Sydafrikas olikheter splittrar och förenar: Richard Myrenberg, Afrika

Utrikeskrönikan 6 augusti 2019. Sydafrika.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Tisdag morgon.

Jag sitter i en hyrbil, storleken mindre, och ser det fantastiska landskapet med den rödbruna jorden fara förbi på de sydafrikanska landsvägarna. Trots att jag är vänsterhänt har jag inte riktigt vant mig vid reglagen. De sitter omvänt. När jag vill svänga förvandlas blinkers till vindrutetorkare, vill jag blinka med ljusen blir framrutan spolad istället.

Motorn är svag som en moped, det tar evigheter köra om lastbilar, jag måste växla ner i uppförsbackar och GPS:n fungerar inte. Batteriet laddar ur och jag får chansa lite, vilket lett mig ut på oväntade små äventyr, vägbyggen, avstängda vägar. Jag passerar skyltar som säger ”Crime hotspot” och andra som säger, stanna inte vid vägen, för din egen säkerhet.

Men trots några stressande ögonblick så njuter jag helt av resan. Jag far fram med min mopedmotor och gubbgissar vart jag är på väg och funderar på detta land som jag varit i så många gånger.

På radion hör jag afrikaans, engelska med zulu-brytning, engelska med brittiskt uttal, engelska med amerikansk swung, jag hör khosa med sina hlal-ljud. Tswana, sotho.

Det är som om flera olika samhällen, olika berättelser, lever parallellt. Skillnaderna består fortfarande, men kanske är en av de stora förändringarna sedan apartheid avskaffades för en 25 år sedan att alla dessa berättelser nu delar på det offentliga rummet. Radio, TV-reklam, i politiken.

Det största hotet är ändå inte olikheterna. Det som äter upp den sydafrikanska kroppen är korruptionen som finns på alla plan och den extremt höga kriminaliteten, vilken skapar rädsla och misstro.

För trots alla olikheter så finns det mycket som förenar sydafrikanerna, även om extremister på alla sidor här skulle hävda motsatsen.

Det som förenar dem är en avslappnad attityd till livet, gärna i kombination med en kall öl runt grillen – braii, där de med närmast besatthet diskuterar sport – vare sig det handlar om rugby, fotboll eller cricket – och en gemensam misstro mot politiker.

Det här blir extra tydligt när man stöter på sydafrikaner utomlands. Då håller de ihop oavsett vilken bakgrund de har. Jag vet inte om de själva är medvetna om hur mycket de vuxit samman egentligen.

Så medan jag växlar ner för att ta mig upp för en backe, så tänker jag att om Sydafrika ändå lyckas få ihop det här, om man lyckas skapa ett land som fungerar väl och där de flesta trivs att leva, trots alla dessa olika berättelser, då har man lyckats med något väldigt stort.

Richard Myrenberg, någonstans i Sydafrika
richard.myrenberg@sverigesradio.se