Kriget om Moskvas kulisser: Jesper Lindau, Moskva

Utrikeskrönikan fredag 6 september

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Det är fredag i Moskva

Batongslagen haglar, mängder av unga demonstranter pressas halvt sönder och samman av ännu fler ryska poliser. ”Vårt blod på era händer” ropar de.

Jag var hemma i sommar-Sverige när de här hände, en av sommarens många protester i Moskva mot att et femtio-tal oppositionella kandidater inte får ställa upp i lokalvalet i Moskva. Flera tusen greps.

Bekanta här säger att det var bland de värsta de sett, det här var våldsammare, grövre, en brutal signal… håll er borta från gatan, utmana inte.

Nu i veckan, lägligt nog veckan precis innan själva valet, så haglar det in domar mot sommarens demonstranter. Tre år i fängelse för att ha slagit på en polishjälm fick en, en annan, tre och ett halvt år för att ha puttat en polis och kastat en papperskorg.

Även några gripna har släppts.

Men I veckan greps bland flera den kända politikern Ljubov Sobol, en av de som inte får ställa upp i valet, hon släpptes, men nu väntar höga böter.

Och en känd rysk journalist greps en kväll och togs från sitt hem trots att hans två-åring då blev lämnad ensam. Polisen vägrade vänta tills mamma kom hem.

Barnet klarade sig, det var ensamt i en halvtimme och sov sött när mamma kom hem, men dörren, den stod olåst.

Det går mycket bra att hälsa på i Moskva och glida runt i den intensiva, spännande, och moderna storstaden, Europas allra största.

Och Moskva är en trevlig stad, det är trevligt folk som bor här.

Men den moderna storstadens förmåga att erbjuda besökare möjligheten att stiga in liksom i en bubbla – så klart täckt av stötsäker bubbel-plast – den skapar också, ska man säga, den perfekta kulissen.

För en auktoritär stat – som Ryssland – är det viktigt att ordna en känsla av att allt är normalt, att folk har det bra, den vackra, hippa, coola och rika staden Moskva är som en teaterscen som ska visa upp hur himla bra allting är i Ryssland.

Och det är läskigt enkelt att vara i Moskva helt utan att stöta på batongpoliserna, helt utan att behöva bevittna ett gripande eller ens behöva prata med någon om långa fängelsestraff och systematisk politisk ofrihet.

Så att demonstrera – det är inte enbart en kamp för någon frihet eller någon rättighet, av vilket slag det än må vara.

Det är också en fysisk påminnelse om att verkligheten – den är också något annat än den vackra ytan.

Demonstranterna, dom spräcker kulissen under några timmar. Deras promenader, dom talar – in i mikrofoner, tv-kameror och inför ryska medborgare ute på shopping – och säger: Hallå, allt står inte rätt till här.

Kanske är olika gatupromenader med enkla skrivna plakat, det allra viktigaste vapnet som finns när kriget om kulisserna pågår.

Jesper Lindau i Moskva
jesper.lindau@sverigesradio.se