Fredsprisfavoritens baksidor: Samuel Larsson, Addis Abeba

Utrikeskrönikan fredag 11 oktober.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Addis Abeba, fredag.

Etiopiens huvudstad bubblar av rykten och förväntan... nä, så kan jag faktiskt inte börja, det är inte sant.

Men det skulle kunna vara det, och kanske kommer stan verkligen bubbla om några timmar – här finns nämligen inte mindre än två tänkbara vinnare av Nobels fredspris, som ska offentliggöras lite senare idag. Afrikanska unionen huserar här – kanske inte en storfavorit i och för sig, men så har vi en av de riktiga lågoddsarna: Etiopiens egen premiärminister Abiy Ahmed.

För visst är han en favorit, doktor Abiy. Kanske egentligen bara omkörd av Greta Thunberg i spekulationerna, en riktig fixstjärna. Men vad är det egentligen som talar för att han ska få priset?

Jo, under hans ett och ett halvt år vid makten har han vänt upp och ner på en av världens mest spända politiska regioner – Afrikas horn. Han har slutit fred med Eritrea – en av Afrikas och världens mest långdragna och bittra konflikter.

Han har varit inblandad i fredsavtalet i Sydsudan, och i den fredliga utgången efter militärkuppen i Sudan, antalet bilder på honom leendes krama om regionens olika och sinsemellan ofta fientliga ledare i samband med olika fredssamtal går snart inte ens räkna längre – de är som stjärnorna på himlen. För att inte nämna de svindlande demokratiska reformerna internt här i Etiopien. Nä. Det vore inte speciellt svårt för norska Nobelkommittén att dribbla den bollen i mål om de skulle vilja.

Men det är å ena sidan. För, det skulle också förvåna lite om han fick det. Det krävs ju två för att dansa tango. Och freden med Eritrea är ju också deras president Isaias Afewerkis verk. En fullblodsdiktator som vore helt omöjlig att ge ett fredspris.

Sen har vi situationen här i Etiopien. Visst, han har genomfört ett antal spektakulära reformer – värda all uppskattning om man gillar demokrati. Men vad med de enorma folkfördrivningarna, det politiska våldet och dödandet som eskalerat under hans styre? Tja, de är ju inte hans fel. Folk förvaltar nyvunnen frihet på olika sätt. Men det finns exempel på hur Abiy valt att bemöta en del av kaoset som råder med metoder som inte så lite påminner om samma gamla stenhårda polisstats-Etiopien.

Jag har ju min politiska favoritkommentator här i Addis: skoputsaren Kidus. Och han, visade det sig igår när jag stämde av analyserna, gillar inte tanken på ett fredspris till Abiy Ahmed.

Vad ska jag med min yttrandefrihet till om jag riskerar att dödas för det jag säger, frågade han retoriskt på sitt vanliga lågmälda sätt. Det är viktigare med lugn och det har vi faktiskt bara fått mindre av.

Och en sak ska man förstå om afrikanska ledare, la han till. Ger man dem pris så skapar man en diktator. Då tror de att de har gjort tillräckligt.

Ja, kanske är det ändå så att omvärlden skapat en idolbild av Abiy Ahmed som har spår av ensidighet.

Men visst.

Världens yngsta kontinent har världens äldsta ledare – in kommer en ung reformist som talar visionärt och genomför politiska under. Som symbol är Abiy Ahmed svåröverträffad. Som realpolitiker är hans gärning mer svårbedömd.

Samuel Larsson, Addis Abeba
samuel.larsson@sverigesradio.se