Svart bälte i att söka visum: Peder Gustafsson, Bangkok

Utrikeskrönika den 24 oktober 2019.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bangkok, torsdag.

Det finns kampsporter som de flesta av oss har hört talas om. Karate, jujutsu, kendo bara för att nämna några av många. När jag växte upp var det bland mina kompisar populärt att träna jujutsu, så jag ville naturligtvis inte vara sämre.

Det skulle dock visa sig att min då något medicinbollsformade kropp inte var gjord för den kampsporten. Jag gav ganska snabbt upp försöken att få någon annan färg på bältet än vitt, nybörjarbältet.

Vad jag då inte visste var att jag nu många år senare kan stoltsera med att ha den högsta graden i kampsportsbälte, det svarta bältet. Det i den allt för okända kampsporten söka visum.

Det är säkert flera av er som nu tänker, är det en kampsport?

Mitt svar är ett självklart: ja.

I mitt jobb som korrespondent i Asien så är det nästintill omöjligt att resa och jobba som journalist om man inte har de rätta pappren och visum i passet. En rad länder som vi svenskar kan resa till på turistvisum stänger effektivt dörren för mig som korrespondent om jag inte har de rätta stämplarna. De senaste åren har det varit en tydlig trend att allt fler länder har blivit klart ovilligare med att bevilja journalistvisum och de går bara att söka på ambassader eller konsulat.

Vad har då det här med kampsport att göra? För att bli en framgångsrik kampsportare så gäller det att vara fokuserad, målmedveten, träna hårt, att ha uthållighet och kunna förutse motståndarens nästa drag.

Precis samma egenskaper gäller när man deltar i kampsporten söka visum. Numera lusläser jag alla instruktioner som jag kommer över som gäller att söka visum till de länder jag bevakar.

När jag för en tid sedan skulle söka journalistvisum till ett land, spelar ingen roll vilket, så stod det på ansökningsblanketten att man skulle bifoga två passfoton.

Men jag hade också sett en kommentar på ett chattforum att man numera var tvungen att ha tre bilder. Noterat.

I samma ansökan uppmanades man att ta med kopior på passet och en rad andra dokument. Vis av erfarenhet tänkte jag att det är nog bäst att jag tar kopior på i stort sett alla dokument jag har.

Med denna gedigna bunt stegade jag in på ambassaden och träffade handläggaren som jag blivit tilldelad. Nu startar det som enklast kan beskrivas som en kamp. Jag lämnar över de i ansökan efterfrågade dokumenten och han synar dem med bekymrad blick. Till slut säger han:

– Har du kopia på ditt thailändska arbetstillstånd?

Snabbt skickar jag över en kopia. Han ser bekymrad ut.

– Har du kopia på din flygbiljett?

Kopian kommer.

– Har du kopia på din presslegitimation?

Jag skickar över kopian. Hotellbokning, lista på orter jag ska besöka och introduktionsbrevet från chefen, kopiorna på alla efterfrågade dokument flyger över bordet.

Till slut tittar han nöjt på mig och säger leende:

– But mister Peder, det är bara två passfoton här, det ska vara tre.

Snabbt drar jag upp mitt tredje passfoto och han ser förvånat på mig. Till slut säger han:

– Då har jag allt, du var verkligen bra förberedd.

Jag svarar med stolthet i rösten: Tack, jag har svart bälte i att söka visum.

Peder Gustafsson, Bangkok
peder.gustafsson@sverigesradio.se