvänliga. Jag börjar förstå varför så många väljer cykla på trottoaren.

Försöker se så oberörd ut, samtidigt som mobilen dunsar och skallrar i cykelkorgen av plast, då och då hörs GPS rösten ge order, men cykeln och jag skramlar så mycket att jag inte hör.

Att cykla i främmande trakt, hålla koll på GPS:sen och samtidigt se sig omkring går inte. Men på Lisabether Strasse hör jag att jag nog är framme vid Berlin Wolle 2 - ännu en prisad garnbutik. Men den måtte ha gått upp i cyberrymden för här finns ingen butik.

Mobilbatteriet håller på att dö. Dör det kan jag inte stoppa cykeln och debiteringen av resan, som betalas per minut,.

Jag kommer inte heller hitta hem, mitt normala goda lokalsinne är omskakat och GPS:en dör.

Så här måtte hon ha känt, Merkel, när det skakade som värst.

Hoppar, nej kryper darrande av cykeleländet, och checkar ut - 1 procent batteri kvar.

Maria Persson Löfgren, Berlin
maria.persson_lofgren@sverigesradio.se