Det är en gubbe i spegeln: Johan Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondent

Utrikeskrönika 5 juni 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm, fredag.

Jag tittar med allvarsam blick tillbaka på den lite för runda, lite för skäggiga och mycket för trötta och slitna mannen i spegeln framför mig.

Han ser inte ut som han känner sig, tycker att många jämnåriga börjar se besvärligt gamla ut. Rynkor som inte längre går att dölja, rödvinsrosade kinder allt tydligare på många, kläderna krymper medan magar väller ut som jäsande deg och hårväxt på huvudet ersätts av dito på ryggen.

Mannen i spegeln tycker inte att han stämmer med utseendet. Han är ju inte dag äldre än 28 egentligen, ung i sinnet, kan prata med kidsen (eller ungdomarna som han börjat säga nu). Men han är ju inte lika pigg längre, det förstås, och det syns på mannen i spegeln.

Och trots att han någonstans lurar sig själv att tro att han fortfarande är 28 börjar gubbigheten smyga sig på allt mer.

Skor ska hellre vara praktiska än snygga, kläder ska vara bekväma – inte i första hand moderna och näshåret – ja, det ska vi i inte ens tala om.

Och ungdomarna, ja de är inte nuförtiden vad de var förr.

Lata, skrikiga och bortskämda.

Fast är de verkligen det?

Säkert några, men det gnälls rätt mycket på ungdomar också konstaterar gubben i spegeln i själv rätt gnällig stämning.

Gapigt folk som med versalen skriver varningar på sociala medier om att ungdomar driver runt i horder, folk som klagar på att de åker moped, a-traktor ja till och med skateboard. Inte ett ord om medelålders som självsäkert kör alldeles för fort i sina minst halvmiljonsbilar.

I en Facebookgrupp för grannskapet som gubben i spegeln är med i varnas det varje helg i skarpa ordalag för att UNGDOMAR är på väg till traktens sjö, som om det vore utländska styrkor i en fientlig invasion. Som om de skulle ockupera sjön, eller dricka upp den.

Det vore synd.

Det klagas på ljudnivåer, brottslighet – inbillad eller riktig, och alkoholförtäring.

Vad gjorde alarmisterna när de var unga, undrar gubben i spegeln trött. Troligen satt de inte hemma och spelade sällskapsspel, snarare drack de fulölen de gömt från sina föräldrar i plastkassar i buskage eller skogar. Kom hem med andedräkt av mintpastiller och alkohol.

Innan hemgång hade de kanske hånglat med ett antal personer, hamnat i slagsmål eller möjligen däckat på en förfest. Kanske sjöng de och skrek lite. Killar vars slipsknutar stod rätt ut från pannan där slipsen servade som pannband, tjejer som i tuperade hår och läppglans ville få allas blickar och killar som ville ha mer än så. De var säkert alla bäst på att dansa – men det gör de inte längre, eftersom ryggen gör sig påmind då.

Det här tänker den tragiska mannen i spegeln på när han nu ser sig själv och funderar vad han ska författa sin krönika om. Hjärnan står smärtsamt still, det finns inget att skriva om tänker han, självförtroendet sjunker i takt med att orden uteblir, nej, det blir ingen krönika.

Så tittar han upp, ser den där blicken i spegeln. Ögon inbäddade i trötta påsar och visst är han där någonstans, 28-åringen, bara nu i någon annans kropp.

Johan Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondent
johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se