Toapapper till en hel elefanthjord: Jesper Lindau, Årsta

Utrikeskrönika 18 mars 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Från Moskva till Årsta denna onsdag morgon.

Tomma pastahyllor, utbombade bruna bönor-hyllor, folk som sliter och river i toapappersavdelningen, snörvlande bekanta i karantän och molokna corona-alpinister.

Från håll, alltså för mig sett från ett ryskt avstånd – och då genom sociala medier – så såg Sverige delvis ut som ett samhälle i coronaupplösning.

Jag vet! Sociala medier är inte ett förutsägbart faktabaserat offentligt rum, det är mer som en ekokammare – här och nu – för mina bekantas livskänslor. Men det tar liksom ändå över den inre projektorn som visar klipp efter klipp på tomma toapappershyllor.

Så när jag i går rullade in på Årstavägen i södra Stockholm, så vart det ändå lite skönt. Samma ölgäng satt och hinkade på krogen på ena sidan rondellen, och samma hipstergäng drack ett glas snaps på den små-fina krogen på andra sidan rondellen.

Jo, de borde så klart hängt hemma och haft öl- eller vinkväll hängande framför var och ens egen datorskärm – en virtuell kväll – men det kändes ändå lite skönt att se dem.

Det var verkligen inte så illa här hemma.

Och när jag på affären hittade toapapper så det räckte för en hel elefanthjord med diarré, då kändes allt förlösande.

Den här våren kommer sannolikt att påverka oss alla, våra världsbilder, vårt förhållande till samhället och välfärdens förmåga.

Själv minns jag fortfarande bankkonflikten 1990, det fanns ju inga pengar. Då lånade vi pasta av varandra och överlevde en tid – tillsammans.

Nu, när det offentliga rummet är så oändligt mycket större, då kommer coronavåren att ge ytterligare ett perspektiv på hur svårt det är att skapa sig en korrekt bild av sin värld med hjälp av sociala medier, speciellt när man sitter fast i sitt hem, det där som nu döps om till karantän.

Verkligheten blir paradoxalt nog större med hjälp av en kort Årstapromenad, kanske med ett litet gatusamtal med någon, så klart på säkerhetsavstånd.
Det är sant, det är en mycket speciell situation, och febernedsättande piller var slut på apoteket.

Förutom stolpiller då. Men nej, jag är inte på stolpillernivå, inte ännu.

Det går ju också att anropa det lokala hjälpnätverket i samma sociala medier. Så efter en stund dyker någon glad granne upp med en halv feberpillerkarta.

Oavsett de overkliga sociala medierna, vi är ändå – tillsammans.

Jesper Lindau, korrespondent i Ryssland och Årsta
jesper.lindau@sverigesradio.se